Mona Sahlin ljuger för att maskera sina misstag i integrationspolitiken.
Dilsa Demirbag-Sten avslöjar en misslyckad ministers falska klanger.
Mona Sahlins integrationspolitik börjar alltmer likna ett dåligt underhållningsprogram. Sahlin uttrycker en politisk linje. När det visar sig att opinionen inte ger henne stöd säger hon förlåt. Vi kramas lite och glömmer det som har varit. Tills Sahlin på nytt begår samma misstag och ber om förlåtelse igen.
Det finns ingen hejd på hur många gånger integrationsministern får klanta till det. Kanske tycker Göran Persson att integrationsfrågor inte är "riktiga" frågor?
Under Sahlins tid som minister har arbetslösheten bland invandrare och framför allt utlandsfödda akademiker ökat. Utflyttningen av akademiker med invandrarbakgrund likaså; det pågår en brain drain. Bostadssegregationen har ökat och risken att leva i fattigdom är fyra gånger större för invandrarbarn. När det gäller principiella frågor, som att markera vikten av mänskliga rättigheter, har den politiska korrektheten företräde. Det var tydligt i hedersmordsdebatten. Sahlin deklarerade att hedersetiken inte hade någon kulturell förankring. Att påstå något annat vore rasistiskt, enligt ministern. Två år senare kom ett "förlåt jag hade fel". Att Sahlins misstag kostade flera flickor och kvinnor livet verkar hon inte ha förstått.
I början av månaden kom Sahlin med ännu en feg undanflykt, denna gång i en intervju i Dagens Nyheter (1/6). Genom att högljutt deklarera sin nya politiska linje försökte hon dämpa kritiken mot hur hon hanterat de integrationspolitiska maktutredningarna. Enligt Sahlin har de tidigare varit inne på fel linje i integrationspolitiken men är nu på rätt kurs.
Den första utredningen som tillsattes 2000 leddes av statsvetaren Anders Westholm. Efter ett år valde de sakkunniga Masoud Kamali och Paulina de los Reyes att hoppa av med motiveringen att de kände sig utsatta för strukturell diskriminering. Allt detta i typisk Kamali-anda, som går ut på att all kritik mot honom är baserad på rasism om den är svensk och korruption om den kommer från andra invandrare.
Varje stor entertainer har en guru. Agneta Sjödin har Deepak Chopra och Mona Sahlin har Masoud Kamali. Vi kommer nu att få höra om "strukturell diskriminering" i varenda mening ministern uttalar offentligt.
Inte bara ministern lyssnar gärna på Kamali. Medierna gav okritiskt utrymme åt hans klagosång. Uppdrag granskning visade ett reportage där Kamali beskrev Westholm som en girigbuk som skodde sig på projektet och gynnade sin närmsta krets. Granskningsnämnden för radio och tv fällde inslaget för osaklighet och partiskhet. Det visade sig senare att det mesta Kamali sa var lögn.
Mona Sahlin agerade dock blixtsnabbt och tillsatte en ny utredning - med ingen mindre än Kamali som ansvarig! Den nya maktutredningen ska komma med förslag på åtgärder och passande nog presenteras i juni 2006, lagom före valet.
Anders Westholm fick snällt kliva åt sidan och se sitt och medarbetarnas arbete devalveras till ett symboliskt verk. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Protesterna strömmade in till departementet, framför allt från forskarvärlden.
I DN-intervjun påpekar Sahlin att många av de kritiska mejl som skickats till departementet har rasistiska undertoner.
Jag har läst de 54 inkomna mejlen från departementet. Jag har letat och letat efter dessa undertoner men hör bara en falsk klang från Sahlins röst. Inte ens en känslig invandrare som jag kan hitta några rasistiska insinuationer i mejlen.
Mona Sahlin ljög för att motivera sitt handlande.
Att ljuga för att tysta sina kritiker är inte värdigt en demokratiskt vald politiker. Än mer skrämmande är att Sahlins ständiga rop på vargen leder till att ingen kommer att lyssna när den riktiga vargen kommer.
