ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Tv-vision

ANNONS:
FAKTA

PALETTEN #260-261

Visa merVisa mindre
Några ganska arga, ganska unga män har på nätet utropat konstkritikens kris (www.efterkritiken.blogspot.com). Jag ser mig om och ser något annat: ett antal för det mesta välinformerade och engagerade skribenter. Man kan alltid önska sig en ännu bättre kritik, skarpare, mer fantasifull och genial. Men den står sig ändå väl om man jämför med brittisk, tysk eller fransk dagspress. Och skulle verkligen konstkritiken vara mindre kvalificerad än till exempel lyrik- eller musikkritik? Är det inte snarare dagskritikens förutsättningar som opponenterna rynkar på näsan åt? De efterlyser en mer politisk och ideologisk kritik, tydligare värdeomdömen och mindre tolkning: "konsten är inte ett objekt utan ett filosofiskt, politiskt och ekonomiskt system" (skulle någon formulera sig så om litteratur?). Det är sant att konst förgrenar sig i filosofi, ekonomi, sociologi och politik, men den är också något mer - det är just därför den är konst. En utställning måste mötas i sin konstnärliga egenart och inte reduceras till ett dokument i ett system. Kritikern redovisar ett levande möte med konstverket och visar hur det kan ges betydelser, komplexa, motsägelsefulla. Där är naturligtvis kontexten en given referens och jag känner ingen kritiker som skulle bestrida det i dag. Däremot finns en etymologiskt grundad vanföreställning att det är kritikerns uppgift att "vara kritisk", att fälla negativa värdeomdömen. Men kritik, "criticism" eller "critique" handlar framför allt om en omsorgsfull och uppmärksam närläsning. Jag ser mig om och ser en blomstrande ny kritik i tidskrifter som SITE, Merge, Geist, Union, den livaktiga www.konsten.net och i olika kataloger. Är det symptom på en kris? Eller ta Paletten, den gamla tidskriften med det oslagbara namnet, med en märkvärdig förmåga att överleva och förnya sig. Det senaste numret handlar om tv (ett område som är så exotiskt att man ännu inte kunnat ena sig om en stavning; TV, tv eller teve. Pierre Bourdieus kulturkonservativa pessimism är ett passerat stadium, det går inte längre att låsa sig i ett tjurskalligt mot eller för televisionen. En televisionens fenomenologi är en mer framkomlig väg: vad är det för underlig sak, hur formar den vårt medvetande och hur kan konstnären använda den för att forma världen? Fredric Gunve öppnar Palettens dubbelnummer med ett halsbrytande manifest "All publik är TV-publik": alla utställningar (liksom hans egen text) struktureras efter tv:s dramaturgi, zappandet är ett kritiskt verktyg och tv är vår tids allkonstverk, ofta ytligt, idiotiskt men oj så intressant. I mängden av tv-kanalernas homogena proffsighet avviker en, den Öppna kanalen med sin skandalösa tafflighet. Alla har zappat förbi programmen med Stanley Sjöberg, kristet etiopiskt församlingsliv och besynnerliga terapeuter. Men konstnärerna Loulou Cherinet och Juan Pedro Fabra fastnade för kanalens amatörmässiga estetik och har gjort en dygd av den; de har bildat Good TV som sänder ett par kvällar i veckan i Öppna kanalen. Folk får prata till punkt, pauser och hummanden klipps inte bort. I höst kommer samtalsserien Revolve enligt samma principer. Den proffsiga tv-estetiken framstår inte längre som höjd över alla misstankar. Öppna kanalen är en demokratisk så kallad public access-kanal. När staten och starka politiska och ekonomiska intressen vill dominera televisionen blir Good TV en motståndets estetik. I Berlusconis Italien är dilemmat akut och där har, berättar Fredrik Svensk, nätverket Telestreet uppmanat till att bygga egna lokala tv-sändare. Staten gick till motangrepp. Den första kanalen som förbjöds ägnade sig inte åt politisk aktivism utan gjorde program om handikappade - men bara själva tilltaget uppfattades som subversivt. Palettens dubbelnummer hade gärna fått vara ännu dubblare med glimtar av den diskussion och forskning som samlats i till exempel antologin Channels of Discourse, Reassembled. Men här finns en hel del att begrunda i bidrag allt ifrån Paul Valéry till Nam June Paik och Roy Andersson. Och missa inte Peter Ecchers studie av tv:s roll bland spiritistiska och ockulta grupper, som ett medium för alla andar som vill påkalla vår uppmärksamhet i det allmänna mediebruset.
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
MEST LÄSTA ARTIKLARNA PÅ KULTUR
ANNONS:
ANNONS:
PODCAST: LUNCH MED MONTELIUS
Podcast: Hämndens timme
ANNONS:
PODCAST: EN VARG SÖKER SIN POD
BARNKONVENTIONEN 25 ÅR
ANNONS:
Per Olov Enquist 80 år
UKRAINA
ANNONS:
BLOGGAR
Mest lästa om kultur
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: