Ill: VANJA SCHELIN
Ill: VANJA SCHELIN

Gott om goda gudasagor

Publicerad
Uppdaterad
Patrik Lindenfors är zoolog och forskare i evolutionsbiologi, tillika bloggare och Newsmill-skribent, nu även barnboksförfattare. I den ödmjukt betitlade Gud finns nog inte berättar han om att tro på gud/-ar och att inte göra det.
Det vill säga, äntligen lite hederlig religionsundervisning i barnboksvärlden! På var sin koncis sida, flankerade av fiffiga bilder, beskriver Lindenfors de tre största religionerna, alltså kristendom, islam och hinduism. Typ så här:
”De som kallar sig kristna tror att det finns en enda gud. Den guden skickade sin son till jorden. Sonen, som hette Jesus, var också Gud. Eftersom kristna tror på bara en gud, så måste Gud alltså ha skickat ner sig själv till jorden som Jesus.”
Solklara sagor. Men Lindenfors är aldrig sarkastisk eller föraktfull, möjligen aningen humoristisk – ”det går också bra att inte tro på någon av alla dessa gudar”.
Lindenfors vet förstås att det inte går att bevisa att gudar inte finns, lika lite som någon kan bevisa att de gör det. Men han drar de vanligaste, snyggaste argumenten för varför det är rimligt att utgå från att de inte gör det.
Med enkel logik, som apropå guds allsmäktighet: kan gud skapa en gåta så klurig att han inte kan lösa den? ”Kan han göra det första, så kan han inte göra det andra.”
Med tydliga frågor, som apropå evigt liv: ”Men om Gud har skapat en perfekt värld som vi kommer till efter detta, varför kunde vi inte få komma dit från början?” Och teodicéproblemet finns förstås med, liksom Bertrand Russells flygande tekanna och det flygande spagettimonstret.

Mitt i denna stimulerande läsning dimper det ner en ny bok som får mig att komma ihåg vad Lindenfors har glömt, precis som jag själv och många andra ateister alltför ofta plägar göra: alla människors behov av estetik, berättelser och ritualer. Det är en av Jakob Wegelius (Heffaklumpen- och Maria Gripe-pristagare) makalöst illustrerad och fint formgiven liten julbok, skriven av Frank McCourt (han med Ängeln på sjunde trappsteget): Angela och Jesusbarnet.
Den är skriven ”Till minne av min mamma Angela, som berättade en historia som fäste sig i mitt sjuåriga sinne”, och den är enastående vrålfånig.
Vilken unge som helst i vilken ålder som helst måste tycka att lilla Angela är helt dum i huvudet som tror att Jesusbarnet i Sankt Josefskyrkans julkrubba fryser, och därför smyger dit och tar dockan med sig hem. Kommer präst och polis, du milde himmel! Fast det händer inget, alla älskar alla, särskilt Jesus, slutet gott och stjärnorna lyser på himlapällen. Men här finns och flockas verkligen skönhet, tradition och förförisk oskuld – intet att förgäta!
Tack och lov finns också intellektuell skönhet.
Så åter till Patrik Lindenfors. Till exempel och till min stora glädje bemöter han dessutom den på sistone så populära sofistiska invändningen mot vår tids ”nyatetister”, den att icke-tro minsann är lika mycket tro som religiös tro: ”Bara för att någon har hittat på en gud gör det väl inte alla andra till lika mycket troende? Det är lika konstigt som att säga att det är lika mycket en sport att inte spela fotboll som att spela fotboll.”
Läs, lär och fundera; både små och stora.
Gud finns nog inte lär knappast fungera som sträckläsning, men ett kort kapitel var afton vid sängkanten torde välsigna oss människobarn med en upplysningens – och fantasins – lugnande låga i nattens mörker. Under måne som under stjärnor.

Fotnot: 897 936 barn mellan noll och tre år besökte Svenska kyrkan förra året. 38 748 stycken deltog regelbundet i gruppverksamhet. Kyrkan själv besökte skolor, förskolor och fritidshem vid 28 070 tillfällen.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag