Vad bra för

oss i Sverige att vi har fina människor. Som Jan Guillou. Han kan allt, vet vilka som har rätt och fel i alla sammanhang. Dessutom dricker han dyra viner, bor exklusivt och känner starkt med alla marginaliserade grupper. I hans senaste kolumn i Aftonbladet (5/2) får vi hjälp med att reda ut begreppen lite i den här röran med nidbilderna på profeten Muhammed. Danskar är inte kloka i huvudet, skriver Guillou. Rasister och islamofober är de hela bunten. Skulden till den kris som nu skakar den muslimska världen bärs, enligt Guillou, av den danske statsministern Anders Fogh Rasmussen. Han är en arrogant person som inte fattade bättre än att avvisa elva regeringsföreträdare från arabvärlden som krävde att han skulle visa Jyllands-Postens redaktör var skåpet skulle stå. Att dessa elva ambassadörer representerar totalitära och odemokratiska regeringar är oviktigt i sammanhanget. Att de på fullt allvar trodde att de kunde diktera villkoren för yttrandefriheten ointressant. Muslimer är det nämligen synd om. Exakt vilka muslimer Guillou tycker så synd om är det svårt att veta. Han ser nämligen inte de olika grenar av islam som finns; i alla fall inte den som inte har problem med avbildning av Muhammed. Vilka muslimer är det som upprörs av nidbilderna till den grad att man kräver inskränkningar i tryckfriheten, bränner ambassader och mordhotar människor? Det är de muslimer som vill ha Sharia som lag. De upprörs av alla former av avbildande av Muhammed och har en syn på kvinnan som hör hemma i medeltiden. Kanske borde någon också tala om för Jan Guillou att de regeringar som protesterat mot avbildningen mycket sällan visar någon som helst respekt för andra religiösa grupper i sina egna länder. Jag kan inte låta bli att komma att tänka på hur syrianerna känner sig behandlade av den syriska regeringen. Eller för den delen de kurdiska zoroasterna av de iranska mullorna. Att muslimska kvinnor envisas med att gnälla om det patriarkala förtrycket i Mellanöstern är en nagel i ögat på den omnipotente Guillou. Dessa "arga invandrarkvinnor", som han kallade mig och Sara Muhammed i en paneldebatt på Kulturhuset i Stockholm, envisas med att smutsa ner hans rosenblommiga bild av den ädla muslimen som heroisk krigare mot västs arrogans. Guillous bild av muslimer är skrattretande lik ny demokratis syn på gruppen: platt, endimensionell och i total avsaknad av genusperspektiv.

I förra veckan

skrev jag på Expressens kultursida och uppmanade svenska redaktörer att publicera Muhammed-bilderna till stöd för sina danska kolleger. Till de fundamentalistiska grupper som kräver inskränkningar av demokratiska länders yttrandefrihet måste svaret vara tydligt: vi tolererar inte en avdemokratisering av det liberala samhället. Detta utesluter naturligtvis inte en dialog med sekulära och demokratiska muslimska krafter. Dels för att stärka de moderata muslimernas legitimitet, dels för att öka förståelsen för den muslimska gruppens sammansättning. Guillous bisarra reaktion är att kalla Expressen för "Sveriges mest främlingsfientliga tidning". Tala för dig själv, Jan Guillou. Och bespara oss din roll som räddare av den muslimska gruppen. Vi vill inte ha din hjälp. Med vänner som dig behöver vi inga fiender.