Rörande och glädjande Nasabilder från Curiosity rovers Marslandning kablades ut över världen i går morse svensk tid.

På Twitter är Curiosity rover en egen person, en snäll robot som gräver i marken där vi inte kan, och vars skugga mot marsgruset liknar Android-roboten i en mobil nära dig.

Han postar nya tweets varje dag.

Men bilderna kan också göra en lite rädd, fast man borde veta bättre.

Therese Bohman kallar Mars för en symbol för det outforskade (Expressen 12/7).

Men ett tillägg är på sin plats. Mars är ju planeten som aldrig varit en utan två – janusansiktet som både lockar och avskräcker.

Det är inte konstigt att varannan science fiction-alien som kommit till jorden under den falska flaggen "We come in peace", varit från Mars.

För hur ska man annars fantisera kring en ilsket röd planet döpt efter en romersk krigsgud, med två knöliga månar, Phobos och Deimos vars namn betyder skräck och fruktan?

När tonsättaren Gustav Holst skrev sin Planeterna-svit under första världskriget blev Mars den mest krigiskt hotfulla satsen. Filmmusikkompositören John Williams lyssnade till den en sekund och hade sedan sin Storm trooper-musik till Star wars som i en liten ask.

I dag vet alla att hotet från Mars inte är lika stort som i Tim Burton-filmen Mars attacks! från 1996.

Nu står Mars i stället för ett av mänsklighetens fåfänga hopp, och om det inte längre handlar om snälla, gröna grannar i rymden så handlar det i alla fall om drömmen om en liten urbakterie djupt under de marsianska islagren som kan få oss att känna oss något mindre ensamma i vår långsamma undergång.

Marsfilmerna på Cosmonova har hittills varken kunnat svara bu eller bä på David Bowies fråga "Is there life on Mars"?

Men medan vi drömmer vidare på jorden med mars-nostalgiska John Carter-filmer och smartphones fulla med snälla sci-fi-robotar, knotar en sexbent rymdmaskin runt på Mars och hittar kanske något av intresse till slut.

Det är de som har Twitter som får veta det först.