Öronfisken den är hejsvejs
och fastän den inte kan se er
så hör den minsann alls som säjs
i TV och på kaféer.

Strunt i det sorgliga korrfelet, ”alls” i stället för ”allt”, läs bara lugnt. Det är den sista versdikten i Erik Trigger Olesens och Lilian Brøggers Rimfiskeramsor. Fiskarnas ABC i översättning av Lennart Hellsing. På originalets danska lyder den:

Ørefisken er på vagt
som hemmelig psykolog.
Den hører alt der bliver sagt
i hver en fiskekrog.

Versen hade som synes kunnat översättas mer eller mindre ordagrant, även om man då hade förstört rimmet psykolog–fiskekrog med vårt svenska uttal. Alltså, antar jag, har Hellsing valt att tolka med stor frihet snarare än att översätta – men så är han också konstnär i egen rätt.

Jag tycker dessutom att han har förbättrat texten. Att öronfisken är hemlig psykolog är visserligen rätt skoj, men det är sannerligen ”hejsvejs” med. Hejsvejs är så omisskännligt svenskt, och litegrann gammaldags på ett trevligt sätt. Hellsing är ju i största allmänhet ett geni när det kommer till att använda, ibland förvränga, ovanliga och/eller arkaiska uttryck utan att låta ett dugg ansträngd. Och som Magnus Haglund här har påpekat (6/7) åldras hans språk inte alls. Ett modernt ”cool” i stället för hejsvejs hade hur som helst inte varit lika kul.
Q-fisken lär ha varit en svårare nöt att knäcka:

Qfisken sidder med spidst gebis
bag sit aluminiumsaltan-
    gelænder
og lytter til aftenens radioavis
  på sin skumle langbølgesender.

”Aluminiumsaltangelænder”, vilket ord! En sammansättning av metall, altan och ”gelænder” som betyder räcke. Gebis betyder lösgom eller- tänder, kunde kanske ha
funkat ihop med långvågssändaren. Men Hellsing finner på och skapar nytt:

Q-fisken sitter med
spetstandsgrin
vid sitt balkongräckegaller
han hör i sin gamla
långvågsmaskin
på radionyheter och
skvaller.

Verkligen, balkongräckegallret räcker långt, liksom det vackert nyskapade långvågsmaskin som rimmar på tänderna som har stelnat i ett grin. Och med viss reservation för mitt danska uttal – det är ju fasligt många vokaler och stavelser i originalet – så tycker jag att Lennart Hellsing har skärpt upp metern och fått till en stadigare rytm med sina trokéer och daktyler. Det är egentligen bara rimflätningen a-b-a-b som han är strikt trogen.

Annars är Hellsings omfattande översättargärning mest känd genom de engelska nonsens- och barnkammarramsorna, och på senare tid även de när-besläktade
Gåsmors verser och sagor av delvis dunkelt ursprung. Ni vet ”Hickori dickori” och ”Klumpe Dumpe”, där översättningen ligger nära men är lika rytmiskt elegant och diskret tokig som originalet.
Men även i dessa fall händer det att översättaren piggar upp ibland ganska menlösa ramsor betydligt.

Som i fallet ”Polly put the kettle on”, faktiskt riktigt dötrist på engelska. Och tack vare bland annat just ordet död mycket roligare med Hellsings såvitt man kan förstå egen lilla extrastrof som slutkläm:

Blås på elden, rosta bröd.
Värm våra muffins över glöd.
Mumsandet må bli vår död.
Alla vill ha te.

Låt oss till slut inte glömma det stora antal bilderböcker, de flesta men inte alla rimmade, av Julia Donaldson och Axel Scheffler. Detta skapande par kallar The Independent för en ”combination made in heaven”. Våran Lennart gör den närmast gudomlig.