Pruttar och bajs är en av årets trender inom barnboksvärlden, meddelade Dagens Nyheter nyligen, bland annat med en referens till Barnboksinstitutet. Litet märkligt kan man tycka. Stora och Lilla pruttboken har länge varit populära titlar på biblioteken liksom Pernilla Stalfelts Bajsboken.
Men här kommer i alla fall en ny bok som snarare bekräftar att trenden håller i sig. Doktor Proktors pruttpulver är inte bara den norske thrillerförfattaren och tidigare finansanalytikern Jo Nesbøs första försök i barnboksgenren. Den är också Piratförlagets första utgivning i en satsning på barnböcker. I Norge har Nesbøs berättelse för barn i mellanstadieåldern sålt i över 30 000 exemplar och den lär bli en storsäljare också i Sverige.  
Någon ansträngd bruksanvisning i olika sorters pruttskämt rör det sig nu inte om.
Den klart Ole Lund Kirkegaard-inspirerade äventyrshistorien om de två barnen Lise och Bulle som lär känna den excentriske uppfinnaren Doktor Proktor bärs fram av ett liknande hat mot översittartyper och sadistiska mobbare som en gång präglade 70-talsklassikern Gummitarzan.
”En ruskigt rolig berättelse” står det på omslaget. Jo, den här boken vinner på sina överdrifter. Det finns en glädje i Nesbøs kombinationer av det groteska och det komiska, och den vilda energin i ordflödet blir sitt eget fantasteri. Till exempel i beskrivningen av den rymningssäkra fängelsehålan som Bulle och Doktor Proktor kastas i. Den är tillsluten av järndörrar på järndörrar och däremellan löper korridorer med täta nät av laserstrålar som är kopplade till larmcentralen, i sin tur kopplad till terrorpolisens kommandocentral, som i sin tur är kopplad till ”kommandokommandocentralcentralen hos terrorterrorpolispolisen”. Ja, det sistnämnda är väldigt bra. Det finns ett befriande raseri i skrattet.

Det är klart att många gillar att läsa om ett pruttpulver som smäller högre än 13 kinapuffar, tre smällare och en halv dynamitgubbe tillsammans. Inte minst när det används under 17 maj-firandet och sju framåtböjda gardister står uppställda på fästningsmuren vid Akershus fästning med bakändarna pekande ut över Oslofjorden. Kanonerna skall just till att dåna över den norska huvudstaden när klockan i Rådhustornet börjar slå sina tolv slag. ”Hör upp!” vrålar Bulle, som är berättelsens rödhåriga antihjälte i pytteformat. ”Upp med rumporna åt samma håll som kanonerna nu! Och böj er ner ordentligt!”