Jesper Högström fryser i Ulrika Kärnborgs kulturvetarroman Som om.
"En strand. Vem vet vad det betyder?" frågas det på första sidan av Ulrika Kärnborgs Som om. Tja, ganska många människor, skulle jag gissa. Men en sån fråga vill naturligtvis inte ha svar, den vill bara slå an ett visst stilistiskt tonläge, som man efter humör kan finna poetiskt eller bara tillgjort och mystifikatoriskt.
Det fanns, de obestridliga förtjänsterna till trots, ett affekterat drag som gjorde att jag hade svårt att ta till mig Kärnborgs debutroman Myrrha. Det har inte försvunnit i uppföljaren.
Från 1800-talets England har vi förflyttats till det tidiga 1990-talets Lund och Köpenhamn, men den pikanta erotiken befinner sig även denna gång i berättelsens centrum. Och även denna gång har man på känn - naturligtvis utan att det sägs rakt ut - att allt detta förmodas sägas en hel del om människan, samhället och så vidare.
Detta är kort sagt en kulturvetarroman. Vilket är förklarligt och kanske till och med ursäktligt i det att den faktiskt handlar om kulturvetare. Funderingarna om det postmoderna tillståndet, analyserna av Peter Greenaway och diskussionerna om en teatervariant av Batailles Ögats historia har en viss trovärdighetsgrad i en miljö bestående av mer eller mindre outhärdligt pretentiösa filmvetare.
Mindre påkallade känns de oöversatta citaten på franska - som dessutom tycks handla om erotomani - eller det återkommande stilgreppet att inleda kapitlen mitt i en mening.
Men framför allt finns det en kyla i personskildringen som har med det något intellektualiserande perspektivet att göra. Begärstrianglar, begärskvadrater eller andra former av erotisk geometri är som litterära teman lika intressanta eller ointressanta som frimärkssamlingar eller hunddressyr - problemet här är att personerna som utövar dem aldrig fördjupas på ett sätt som gör det möjligt att känna någon sympati för dem.
Den köpenhamnska 90-talsmiljön är snyggt iakttagen, de tafsande litteraturprofessorerna, de vilsna unga postpunkstudenterna och deras härligt dekadenta aktiviteter är ibland briljant skildrande, men om man nu inte tycker att detta är intresseväckande i sig så har man inte mycket mer att hämta.