Predikant Holger Nilsson med understöd från pastor Bengt Isaksson uppmanar i ett radioprogram Vetlandas invånare att ”ordna ett bokbål på torget och bränna upp Jonas Gardells böcker om Gud och Jesus".
Enligt nyhetsnotisen jag läser på Sveriges Radios webbsida är det mina böcker Om Gud och Om Jesus och tv-serien Åh, Herregud som man retat upp sig på till den grad att man nu uppviglar ortsbefolkningen till handling.
Vetlanda-Posten (7/5) skriver att predikanten Holger Nilsson i Allianskyrkans närradioprogram Väktare på muren uppmanade Vetlandas invånare att bränna Gardells båda böcker.
– Det är en markering och det är inget udda. Vi är alldeles för flata i Sverige, säger Holger Nilsson till tidningen.
Enligt Holger Nilsson kan bokbål jämföras med när Martin Luther spikade upp sina teser, men det finns väl inte en människa som gör den associationen? Tvärtom tänker man ju på Nazitysklands bokbål där man brände böcker skrivna av oliktänkande och ”undermänniskor”.

Jag kan förstå att somliga kristna kan känna sig både utmanade och provocerade av mina böcker Om Gud och Om Jesus.
De redogör resonerande för hur Gamla och Nya Testamentets texter kommit till. De gör en närläsning av texterna med hjälp av den kunskap som kan hämtas från det samlade forskarsamhället – exegeter, teologer, sociologer, språkvetare, arkeologer.
De säger ”man kan tro på det här sättet, men man kan också tro på det här sättet”.
”Gardelldebatten” rasar också – för och emot - på olika kristna websajter som Dagen och Världen idag.
Det är bra. Det är som det ska vara.
Vi är många som anar något gudomligt i tillvaron och vi försöker på olika sätt formulera detta det gudomliga, och bör hysa respekt för att vår nästas sökande ser annorlunda ut. Att lyssna och argumentera är en vital del av det andliga sökandet.
Men när argumenten tar slut och man står där svarslös, som pastorna Nilsson och Isaksson, så är INTE bokbål ett godtagbart alternativ.
Särskilt inte i tider då högerextrema krafter som Sverigedemokraterna växer sig starkare och internet svämmar över av okontrollerat hat.

Predikant Nilsson säger också i en intervju i Vetlanda-Posten något om att ”få vågar man många vill hålla i yxan”.
Det är säkert så att predikanten avser det hela symboliskt, men den typen av våldsinspirerad retorik är inte bara osmaklig utan kan också i förlängningen indirekt uppfattas som en uppmaning till våld.
Ledarna i de olika frikyrkorna har naturligtvis, liksom ledare i politiska partier, ett ansvar att hålla flanken fri från extremister som vill sätta demokratin ur spel.
Jag utgår ifrån att frikyrkornas ledare offentligt och omedelbart tar kraftfullt avstånd från den här typen av våldshandlingar.
Jag är själv frikyrklig som många vet, uppväxt och döpt i Svenska Baptistsamfundet.
Frikyrkan växte fram ur behovet av att själv få tänka, själv få studera, själv få tolka bibeln. Jag är stolt över att vara frikyrklig och att vara en del av och en fortsättning på den frikyrkliga traditionen!

Jonas Gardell
kulturen@expressen.se