Historieätarna. I premiäravsnittet smakar Erik Haag och Lotta Lundgren på tupphuvuden i vinvälling. Foto: Simon Rudholm
Historieätarna. I premiäravsnittet smakar Erik Haag och Lotta Lundgren på tupphuvuden i vinvälling. Foto: Simon Rudholm

Turister i tiden

Publicerad

I kväll är det premiär för tv-serien där program­ledarna reser på historisk kultursafari.
Anne Hedén ser första avsnittet, en bubblande blandning av insikter och kuriosa.

Om man ägnar sig lite åt tv-zoologi kan Historieätarna där Lotta Lundgren och Erik Haag från Landet Brunsås turistar i olika epokers matlagning och kulturer, katalogiseras som en form av historiesafari med vidhängande faktarutor. Konceptet är hämtat från BBC:s Supersizers och den svenska serien går i samma stil, med programledare från nöjes- och medievärlden som klär ut sig och tramsar omkring, bubblande av vitsigheter, medan många och duktiga experter på det förflutna får kommentera fortlöpande, som ett kompani av live-fotnoter.

Här finns alltså en säregen blandning av dels insikter och dels kuriositeter. Möjligen är Haag och Lundgren något mer insnöade än de brittiska förebilderna på vad som är uthärdligt att äta och inte. I första programmet, om stormaktstidens Sverige, ser slottsmaten hämningslöst frånstötande ut; gråa köttbitar blandade med müsliliknande flingor och lösa tupphuvuden i vinvälling, till exempel. Tuggas på i närbild. Under ett pajskal hittar middagsgästerna levande grodor, inte för att de ska konsumeras utan för att skoja till det, för så gjorde man på fest. Till frukost äter Lotta och Erik en gröt som fäster så bra i tallriken att man kan vända den upp och ner. Allmogens mat presenteras som mindre komplicerad men stabbigt gråaktig på ett liknande vis.

 

Livsstilsreportaget fortsätter med bland annat ett inslag där stormaktstidens adelspar går på Lyxfällan-rådgivning och inte fattar någonting. Kanske hackar det lite när Lundgren och Haag kliver in på en skola och förkunnar att de är syokonsulenter från 1600-talet. Barnen verkar mest blyga. Greppet med iscensättningar som kommenteras fortlöpande tycks funka bättre med de medverkande experterna. Dessa ser lite perplexa ut emellanåt men rollfördelningen är klar; det är programledarna som fånar sig och experterna som säger vad de vet i relativ lugn och ro. Ett visst tycke uppstår. Stormaktstiden var Sveriges värsta, enligt historikern Bo Eriksson. Den svenska hären i Tyskland under 30-åriga kriget var ett mördarband, och när de skövlat ett ställe fanns det inget annat att göra för de överlevande än att hänga med i svansen av trupperna till nästa ställe. På det illustrerar programledarna i sketchform den svenska elitens självupptagenhet.

 

Trots det framstår lattjandet som en aning tvångsmässigt. Som när Erik Haag, pampig i barockkläder med peruk och värja vabbar sin lilla dotter. Eftersom han ska intervjua Fredrik Lindström sitter de i barnkammaren. Erik Haag vill visa en fin autograf som dottern fått. Dottern tjurar. Fredrik Lindström påpekar att på 1600-talet kunde barnen knappast tjura om föräldrarna var fint folk, man träffades helt enkelt för sällan. Nu är Erik Haag säkert en hygglig pappa, men scenen påminner i sin absurditet mest om att föräldrar kan vara ganska uppe i sig själva nu också. Likaså om att det uppenbarligen inte funkar att ta sig runt alla blinda hörn ens i det här yvigt spirituella programformatet. Fenomenet historie-tv kan på sitt märkliga vis sätt vara minst lika tidspräglat som gamla handskrifter från medeltiden.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag