Tåg 433 var den 24 juli cirka tio minuter försenat till Herrljunga. Där förväntades en stor grupp passagerare byta till två olika anknytningståg som låg inom tiominutersmarginalen.

Med den totala likgiltighet för passagerare och för ingångna avtal som är karakteristisk för dagens katastrofala SJ valde en uppenbart helt inkompetent eller möjligen halvsovande trafikledare att släppa i väg anknytningståget 3840 trots en tidsskillnad på bara tio minuter.

Lagliga anknytningar existerar inte längre. Inte i Sverige.

Denna godtycklighet av snarast rysk modell ledde dels till att en ganska stor grupp passagerare fick föras från Göteborg till sina resmål med taxi (vilket inte torde ha bidragit till SJ:s finanser), dels att förlängning med buss, till exempel, ledde till att jag blev cirka två timmar försenad till resmålet, Hällevadsholm.

En obetydlig försening med tanke på vad u-landsföretaget SJ brukar kunna prestera när man är på sitt verkligt jävliga humör. Men mentaliteten! Mentaliteten! Det är min livliga förhoppning att SJ:s likgiltighet och dess tredjevärldenartade inkompetens, som naturligtvis är en allvarlig politisk fråga, skall leda till allvarliga politiska konsekvenser för såväl en totalt ointresserad verksledning som för en personal som inte längre orkar tala med sina passagerare.

Vart fan är vi på väg? Ämbetsverk som under den blonderade generaldirektörens välvilliga överinseende super upp sin budget och försöker dölja resultatet i bokföringen. Ett järnvägsföretag som inte längre intresserar sig för avtalade anknytningar.