"Utbildningarna måste kopplas bättre till arbetslinjen". Det säger Tomas Tobé, utbildningspolitisk talesman för Moderaterna, som bland annat vill hindra gymnasister från att gå flummiga estetprogram. Alla kan inte bli operasångare, varför ägna tid åt töntig körsång när man kunde läsa entreprenörsskap eller något annat nyttigt?

Det är som ett eko från i våras. "Utbildning måste leda till jobb", hördes Svenskt Näringsliv då ropa, med förslag på att andelen som snabbt fick jobb i ett yrke med anknytning till genomförda studier borde avgöra möjligheten att få studiemedel.

Många upprördes då över näringslivets bildningsförakt. I andra länder anses högre studier i antikens samhällsliv eller avancerad matematik ofta vara goda meriter för de mest skilda tjänster, och udda utbildnings- och yrkesvägar vara fördelar snarare än något att fnysa åt.

Det finns dock en avgörande skillnad. Att koppla högskolan alltför strikt till arbetslinjen må vara kortsiktigt, men att se gymnasiestudier som värdefulla endast i förhållande till arbetsmarknaden bygger på ett ännu allvarligare misstag.

Syftet med den allmänna skolan är inte bara att forma framtida arbetarmaterial. Att öppna barns hjärtan för nya upplevelser och bredda den palett från vilken just deras livsval kan göras är långt viktigare än att studera vilka behov som just nu finns på landets kontor och fabriksgolv och anpassa barnens sinnen och kunskaper efter det som krävs just där.

Konstnärliga ämnen, klassiska språk, litteratur och historia, inget av detta leder i allmänhet spikrakt till ett yrke. Ändå finns övertygande tecken på att goda kunskaper inom sådana onyttigheter ger överlägsna möjligheter till både ett tillfredställande yrkesliv och ett aktivt samhällsdeltagande. Alla kan och vill inte bli akademiker, det är riktigt, men just därför är det helt avgörande att inte gymnasiet snävas in för mycket.

Med specialiseringen av gymnasiet i kombination med neddragningar inom komvux placerar vi redan barn i separata boxar, predestinerar dem för separata liv. Ska vi nu skära bort mer onödigt livsutvidgande blir det inte mycket kvar.

Isobel Hadley-Kamptz

kulturen@expressen.se