Privatdetektiv T Sventon satt på sitt kontor på Drottninggatan i Stockholm och liknade en hök mer än någonsin. Han beskylldes numera för både det ena och det andra.

Han hade klarat upp fallet med ett stulet kylskåp av märket Nordpolen i den arabiska staden Djof. Men vem hade tackat honom för det mer än kylskåpets uppfinnare, ingenjör Hjortron i Äppelviken? Ingen.

Kylskåpets lansering på marknaden hade för övrigt blivit ett fiasko. Att förvandla ett stycke korvkaka med frisk, klarröd lingonsylt till något som såg ut som en råttlort var uppenbart ingenting som tilltalade konsumenterna.

För övrigt var den lever- och russinbaserade rätten korvkaka på utgående i de svenska hushållen. Folk kastade tonvis av råttlort med bäst-före-datum i soporna i tron att de därmed sade farväl till korvkaka för gott.

Ingenjör Hjortron hade gått i konkurs, villan i Äppelviken såldes på exekutiv auktion, och ingenjören framlevde numera sina dagar som uteliggare på Södermalm i Stockholm.

Som om detta inte vore nog anklagades Sventon för islamofobi. Hans barska attityd mot pastejbagarna i Djof ansågs av kulturdebattörer vara rasistisk. Detta var så mycket märkligare som Sventon samtidigt utmålades som muslimkramare. Hans mångåriga vänskap med herr Omar misstänkliggjordes på Sverigedemokraternas officiella hemsida.

Sventon hade inte kramat någon i hela sitt liv, inte ens sin mor. Han hade i ett svagt ögonblick visserligen försökt omfamna herr Omar som en bror, men hade då bränt denne svårt i pannan, eftersom han glömt att lägga ifrån sig cigarren.

Cigarren ifråga hade i sin tur väckt upprörda protester från Sveriges läkarförbund. Och nu var det den fördömda "negern" i Paris som Sventon fullständigt glömt bort. Men om någon skulle kallas "neger" var det väl herr Omar med ansiktet svartfärgat av skokräm, föreställande en invandrad chaufför från de franska kolonierna i Afrika, ett slags onkel Tom i Al Jolson-mask?

För Sventons del fick de gärna byta ut n-ordet. Men då lade Författarförbundet in sitt veto. Sventon suckade.

Ute i väntrummet satt till råga på allt representanter för Djur utan gränser medförande protestlistor mot Ville Vesslas efternamn. Det ansågs kränka hela mårdfamiljens heder.

T Sventon vågade inte ens likna en hök längre.