Statoilmacken i Gnesta befinner sig i ett limbo mellan storstadsrörelse och landsbygdsstillhet.
Dan Hallemar reser till Sörmlandskommunen där Centerpartiet har ett tryggt fäste.
På Statoil i utkanten av Gnesta rear man ut Linda Bengtzings skiva Vild och galen för 59 kronor. Köper man den tillsammans med Melodifestivalskivan 2005 eller 2008, där Linda också är med, får man två för 99. Var tionde skiva som säljs på Statoil är en melodifestivalskiva.
Sommaren valåret 2010 åker Centerpartiledaren Maud Olofsson ut på allsångsturné med Linda Bengtzing. Centerpartiet mutar in Statoilmusiken inför sommarsemestern.
På Statoil i Gnesta står en 30-årig mamma – rosa skor, solglasögon i pannan, dotter i vagn – och hon hämtar ut ett paket från H&M. I fullprishyllan för CD-skivor bakom henne står samlingsskivorna Absolut sommar och Jazz in the city. Ute värmer en het sommardag upp, härinne brummar de många kylarna, det är svalt, man fryser i skjorta. Klockan är halv elva. En man med rutig skjorta uppknäppt ner till naveln och kniv i byxlinningen parkerar en japansk jeep, en äldre herre i likadan stråhatt som prins Daniel kånkar på två paket grillkol. En försäljare från Småland pratar i mobiltelefon, hans vita tunna mäklarskjorta fladdrar lite i utblåset från en kyldisk.
I valrörelsen 2006 bildades Alliansen i Maud Olofssons badtunna i Högfors. Ett hemsnickrat glesbygdsspa i en skogsglänta. Tryggt och på dialekt. En sorts uppgradering av den fälldinska mer inkrökta (och lortiga?) centerbilden.
Samma valrörelse, veckan före valet höll centerpartiet lunchmöten på Stureplan i Stockholm under parollen ”Stureplanscentern” och Maud Olofsson hamnade på innelistan på sajten Stureplan.se. Alex Schulman kom ut som centerpartist.
Kampen mellan den liberala storstadsväljaren och kärnväljarna på landsbygden lever i centerpartiet. När Maud Olofssons före detta rådgivare Henrik Sjöholm skulle förklara Centerpartiets opinionstapp i EU-valet hösten 2009 löd rubriken ”Nya Centerpartiet har gjort både bloggare och bönder besvikna”.
Där bloggarna får anses stå för storstadsborna.
Centerpartiet, det första och största miljöpartiet, tycks till vissa delar ha missat den urbana gröna surdegsrörelse som Miljöpartiet gjort till sin. I SCB:s opinionsundersökning 2008 nådde centerpartiet all-time-high i Stockholm med 4,1 procent av väljarna. I den senaste mätningen i juni i år var man tillbaka på 1,9 % i Stockholm, vilket är ungefär samma som före valet 2006 (1,7 %).
Den där resan in mot storstaden kan ha stannat på en Statoilmack mellan stad och land. Varken Stureplans- eller skogssvampen utan ett skärmtak utanför en bensinmack.
”Har inte kvällstidningarna kommit”, ropar en medelålders man i keps.
”Det här är landet vet du, de kommer vid elva”, blir svaret från en av de anställda.
Det låg en BP-mack på samma plats förut. Det var böndernas mack. Man sålde bensin och sådant som fläktremmar och termostater. I det nya matutbudet, som kallas ”Made to go”, finns en lunchrätt som heter Chicago Meny, det är en stek-korv med Chicagobröd och Texasröra. Den perfekta blandningen mellan storstadsobama och landsortsbush.
Klockan elva är kön tio meter lång.
I den står lokala hantverkare, farbröder som jag tror jag sett i någon Ulf Lundquist-serie och pensionerade kvinnor och köper kvällstidningen med tv-bilagan som har rubriken ”Premiärfest i Allsången”. Det säljs väldigt mycket kvällstidningar här. En ung hantverkare väljer en trekantssmörgås med det längtande namnet ”Classic New York Deli”.
– Ser du vilken rörelse det är, det är som i storstaden, säger förstemannen på stationen, Calle Ehngren.
– Alla kommer hit av någon anledning.
Han har rätt. Om Gnesta har en storstadsliknande rörelse så finns den här. Till kvällen när allting stängt i centrum kommer ungdomarna hit. Det blir inte mer neon i småstaden Gnesta än på Statoil. I ljudbokshyllan bland sommardeckarna sticker en bok ut: Kokain, av Lasse Wierup och Erik de la Reguera.
Gnesta är klassisk centerpartibygd. När jag bodde här och röstade i kommunalvalet 1998 röstade jag centerpartistiskt eftersom min granne hade hamnat på valbar plats. Centerpartiet fick 16 procent i det kommunalvalet. En storlek som de i stort sett behållit sedan dess.
Nästan alla kunder på Statoil i Gnesta bor i trakten. Den är en småstadens motsvarighet till den där cigarrkiosken som Harvey Keitel förestår
i Wayne Wangs storstadsromantiska film Smoke. En lokal plats med en ständig rörelse. Ett samtida gathörn. Mer torg än torget inne i centrala Gnesta.
Samtidigt hörs här spår av den gamla centerdevisen ”Hela Sverige ska leva” och Motormännens ”Utan bilen stannar Sverige”. Allt till tonerna av Linda Bengtzing-pop. Statoilmacken i Gnesta är en liten skärva storstad på landet, ett gathörn i ett industriområde, öppet till 24. Men det finns något urvattnat i den där Statoil-urbaniteten. Det är varken eller. Och i slutänden, ställd inför valet, väljer man kanske hellre landet eller staden. Och Maud riskerar att möta samma öde som Linda Bengtzing i Melodifestivalen. Placeringar: nia, sjua, femma.
Och skräckscenariot: reabacken efter valet.
