Q-hunden lufsade omkring på festivalområdet, förtvivlat sökande efter något att äta. Hans tarmar skrek så högt att förbipasserande ryckte till och tappade sina chorizos, vilka föll likt manna från himlen rakt framför Q-hundens nos. Men hur hungrig han än var ratade han den sortens plötsligt serverade menyer.

Q-hunden livnär sig som bekant enbart på bokstaven Q. Förklaringen – lanserad av bland andra Hans Alfredson – skulle vara att tecknet i fråga liknar en katt sedd bakifrån. Det är en högst tvivelaktig förklaring. Varför skulle Q-hunden äta Q:n i tron att de vore katter? Han är allt annat än felinofob, ett trevligt samkönat kattpar ingår i hans närmsta umgängeskrets.

Q-hundens stora bekymmer är inte vad bokstaven eventuellt liknar utan att tillgången på Q blir allt mindre. Den myndighet som skulle säkerställa en god och riklig tillgång på både stora Q och lilla q – nämligen Svenska Akademien - tycks snarare gå i spetsen för en fullständig utplåning av bokstaven. Sidan 695 i SAOL som förtecknar ord på q liknar numera ett grovskövlat kalhygge.

Därför blev Q-hunden glad när han såg affischerna för Stockholm Pride, där hbtq-människor skulle samlas för att ha trevligt tillsammans. Här borde det väl finnas gott om q. Men han såg mest h och b och t. Han kunde inte läsa, men han trodde att det handlade om humlor, bin och tranor. Att q stod för queer kände han till, men han brydde sig inte om vad det var för sorts djur eftersom han ändå tänkte äta upp alla han såg.

Varför var det så ont om Q? Pågick det något slags bokstavskrig? Q-hunden mindes sin tidiga ungdom som röd hund i H-borg. Då var det bokstaven R som var stridsäpplet. Han mindes hur han hade tänkt köpa den nyöversatta utgåvan av Kapitalet i Kpml(r):s bokcafé Röda stjärnan. Men Q-hunden förvägrades köpa boken. "Vi säljer inte till revisionister", var motiveringen. Någon hade sett Q-hunden i fel demonstrationståg.

Kpml(r) var en utbrytning ur kfml som var en utbrytning ur vpk som tidigare hette skp, ett namn som kfml senare övertog.

Kpml(r):s huvudparoll var "klass mot klass", medan kfml försökte organisera enhetsfronter som ständigt misslyckades eftersom kfml dikterade villkoren för enigheten.

Q-hunden kände vittringen av sekterism. Han satte sig på sin bak och ylade sorgset i stockholmsnatten.