MORDPLATSEN. Drottninggatan efter dådet. Foto: Markus Schreiber / AP TT NYHETSBYRÅNMORDPLATSEN. Drottninggatan efter dådet. Foto: Markus Schreiber / AP TT NYHETSBYRÅN
MORDPLATSEN. Drottninggatan efter dådet. Foto: Markus Schreiber / AP TT NYHETSBYRÅN
MARTINA MONTELIUS ÄR DRAMATIKER OCH MEDARBETARE PÅ EXPRESSENS KULTURSIDA.MARTINA MONTELIUS ÄR DRAMATIKER OCH MEDARBETARE PÅ EXPRESSENS KULTURSIDA.
MARTINA MONTELIUS ÄR DRAMATIKER OCH MEDARBETARE PÅ EXPRESSENS KULTURSIDA.

Montelius: Vilka är vi om vi inte får skratta?

Publicerad

Sorgen är som en tryckvåg. Trots att varken jag eller någon jag känner befann sig utanför Åhléns när terrordådet genomfördes. Mina vänner tycks uppleva något liknande: vad är detta? Varför kan vi inte sluta gråta?

Jag tror att det är störtfloden av aviseringar på Facebook: “X har markerat sig som säker”. Varje gång en lättnad som är ny för många av oss. Ingen som jag känner dog i dag. Ingen i min familj ligger blödande på Drottninggatan. Tack. Och sedan nästa tanke: men några dog. Några människors blod ligger fortfarande kvar på gågatan. Några som också hade en familj, vänner, kanske barn.

Det är därför vi inte kan sluta gråta. Vi vet hur tryggt det är att gå in på Åhléns en sväng, kanske med barnen, kanske för att köpa en ny leksak. Ett par örhängen. En citruspress. Sedan åker vi hem!

 

Det var innan döden kom, skräcken, kaoset, förvirringen. Trygghetsmonumentet blev en plats där man lämnar blommor för att visa respekt för de döda.

I förorten där jag bor noterar jag hur människor möter varandras blickar på ett nytt sätt i affären och på torget. Vi ler mot varandra i ordlös försäkran: ja, vi är fortfarande här. Ja, vi fortsätter gå och handla och vänta på sommarlovet, trots att våra liv inte riktigt kommer att vara sig lika efter det som hänt.

Även vi som förskonats från direkt skada har sorg, som efter morden på Olof Palme och Anna Lindh, som efter Estonia och Utøya. Vi kommer att leva vidare med en gemensam ärrbildning, ett vitnande märke efter en skada som åsamkats vår vardag, våra levnadsvillkor.

 

LÄS MER Jonas Gardell: Vi kommer inte låta dem ta vårt Stockholm ifrån oss

 

Under söndagen anordnas en manifestation på Sergels torg, alldeles nedanför Drottninggatan och Åhléns City. En kärleksmanifestation. Vi är många som intensivt hoppas att den inte kommer att störas av hat och destruktivitet.

Teatrarna i innerstaden slår också upp sina portar igen, efter att ha hållits stängda under fredagskvällen. Jag har alltid tänkt på teatern som en sorts kyrka för oss som saknar en tydlig Gud. Också vi behöver platser där vi får tänka djupare och långsammare. Där vi får vara i våra känslor av utsatthet och sorg utan att behöva prestera eller tycka något. Bara gå igenom det som är, sida vid sida i mörkret, fast vi inte känner varandra. Och skratta.

 

LÄS MER Karin Olsson: Vi som var på väg att bli avtrubbade

 

Jag minns plötsligt vad en vän berättat för mig om hur hon överlevde kriget mellan Iran och Irak på 1980-talet: “Jag var femton år, mitt hus var sönderbombat, och där låg jag i öknen och gapskrattade med människor jag inte visste namnet på.” Ja, det är klart. Vilka är vi om vi inte får skratta?

Säkerligen kommer böcker och pjäser att skrivas, och andra konstverk att skapas, som beskriver och bearbetar den här fasansfulla erfarenheten.

Gradvis kommer vi att hitta sätt att läka. En aning låghalta kommer vi kanske att förbli. Men vi kommer att kunna luta oss mot varandra. Det är vad jag tror.

 

Martina Montelius är dramatiker och medarbetare på Expressens kultursida.

Martina Montelius
Martina Montelius
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag