Margareta Sörenson ser en elegant och delvis rolig uppsättning av Rövare men undrar vad man vill ha sagt till den unga publiken.
Sturm und drang - utan broms, noterar ett franskt uppslagsverk jag konsulterar om Friedrich Schillers Rövarna. Schiller spelas ofta och gärna både i Tyskland och Frankrike, men i Sverige mycket sällan. Kanske är det just bristen på broms som är problemet med Schiller i lagomlandet Sverige.
Rövarna är en pjäs om unga människors uppror. I den radikala bearbetningen av Hannes Meidal och Jens Olin anar jag tanketrådar till Baader-Meinhof i den strama diskussionen om en för alla och alla för en i revoltgruppen.
Men kretsen av vänner kring hjälten Karl von Moor är klädda i skoluniform, man spelar för en ung publik och looken och känslan är à la Harry Potter. Och bland de oförrätter som drabbar Karl är gamla knirriga pappas plötsligt avklippta kärlek. Dissade bror Franz har tröttnat på gullandet med Karl och lurar både den grånade fadern och Karls fästmö Amalia att den unge hjälten är död.
Uppsättningen är elegant och stram; Schillers eget 1700-tal återfinns på en lite upphöjd scen, nutiden på golvet framför publiken. Revolten i samhället är nu, familjekonflikten då, men klivet upp till 1700-talet är kort. I berättelsen går allt åt pepparn: upproret slås ned, revoltörerna dör liksom gamla far och Amalias kärlek.
Just för att man vänder sig till publikgruppen 15+, som ju kan gå på vilken annan teaterföreställning som helst för vuxna, funderar jag över den uttalat och hårt pessimistiska, faktiskt uppgivna vinkeln. Inte ens Schillers romantiska dröm om ett symboliskt upp-och-ner-vändande på tillvaron skymtar i strängheten.
Det är välspelat och fint synkroniserat, och Hannes Meidal själv i rollen som den elakt hämndlystne brodern Franz gör en ironiskt rolig krumelur av sin i peruk och glitterstrumpor utstyrda figur. En demonstrativ och tossig barnslighet glimmar till runt hans karikerade tolkning, som dock inte har så mycket respons i resten av ensemblen.
Renodlingen och komprimeringen återspeglar sannolikt valet av målgrupp, men vad vill man egentligen ha sagt till sin unga publik? Lägg ner ditt uppror, kära tonåring, skruva ner din protest. Verkligen?