Det finns de som tror att mim är tysta män i randig tröja. Inget kan vara mer fel. Var dessa illa uppdaterade personer har hållit hus de senaste decennierna vete Marceau. På Pantomimteatern har de i alla fall inte varit.
Sedan länge är mimkonsten, väl dokumenterad i vår kulturkrets sedan antiken, integrerad i scenkonsterna. Som dans, dockteater, skuggspel och det ena med det andra. Multikonstnärlig totalteater!
Just så ser det ut hos Pantomimteatern. I Kropposkopet, regisserad av multikapabla Ika Nord, härskar inte tystnaden. Tvärtom är knas-och-pip-rösterna som Ditten och Datten använder i ett slags nästan-som-svenska väldigt roliga. Linn Bergstam och Henrik Bäckbro är klassiskt vita clowner, men samtidigt nära animationskulturens tydliga konturer.
Linn Bergstams svarta ögon under tokhattens bräm är en hel show av gestaltade idéer, tankar, känslor. Pjäsens underrubrik är ”om kroppen för de små”. Jag vet inte det? Om allt möjligt för alla, passar bättre. En rolig och tänkvärd halvtimme i den oändliga teaterkonsternas land.