Tänk om man
kunde uppfinna nyttigt godis eller ryggsäckar som man kan flyga med! Dag Drömlund kan. Han glassar runt hela dagarna och är geni. Allt följer hans tanke, världen ler och alla avgudar honom. Folket kräver dock för mycket av hjälten; uppfinn ett nytt hjul, ropar man. En något tendentiös samtid hinner ikapp Drömlund och vår arketypiske farbror går in i väggen. Barnen kommer så till undsättning och hjälper honom att drömma.
Farbror Dag Drömlund och Drömfartyget är en fristående fortsättning på Anders Brundins barnboksdebut där den väne Dag presenterades. Joanna Rubin Dranger som slog igenom med
Fröken Livrädd & Kärleken klär nu Brundins berättelse i poppig päls. Hennes Hundertwasserinspirerade drömfartyg guppar på de sju haven och ungar av alla kulörer rasar runt. Det är lätt att lullas in och det välvalda typsnittet hjälper också till.
Boken är en kongenial karamell och den smakar även vid femtioelfte genomläsningen, men när den bästa av världar känns alltför len i halsen är det dags att skölja med något väsensskilt.
Drömlund
I Femtikronorskrämen
av Emma Adbåge finns samma bildglädje, men stilen liksom detaljfloran är markant annorlunda. Det bjuds småskrutt och karnevalisk oreda istället för rosa moln.
Förutom att dekorera med skräp vågar Adbåge också bända realismen till dråpliga karaktärsskildringar. Skillnaden är dock störst vid en jämförelse av världsåskådningar. Martina som hittar fem guldtior i fruktkrämen vet inte vad hon ska göra av dem. Hon har inga superduperidéer, hon lever i anarkistisk oreda bland tusen möjligheter och ännu fler oförklarligheter som staden genererar. En verklighet som kan vara nog så magisk och tragisk. Boken slutar med en ny början när Lars hittar fyra tjugolappar i marmeladburken.
Krille och Kralle För den som törstar
efter mer ordning i tillvaron finns Carina Bodströms
Krille och Kralle. Det är en enkel vinterhistoria som bärs fram av tydliga och söta teckningar. Två frysande pingviner behöver strumpor, bara det att de inte kan sticka. Då tänker de på någon som kan - en kvinna! Kan det vara så lätt? Ja, tant Olsson lär ut och grabbarna gör en fin socka. Vänskapen sätts på prov när dödspolarna inte kan enas om färgen på bården; blå eller röd. Jag håller andan och hoppas på lila, det hade varit en queer kompromiss och lite färglära på köpet. Tyvärr blir det alltför enkelt och statiskt även denna gång - en kant av blå och röda pluppar.
Färger och
vädrets makter spelar en ännu större roll i Pernilla Stalfelts berättelse om Kameleonten Kamillas växlingsrika dag. Kamilla går ut och meteorologiska
Väderspänning. Kameleonten Kamilla fenomen präglar henne. Onekligen känner man igen sig men kameleonten borde få mer diversifierade saker att frottera sig med.
Stalfelt har flera gånger renodlat vissa teman med bravur;
Bajsboken, Kärlekboken, Dödenboken. Vädret och en kameleont framstår lite tunt i det sällskapet. Finast är det när Kamilla tittar ut genom fönstret och förenar fyra färger i sin kropp. Så känner man sig också efter genomläsningen av ovan nämnda böcker.
