Skönhetstips och prylar

Allt om inre och yttre hälsa.

Sajten för alla vinnare

Här delas det ut superbonusar.

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Storlek på text:
Skriv ut text

Utklassade!

Annons:
FAKTA

Stamtavlor
Cecilia von Krusenstjerna är dotter till P G Gyllenhammar, tidigare VD för Volvo, och Christina Gyllenhammar, socionom.

Cecilias farfar var Pehr Gyllenhammar, VD och initiator till Skandia.
Farmor konsterpianisten Aina Kaplan.
Morfar Gunnar Engellau var VD för Volvo.
Mormor Margit Höckert var sjukgymnast och represenativ hustru.
Cecilia von Krustenstjerna är gift med dokumentärfilmaren Fredrik von Krusenstjerna.


Moniques Wadsteds farmorsfar hette Ludvig Elsass och var VD och storägare för ett av Danmarks mest framgångsrika företag under 1900-talet, Sophus Berendsen, från början ett järn- och stålföretag.
Farfar Bengt Wadsted var VD för Svenska Diamantbergborrningsaktiebolaget.
Farmor Vibeke Elsass var civilingeniör och representativ hustru.
Morfar Isaac Sebton var handelsman i Alexandria, mormor Rachel Naggiar var hemmafru.
Pappa Anders Wadsted var VD för Rader International AB (tillverkare av pneumatiska anläggningar) och mamma Yvette Wadsted är konstnär.

Tidigare artiklar
Björn af Kleen träffade Cecilia von Krusenstjerna, författare, och Monique Wadsted, advokat och delägare i MAQS Law Firm, för ett samtal om att vantrivas i den klass man föds in i.
För tre år sen skrev Cecilia von Krusenstjerna en kritisk bok - En spricka i kristallen - om sin uppväxt som dotter till finansmannen Pehr G Gyllenhammar.
I intervjuer framgick att familjen accepterat boken. "Det är högt till tak hos oss när det gäller såna här saker", sa hon till Expressen.
Men i dag berättar Cecilia von Krusenstjerna att hon saknar kontakt med sin familj: "Du gör ett val när du berättar obehaliga saker som inte är för offentlighetens öron."
Björn af Kleen träffade Cecilia von Krusenstjerna, författare, och Monique Wadsted, advokat och delägare i MAQS Law Firm, för ett samtal om att vantrivas i den klass man föds in i.

