Vallfärdarna

Publicerad
Uppdaterad
I dag förflyttar sig ett mångfärgat lämmeltåg de nio milen genom dalaskogarna från Sälen till Mora. P M Nilsson som gör sitt sjunde vasalopp besjunger strapatserna på vägen mot årets lyckligaste dag.
Jag ger upp. Inget finns att säga om Vasaloppet. Eller rättare sagt, om man åker Vasaloppet finns inte så mycket att säga, i alla fall inte från led sju och framåt. Från led sju och framåt håller man käft.
Vi har sovit uselt eller inte alls, gått upp klockan tre i natt, tagit bussarna från Strandens skola i Mora klockan fyra, släppts ut i mörkret på fältet nedanför Sälen två timmar senare, köat in i våra led, lagt skidorna, köat till dassen, köat in i jättetältet där man kan köpa en fullständig skidutrustning eller i alla fall extravalla, frusit och hoppat och hälsat på bekanta som hittat hit igen och köat till dassen igen och pissat i snön en sista gång för sen hinner man inte.
När skottet går klockan åtta bryter den stora tystnaden ut. 15 000 personer rör sig framåt och det är helt tyst. De enda ljuden är skidornas väsande ljud mot snön och tv-helikopterns smatter, annars tyst. Jag får alltid tårar i ögonen just då, men sånt håller man tyst om.
Från led sju och framåt är det allvar. Här åker man inte för att ha gjort det eller för att man fått en startplats i 40-årspresent. Här åker man för att få en bra placering. Man pratar inte om tid från led sju och framåt. På nio mil kan tiden skifta en hel timme beroende på föret. Placeringen är däremot direkt relaterad till din prestation, ett rakt kvitto hur du har lyckats med träningen under året som gått. Kom du fram ett led? Bland de tusen bästa? Bland de 500 bästa? Bland de 300 bästa? I världen!

I de främsta leden är löparna så få att folk känner varandra, eller känner till varandra, vilken klubb de åker i och hur det gick i de senaste seedningsloppen. Det har tagit åratal för dem att komma upp i ettan eller tvåan och träningsmängden är så stor att ytterst få i landet mäktar med.
Elitledet är en egen värld, men i led ett och neråt åker heltidsarbetande småbarnsföräldrar som på något sätt måste få ihop tio mil rullskidor i veckan och helst långlöpning på helgerna, varje vecka, från påsk och framåt. Ofta pendlar de till sina jobb på rullskidor, delvis av hänsyn till sina familjer. Man ser dem i Stockholm under rusningstid, löpande eller på rullisar, med små specialryggsäckar packade med kalsonger, strumpor, t-shirt, mobil och kontokort. Om de har vilodag cyklar de. De är runt 40 och i sitt livs form, självmedvetna, smala och uppkopplade på satellit via Garmins pulsklockor.
Vasaloppet är så extremt i längd och banprofil att det har utvecklats till en helt egen skidgren. De som vinner femmilen på OS vinner inte vasalopp och vasaloppsvinnarna återfinns mycket sällan bland guldmedaljörerna i andra skidmästerskap. Vasaloppet stakar man.
Rörelsen kan liknas vid situps. Först höftböjarna, sen magen, ryggen och så triceps på slutet, om och om igen. Magen är den viktigaste dragmuskeln. För att vara en duktig vasaloppsåkare behöver du inte vara en duktig skidåkare i klassisk mening, du måste bara vara tillräckligt stark för att klara denna situps ganska exakt tiotusen gånger, samt nöta in denna mycket speciella teknik vilket görs bäst med mängder av rullskideträning, helst på de trögare hjulen, helst varje dag.
På den här nivån är skidträning inget som associeras med snö och vitt utan med grus och oljeblandad brun smuts på pjäxor och underben. Och det finns inget mer att säga om det.

De som menar att Vasaloppet är svenskarnas variant av muslimernas pilgrimsfärd till Mecka, en årlig reproduktion av en kollektiv identitet via en monoton massrörelse, har ett bra argument i det faktum att vasaloppsvinnaren är en större skidkung än årets guldmedaljör i femmilen. Det finns självklart undantag, men i Sverige tycks Vasan faktiskt vara finare än alla andra internationella skidtävlingar.
Trots att mängden utlänningar i startfållan numera är massiv och att de främre startleden nästan domineras av norrmän vinner påfallande ofta en svensk, vilket bara kan förklaras av att just den svenska skideliten har något särskilt att vinna på att viga sin aktiva tid åt detta lopp och inget annat. Om man vinner Vasaloppet tre, eller till och med osannolika fyra gånger kan man bli folkkär på ett sätt som femmilarna inte blir. Vasaloppsvinnare får också ofta ett högre pr-värde efter skidkarriären.

