Om Muhammedteckningarna i Jyllandsposten har jag i ett flertal artiklar och uttalanden sagt att publiceringen av dessa gott och väl rymdes inom ramen för den nordiska yttrandefrihetslagstiftningens anda och mening.
Däremot har jag ifrågasatt om det var så klokt att publicera dem – inte i första hand med tanke på de efterföljande kravallerna bland muslimska fundamentalister utan av helt andra skäl.
Jag tänkte på muslimerna i Danmark: en från förut utsatt religiös minoritet, som i det rådande allt hårdare samhällsklimatet tenderade att i ökande utsträckning bli utsatt för sin omgivnings missaktning, hånades på fördomsfulla grunder i sin tro. Jag tyckte inte det var tidningars uppgift att ge sig på svaga minoriteter.
Jag tror att mina ord föll ungefär så här:
Det kan aldrig vara förbjudet att i våra länder publicera teckningarna men jag tycker inte att det var särskilt omdömesgillt att göra det.
Jag har inget minne av att ha talat om missbruk av yttrandefriheten i detta sammanhang och om Björn Wiman (Expressen i dag) har belägg för att jag har fällt ett sådant yttrande vill jag att han ger en källhänvisning.
Om Anders Fogh-Rasmussen sade jag att det var hans dåliga politiska handlag med de islamistiska reaktionerna i deras linda, som ledde till den stora kalabaliken ute i världen, inte publiceringen av bilderna i sig. Han kunde ha tagit emot de ambassadörer från de muslimska länderna som ville göra en uppvaktning hos honom, han kunde ha behandlat dem respektfullt, redogjort för gällande tryckfrihetslagstiftning samt för att han inte hade några som helst befogenheter att befatta sig med publiceringarna.
Jag tillade att han till och med personligen kunde ha beklagat publiceringarna då de upplevdes som så kränkande men att faktum kvarstod: de var inte hans bord.

Dessa resonemang förde jag i huvudsak innan jag blev PO. Som PO har jag för det mesta avhållit mig från att kommentera teckningarna därför att de inte är pressetiskt problematiska. Jag har således inte haft någon anledning att yttra mig om dem.
Det stämmer att jag som pinfärsk PO uttalade en viss lättnad över att Alex Schulmans blogg lades ned eftersom jag – i likhet med honom själv och många andra – hade funnit att den hade börjat spåra ur. Hade jag varit erfarnare hade jag förmodligen inte kommenterat nedläggningen.
Låt mig dock påpeka en sak: PO:s uppgift är inte att i tryckfrihetens namn försvara alla publiceringar. PO:s uppgift är att i yttrandefrihetens namn tala om vad som är olämpligt att publicera, det vill säga att påtala etiska övertramp som, ifall de fortgår, kan leda till att lagstiftaren ger sig på yttrandefrihetslagarna i syfte att skärpa dem. Mot den bakgrunden var min kommentar inte det minsta anmärkningsvärd.
Björn Wiman har grovt förvanskat min inställning till internet. Min verkliga uppfattning finns publicerad i PO:s årsberättelse 2007 och 2008 där jag i huvudsak hyllar den yttrandefrihetsrevolution internet har inneburit även om jag som de flesta tänkande människor också problematiserar den.
Björn Wimans artikel i dagens Expressen om mina förgripliga uttalanden i ovan nämnda frågor publicerades först som blogg i onsdags. Jag mejlade då Wiman och talade om att de ståndpunkter han tillskrev mig var felaktiga. Han mejlade tillbaka att han tänkte trycka bloggen som artikel oavsett mina påpekanden men att jag kunde få ett klargörande publicerat i efterhand.
Det tackar jag för.

Yrsa Stenius
kulturen@expressen.se

Yrsa Stenius är Allmänhetens Pressombudsman.