Söndag, Hotell Anglais, Stockholm

Cecilia, första gången jag träffade dig protesterade du. "Jag är inte alls överklass jag är en borgarunge!" sa du.
Cecilia von Krusenstjerna
: Jag kommer väl från en framgångsbakgrund. Men många skulle säkert definiera mig som absolut överklass. Unga människor i dag kanske ser på överklassen som de med pengar. Jag kommer från en klass där man arbetar på företag.
Monique Wadsted: Våra pappor åkte runt och gjorde affärer med folk i olika länder. Min pappa var verkligen inte lika framgångsrik som din men de kommer från liknande bakgrund.
CvK: Ja, vi är ju inte överklassen kring kungen, vi är inte adeln som gått på Sigtuna eller Lundsberg.
MW: Det är en sak att ha en pappa som är bärare av en lång familjetradition med gods och kopplingar till hovet. Att ha en pappa som är vd - det är ju bara ett jobb, även om man kan tjäna mycket pengar.
Monique, du hävdar att du omöjligen kan vara överklass eftersom du är judinna.
MW: Judar tillhör inte överklassen. Efter att kung Nebukadnessar av Babylon tog Esther till sin hustru så har ingen kunglighet gift sig med en jude. En förmögen och framgångsrik jude blir nog aldrig mer än en jude med pengar.
Vilka tillhör då överklassen
?
MW: Jag ser överklassen som en man med elegant hållning. Han gör som han vill och får andra att göra som han vill. Han klär sig likadant som hans far och farfar. Alltid charmig, stilig, artig, distanserad, han visar en vänlig överlägsenhet mot omgivningen. Pratar aldrig om pengar.
CvK: En gång var kungen och drottningen hemma hos mina föräldrar. En föråldrad kultur där kungafamiljen stod över alla. De trodde verkligen på det, att de var från Gud komna. Alla hovmarskalkarna var kära i Silvia.
Monique, du har lämnat Östermalm. Varför vill du inte återvända
?
MW: Att vakna upp som överklassdam utan att ha märkt något vore en mardröm. Tänk om det redan skett. Jag upplever Östermalm som tomt och kallt. Det är inte så att man flyttar dit för de trevliga bagerierna eller mataffärerna. När jag var 20 flyttade jag till Mariaberget på Söder, där känner jag mig hemma.
CvK
: Man har ett sätt på Östermalm som förmedlar att man är född med något och att man därför är mer värd. Det har jag alltid ogillat. Därför har man också de här barnnamnen, Noppe och Dudde. De signalerar en gemenskap från vaggan.
MW
: Men jag har lärt mig en massa saker också på Östermalm. Att upprätthålla distans. Och koderna i den grupp jag rör mig i är minst lika stränga som i överklassen. Jag bor i en hyresrätt på Mariaberget med fyra fönster mot Riddarfjärden. Hänger på PA&Co, Riche och Spy Bar, köper fina kläder utan synliga märken och kör en Volvo V 70.
CvK: Du är närmare överklassen än vad jag är.
MW: För att jag kör Volvo V70? Är det en överklassbil? Jag måste byta!
CvK
: Mitt utanförskap inför överklassen beror på att allt i min familj handlade om att upprätthålla en identitet som framgångsrik. Jag var tvungen att backa för jag kände mig inte hemma i det. Framgångens pris är också att du inte har tid för dina barn. Så man köper sig i stället fri från dåligt samvete.
På vilka sätt köptes ni?
MW: Man får inte en kram, man får en cykel.
CvK
: Det handlar om tid. Jag fick en häst. Jag hade flera hästar. Det var fantastiskt i och för sig. Men gav mig inte mer tid att umgås med mina föräldrar direkt.
MW: Jag fick en päls av pappa när jag fyllde 20.
CvK
: Pappa gav mig en fantastisk päls. Och sen försvann han. Nu har han varit försvunnen i flera år.
MW: Jag bestämde mig för att göra en egen karriär och tjäna egna pengar för att på så sätt förvärva frihet. Jag hade kunnat strunta i det och låta min pappa eller någon annan man försörja mig.
CvK: Ekonomiska beroenden gör folk vingklippta. Det är inte säkert givaren ställer sådana krav, men det uppstår en sådan stämning. Om någon hela tiden bjuder dig på olika saker, blir man en köpt människa. Alla gåvor är villkorade. Samtidigt är laddningen med överklassen pengarna. Man är fri om man har pengar, det är underbar sak. Som alla åtrår. Men du kommer heller aldrig ifrån att med pengar kommer beroenden, manipulationer.
Du och din pappa har allstå ingen kontakt längre
?
CvK
: Jag hade gärna stannat kvar i min familj, men du gör ett val när du berättar obehagliga saker som inte är för offentlighetens öron. Det blev omöjligt att stanna kvar. Jag mår otroligt bra nu, efter att jag bytt bostad från 300 kvadrat till 50. Jag är mycket mindre beroende. Man måste få bygga en egen identitet.
När bestämde du dig för att skriva En spricka i kristallen
?
