Nu kommer vi till den sorts böcker som föräldrar hatar och barn älskar. Nämligen faktaspäckade färggranna publikationer med pytteliten information över hela uppslaget. Dessutom i en färgskala som spränger gränserna för svensk barnboksnorm.
Godisrosa! Illgrönt! Poolturkost! Här gäller det att matcha de miljoner färgval som finns i barnens datorer. Du gissar rätt. Man måste importera och översätta för att hitta så blanka boksidor med så mycket innehåll. Glöm de milda svenska bilderboksikonerna. Glöm Feng shui. Det är kort sagt väldigt mycket att titta på.
I Frankrike levererar Albin Michel Jeunesse kvalitet och pop-up-skoj. I hans stora nyöversatta Moki cyklar jorden runt möter Richard Scarrys äventyrsvärld Mangafilmens hela palett genom Marc Boutavants bilder.
Lustiga nationaltypiska djur med enorma ögon myllrar kring nallebjörnen Moki som trampar jorden runt. Varje uppslag presenterar en ny bjärt del av världen. Att leta upp Moki där är en del av äventyret. Resan över de blanka boksidorna går från Lapplands rent psykedeliska julstämning, via tuaregernas trevliga lägereld och Madagaskars frikostiga fruktstund till Indiens prunkande blomstermarknad och sumobrottning i Japan över en godispåse. (Jag tycker inte om bråk, piper en pyttekanin gömd bakom en sten.) På alla sidor blommar det, ja till och med i Sahara finns en grönskande oas.
När jag var liten fick man omvärldskoll genom beskäftiga globetrotters som Pellepennan och Suddagumman. Deras resor beskrev socialrealistiskt en fattig värld där barn och bufflar badade i brunt vatten. Man slöt sig snabbt till att hemma var bäst och växte i bästa fall upp till en samhällsmedborgare med autogiro till Röda korset.

Nu är det inte längre Afrikagruppens medlemmar som förmedlar upplevelser utan resemagasinens backpackers med världsmusik i sina mp3-spelare. Och då är världen på det hela taget underbar. Möjligheterna oändliga. Man kan ju äta pretzel, klä sig i sari och slå på djembe.
 Dessutom finns det en massa språk att lära sig och nya vänner att få. När resan är klar och boken läst och Moki sover i sin säng har man fått en massa koll på flora, fauna och festlig kultur.
Dottern, åtta år, konstaterar att det är det bästa hon har läst.
Jag tröttnade snart på alla pratbubblor, men är tacksam att hon fixade trippen själv, och tänker att hon så småningom kommer att börja boka lågprisflyg till sydöstra Indien där nästa Ganeshafest äger rum. Även om hon, likt Moki, borde cykla.