Ostindiefararen ”Götheborg” har satt segel, och lämnat Stockholm.
I en dryg vecka har hon legat för ankar vid Skeppsbron, och tagit emot såväl skolbarn som kulturborgarråd. I går, på nationaldagen, fick hon bruk av sina kanoner och sköt ”svensk lösen”.
Några kvarter därifrån, på Konstakademien, kan man fördjupa sig i skutans historia. Eva Arnqvists bidrag till Mejans magisterutställning handlar inte så mycket om det sjöfartshistoriska (”Götheborg” är en ”autentisk” kopia av ett skepp med samma namn från 1700-talet) utan mer om hur historien upprepar sig. Som fars.
2005 gjorde ”Götheborg” en riktig ostindiefärd, till Kina. På resan deltog både kungen och Silvia, höga ministrar och namnkunniga direktörer vid svenska storföretag. Ett mycket påkostat och av allt att döma lyckat reklamjippo, där Sverige fnaskade för den stora diktaturen, iförd 1700-talsperuk.

Bristande yttrandefrihet? Kränkningar av de mänskliga rättigheterna? Ha ha ha.
Med hjälp av lite väl vald rekvisita, en prislista för deltagande företag och en kort film med godbitar från resan tvättar Arnqvist effektivt bort den hinna av falsk oskuld som sådana här projekt brukar impregneras med.
Ett djupt komiskt och mycket politiskt verk. Och det finns fler sådana på årets elevutställningar.
Den muskeldystrofiske Adryan Linden levererar en knivskarp analys av den historiska kontinuiteten mellan tvångssteriliseringar och fosterdiagnostik, i Jona Elfdahls dokumentärfilm Parya.
  Och Jennie Öberg balanserar på gränsen mellan rättshaverism och civilisationskritik i sin brokiga, voluminösa installation/process Hyddan. Hon har gjort sin egen elöverkänslighet till sitt konstnärliga – och existentiella – projekt. Och visst, garva ni, men jag tycker det är ovanligt modigt.
Synd bara att de ligger så fel i tiden, allihop. Marknaden vill ha sötare smaker, och på institutionerna har man lagt verkligheten bakom sig till förmån för ett nytänt intresse för estetik, form och fiktion (se bara de aktuella samtidsexposéerna på Moderna museet och Bonniers konsthall).
Elevutställningarna bjuder på en hel del saker som kan möta den efterfrågan, också. Men dem får någon annan skriva om.