CvK: Jag har alltid skrivit så det var inget speciellt ögonblick. Skrivandet handlar ju om att inte censurera sig. Det är häftigt när man tappar kontrollen. När jag skrev förstod jag inte hur laddat det här var. Mina föräldrar fick ju läsa och de tyckte det var bra också. Min förhoppning var att de skulle förstå mig och vi skulle kunna kommunicera kring min upplevelse av min uppväxt men det kanske var jättenaivt.
Du har flyttat från villan på 300 kvadrat i Stocksund utanför Stockholm till 50 kvadrat hyresrätt i Norrtull i stan. Med tre barn. Hur trivs din 14-årige son i ettan
?
CvK: Han stortrivs i stan. Han kände sig också lite ensam där ute i Djursholm.
MW: Han får vara ute och hänga på olika ställen. Det är ju jättekul. Fördelen med att bo trångt är att ens föräldrar inte tvingar en att vara hemma hela tiden.
CvK
: Men vi har det ganska mysigt hemma. Jag tror det är en känslomässig pendelrörelse från min uppväxt, jag är väldigt kramig och nära med människor. Men jag var tvungen att sälja vår katt.
MW: Hur säljer man en katt?
CvK: Man tar en bild på den. Det var en fin långhårig blandning mellan perser och skogskatt. Det ringde inte så många. Men det ringde en som hette Dario: jag måste ha din katt, sade han. En snickare från Polen. Jättetrevlig. Han sade: har du bur och kattlåda? Sen tittade han in i ettan och såg alla madrasserna i köket och så kom alla mina tre ungar fram. Hans fru sa något på polska och så gav han mig 300 kronor extra i handen. Det har jag aldrig i hela mitt liv varit med om. Han trodde jag hade det svårt. Snacka om klassresa.
MW: Du har inte gjort någon klassresa.
CvK: Nej, men det var ändå en upplevelse av en klassresa. Att en snickare lägger 300 kronor i handen på dig. Det var egentligen meningen att vi skulle flytta in i en fyra, men det blev en etta så länge.
Porträttet av P G Gyllenhammar i boken påminner om Sigge Eklunds pappabild i hans barndomsskildring Det är 1988 och har precis börjat snöa. Ni är kritiska, men papporna har en fantastisk glöd och närvaro när de väl dyker upp. Ni är beundrande.
CvK
: Ja, så är det. Det är när man blir frisk som den beundran spricker. Han var kung Sol. Ljusspridaren. Det blir lite mörkt när en sådan försvinner. Jag är fruktansvärt ledsen att vi inte har kontakt. Men det konstiga är att jag mår oförskämt bra.
MW: Jag tänker på min farmor och farfar. De var väldigt karismatiska och narcissistiska. Min pappa och hans syskon blev helt fixerade vid sina föräldrar. I hela sina liv. De dog liksom med en olycklig kärlek till sina föräldrar. Känner du också så?
CvK: Hade jag inte skrivit boken hade det kanske blivit så. Han var ju kung Sol. När han kom lystes allt upp. Det blir en väldig fixering vid en sådan karismatisk figur som man aldrig riktigt når.
I boken berör du din pappas relation till offentligheten.
CvK: Den var otroligt stark. Och där har jag gått in och kladdat nu. Den offentliga bilden var så viktig: man fick inte tafsa på min pappas heder. Och sen går en av de egna ut och ger någon ny bild av honom. Men jag kanske var tvungen att göra det i offentligheten för att kunna möta honom. Jag har tänkt på det. Han hade ett patent på att röra sig på den där scenen. Jag såg det i dokumentärfilmen om Wallenbergarna som gick i julas. Familjepatriarken som har ett patent på den offentliga scenen. Kom liksom inte upp här din lilla loser och visa något annat.
Peter Wallenberg gjorde i filmen vad du gjort i boken. Han avslöjade mörka sidor av uppväxten
.
CvK: Ja, fast han väntade med att berätta om familjen till det att han lyckats upprätta vad gamle Marcus ville. Det kanske var förutsättningen.
MW
: Cilla, tror du att din familj tycker att du profiterat på dem i och med boken. CvK: Ja, det sade min mamma. Men det är inte logiskt. Jag har sålt fler böcker än vad min pappa någonsin gjort. Om lockelsen i min bok var min pappa skulle ju hans böcker sälja mycket bättre.
Tänker du skildra efterspelet av boken, allt det som vi pratat om i eftermiddag, i den roman du skriver på just nu?
CvK: Jag kommer inte ifrån det riktigt. Just nu försöker jag hitta en tydlig karaktär. En som kommer från nedgången lägre medelklass och längtar efter överklassen.
Låter som motsatsen till ditt liv.
CvK
: Ja, men jag har sett det runt min pappa. Människor som speglat sig i honom. Drömmen om överklassen.
Annons:
MEST LÄSTA ARTIKLARNA PÅ KULTUR
Annons:
Annons:
NY PODCAST I EXPRESSEN KULTUR
Annons:
SUCCÉ: EN VARG SÖKER SIN POD
UKRAINA
Annons:
KULTURPRISFESTEN 2014/TV-klipp
BLOGGAR
Annons:
Annons:
Mest lästa om kultur
Fler mest lästa om kultur
Journalisten Dawit Isaak har nu suttit fängslad i Eritrea i:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar:
Ajax loader