På Moderna museet går man på spaning efter måleriets teknik och väsen.
Expressens konstkritiker går fram och tillbaka inför tre impressionister.
Bland de tre målarna på Moderna museets extatiskt vackra utställning ser jag Turner och Monet som de verkligt radikala; Cy Twombly är mer av en klassiker, en kultiverad expressionist (trots att han fick sitt förnamn efter baseballstjärnan Cyclone).
Turner och Monet ställde däremot synvanorna på huvudet. Sådant är alltid obekvämt och en samtida publik och kritik var bekymrad. Varför såg målningarna så underliga ut? Fläckiga, utan konturer, upplösta av ljus, flimrande och blåaktiga?
Strindberg trodde att konstnärerna var galna och hans kollega Huysmans ansåg för sin del att impressionisternas blåmåleri var ett symptom på ögonsjukdomen "indigomani". Mer välvilliga kritiker föreslog att betraktaren skulle stega upp 15 steg och se målningarna på långt håll: det som på nära håll tedde sig som ett virrigt palettskrap såg på avstånd plötsligt alldeles riktigt och realistiskt ut.
Men där fanns också en och annan mer insiktsfull kritiker som menade att målningarna tvärtom skulle ses på nära håll, den fladdrande, fläckiga och oroliga penselskriften var själva poängen: målningen fick vara vad den var och inte ge illusionen av ett välbekant fönster mot naturen.
Turner och Monet är ett slags lidelsefulla fenomenologer som utan förutfattade föreställningar iakttar det som syns, de optiska intryck som uppträder på näthinnan innan de fångas och stelnar i intellektuella begrepp. De målar det de ser, inte det de vet.
Bättre än någon konstvetare har det här måleriets avsikter beskrivits av Marcel Proust. I hans roman På spaning efter den tid som flytt är en av nyckelpersonerna den impressionistiske målaren Elstir, kalkerad på både Monet och Turner. I Elstirs måleri glider allt ihop, himmel, jord, hav och stad. Berättaren noterar: "Och precis som Gud Fader en gång skapade tingen genom att ge dem deras namn var det genom att beröva dem deras namn som Elstir återskapade världen. Det namn som betecknar ett ting svarar alltid mot ett intellektuellt begrepp som inte har att göra med våra verkliga intryck."
Att skrapa bort konventioner, ideologier, invanda föreställningar och sanningar - det är inte bara ett radikalt måleri; ett så förutsättningslöst seende måste vara ett hot mot varje rådande samhällsordning. Elstirs/Turners/Monets ateljé var därför "ett laboratorium för en nyskapelse av världen."