TALANGFULL. Susanna Martelin debuterar med en roman för unga vuxna. Foto: FRIDA SELVÉNTALANGFULL. Susanna Martelin debuterar med en roman för unga vuxna. Foto: FRIDA SELVÉN
TALANGFULL. Susanna Martelin debuterar med en roman för unga vuxna. Foto: FRIDA SELVÉN
"Så långt vi kan följas"."Så långt vi kan följas".
"Så långt vi kan följas".

Susanna Martelin känns splitter ny

Publicerad

Sven Olov Karlsson får syn på sig själv som slyngel i Susanna Martelins debut "Så långt vi kan följas".

Kan en död lägga sig i en annans död? Ja, ödets spindelnät är skört, men växer klistrigt åt alla håll. Hur länge får sorg lägga sig över glädjen? I evighet. Även om vissa bredvid den sörjande strax tröttnar och säger, nu får du faktiskt bli dig själv igen.

Vilka dör för tidigt? Allra först? De bästa.

Måste romaner göra sig stora? Eller tvärtom parnasspassande korta och smala? Dumheter. Bättre att skjuta upp ur verkshöjden med sin enkelhet.

Sådana frågor och svar ger mig Susanna Martelins romandebut. Den utspelar sig i en anonym småstad, där kastanjerna skuggar skolgårdens asfalt och stallen ligger om knuten. I den där nyss passerade samtiden då mobiltelefonen blivit självklar men ännu inte gud.

 

LÄS MER: Sven Olov Karlsson om att växa upp i en no go-zon på landet 

 

Det handlar om bästisarna Alex och K: berättarjagets envetna hästtjej och skolans luggslitne, heroiske nykomling. Båda är lovande. Den ena även undflyende. Döljande.

Susanna Martelin om första samboskapet

De finner varandra liksom sina talanger i vänskapen. En som bokstavligt talat ska visa sig vara livet ut. En realistisk tragedi kräver varken seriemördare eller dystopier. Bara en kall landsväg om natten, plan av vatten.

 

LÄS MER: Sven Olov Karlsson ser det ljusna i Ljusnarsberg 

 

Romanen är också om det första samboskapet; det sexiga, men också det vi inte brukar kunna låta bli att fylla med gräl och besvikelser tills vi (i bästa fall) lärt oss konsten att ge varandra plats och botten. Skärp dig, muttrar jag: var inte en känslodöv egoslyngel – en sådan där som jag också var.

Påminner om Sonya Hartnett

Kapitlen växelklipper högstadiet – där maktspelet sköts med utfrysningarnas avmätta mekanismer – med nuet som står i den där underbara glipan som den tidiga 20-årsåldern kan vara: då vuxenlivets redskap nyss har erövrats, men plikterna ännu inte låst sina grepp. Då en fattig, våldsam barndom verkar vara över. När systemet innehåller luft nog för spontanitet.

Stilen travar som en nyenkel poesiponny i prosahagen, särskilt i högstadiebarnens och ungdomens enstaviga dialoger. I sina bästa stunder kan ”Så långt vi kan följas” ställas jämte australiska Sonya Hartnetts kvava pedofilidrama ”Guldgossar”: dessutom slipper vi den senares metaforhagel.

 

LÄS MER: Sonya Hartnett får Almapriset 

 

Min avund sväller

Mina invändningar? Det vete fan. Jag knorrar över genrekatalogiserandet ”unga vuxna”: är läsarna vuxna, så kalla dem det.

Min avund? Den sväller. Över en huvudperson vars föräldrar står på benen och har både vett och förmåga att hjälpa till när livet krisar. Över att i ett trauma få mötas av ett rättsväsende och en skolapparat som fungerar och inte bara är en telefonköande bromsklosskris.

Och jag avundas ett författarskap att vara splitter nytt. Att liksom sina karaktärer äga allvar, talang, hantverkstålamod och av allt att döma ha massor av kul framför sig.

 

ROMAN

SUSANNA MARTELIN

Så långt vi kan följas

Alfabeta, 237 s.

Unga vuxna

 

Sven Olov Karlsson är författare och medarbetare på Expressens kultursida.

Sven Olov Karlsson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag