Sexuella övergrepp i relationer är en sak. Men i Twittertråden #prataomdet, som nyligen också har börjat löpa genom kultursidorna, finns berättelser om situationer som jag undrar varför vissa över huvud taget befann sig i. Gemensamma inslag är fylla eller droger och tillfälliga sexuella utlevelser som spårat ur, inte sällan över konflikter om att använda skydd.
Andemeningen i Johanna Koljonens DN-artikel (18/12) som bidrog till att accelerera debatten, tycks vara att vi måste bli bättre på att säga ifrån när vi lättsinnigt har sex. Här är en annan tanke:
Varför inte utöva större sexuell försiktighet?

Unga människor lever i en kaotisk social och sexuell miljö utan normer om hur man förväntas bete sig. Det fungerar bara så länge man inte råkar träffa någon med dålig impulskontroll.
Offer för övergrepp får inte skylla sig själva, men kanske bör fler ändå reflektera över var man befinner sig, hur man agerar, under vilka förutsättningar man väljer att söka sexuella kontakter. En yngre Johanna Koljonen upplevde det som "en fantastisk idé" att dricka sig redlös och ha sex med en äldre man som i hennes ögon tyvärr visade sig vara "ett as".
Bloggaren Agnes Arpi har skrivit ett inlägg om det ansvar vi har "både för oss själva och varandra". Hon har slutat att ha sex när hon druckit alkohol. Det är en god grund för att fortsätta #prataomdet.
När kulturen inte erbjuder någon vägledning, måste det åtminstone finnas personliga riktlinjer om hur vi bör handla i situationer som kan riskera att sluta i övergrepp eller händelser som påminner om övergrepp.
Det kan inte vara en hållbar strategi i livet att ständigt bejaka friheten och stundens ingivelse och varje gång häpna över eventuella konsekvenser.