Kanske är det så enkelt att vanligt folk får vara med i tävlingen vilket förankrar den hos allmänheten på ett ovanligt starkt sätt. Ett mycket socialdemokratiskt folk delegerar åt småklubben Mora IF att arrangera nationens viktigaste tävling där alla får vara med och där alla vet sin plats i en stenhård meritokrati med ständig ståndcirkulation utan nåd och där vi alla älskar vinnaren ty han har förtjänat segern med eget hårt arbete. Men man pratar inte så mycket om det heller.
Om jag blundar och tänker på Vasaloppet ser jag skidor, mina egna och de framför mig. Om jag inte har några framför mig måste jag snabbt hitta några, annars blir det för mycket fartvind.
Så ser min bubbla ut under hela loppet och den uppstår ungefär efter en mil, sen ser jag egentligen inget annat, mina spetsar och bakpartiet en meter fram. Alla skidor ser likadana ut men detta är något som vasaloppsåkarna faktiskt pratar om: att ingen skida är den andra lik. Fischer och Atomic gör tusentals skidor om året och på grund av träkärnan är alla unika, som fioler. Att hitta rätt skidor är bara möjligt för landslagen som får välja först, vi andra köper skrapet, ett slags lottsedlar.
Det finns vinnarskidor som går i arv under många år, som har så exceptionella egenskaper att ingen nyproducerad skida är bättre. Jan Ottossons skidor lär fortfarande vara i bruk i täten men de visas aldrig upp i tv eftersom sponsorn kräver att åkaren byter till årets upplaga efter målgång.
Jo förresten, jag ser ytterligare två saker: de blå kilometerskyltarna som visar distansen till Mora och nummerlapparna på löparna omkring mig som bekräftar att jag behåller min position i ledet. Ledet är viktigast. Madshus Nanosonic läser jag på mina skidspetsar, Madshus Nanosonic, Madshus Nanosonic, vilket nonsensnamn.

Vallan är en annan vetenskap som man också faktiskt pratar om. Mora kokar av vallatips kvällen före, varje vallatillverkare har sina egna listor som uppdateras allteftersom väderprognosen blir säkrare.
En orsak till pratandet är att vallningen är väldigt svår eftersom temperatur och snöförhållanden skiftar så. Sälen kan ha 17 minusgrader vid start och de sista milen före mål några timmar senare kan temperaturen ligga nära noll. Den förhärskande strategin är att lägga olika lager som antas slitas bort och det begriper ju vem som helst att detta är mycket opålitligt.
Att misslyckas med fästet gör inte så mycket på grund av stakningen men en felaktig glidvalla är en katastrof. Delvis därför har det i vasaloppsleden uppstått en revoltrörelse, tungt beväpnad med stålsickel. Den startade med Leonid Kuzmins avhandling som hävdar att glidvallan är onödig, skidans belag är till och med bättre om det sicklas på rätt sätt. Ett rent belag samlar inte så mycket smuts och fungerar oberoende av temperatur. Vallatillverkarna har avfärdat Kuzmin men än så länge inte presenterat några vetenskapliga motbevis.
De flesta glidvallar dock fortfarande med svindyra flourbaserade hopkok som närmar sig saffran i kilopris. Det kostar mer att chansa.
Nog med skitprat, trots allt är man ensam med sin stakning. I Eldris visar kilometerskylten 9 km och snart är det slut. En lång flack gles tallskog, bäcken som brukar porla före bron, kyrktornet, slingan mot campingplatsen, en bisarr sista uppförsbacke, speakerrösten som kommer närmare, målfållan, allt folk, och så plötsligt slut.
Tar av skidorna långsamt, lossar chipet från ankeln och lämnar in, dricker sportdryck försiktigt, hämtar packningen på någon av skolorna, går in i gympahallen, sitter ner och tar av pjäxor, strumpor, byxor, jacka, går och duschar, står stilla och är tyst. Det finns ingenting att säga och detta är årets lyckligaste stund.

PM Nilsson
kulturen@expressen.se

PM Nilsson är före detta politisk redaktör på Expressen och en av grundarna av Newsmill. Han åker i dag sitt sjunde vasalopp och startar i led fyra.

FOTNOT. Vasaloppet direktsänds på SVT1 mellan 7.30 och 13.30 i dag.
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Webbredaktör: Nina Lekander. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag