Donald Trump är USA:s näste president. Foto: NEWSDAY/TNS/ABACA/STELLA PICTURESDonald Trump är USA:s näste president. Foto: NEWSDAY/TNS/ABACA/STELLA PICTURES
Donald Trump är USA:s näste president. Foto: NEWSDAY/TNS/ABACA/STELLA PICTURES
Ronald Reagan var USA:s president 1981–1989. Foto: Barry Thumma / APRonald Reagan var USA:s president 1981–1989. Foto: Barry Thumma / AP
Ronald Reagan var USA:s president 1981–1989. Foto: Barry Thumma / AP
Hillary Clinton uppfattades som en etablissemangskandidat. Foto: Olivier Douliery / SIPA USA STELLA PICTURESHillary Clinton uppfattades som en etablissemangskandidat. Foto: Olivier Douliery / SIPA USA STELLA PICTURES
Hillary Clinton uppfattades som en etablissemangskandidat. Foto: Olivier Douliery / SIPA USA STELLA PICTURES
Johan Anderberg, reporter på Fokus och medarbetare på Expressen Kultur. Foto: Olle SporrongJohan Anderberg, reporter på Fokus och medarbetare på Expressen Kultur. Foto: Olle Sporrong
Johan Anderberg, reporter på Fokus och medarbetare på Expressen Kultur. Foto: Olle Sporrong

Trumps seger är nyliberalismens död

Publicerad

När Donald Trump vann valet, förlorade den amerikanska högern som vi känner den.

Johan Anderberg berättar hur revolten mot den moderna kapitalismen hamnade i fel parti.

Det sägs att allt började på en liten servett för så där 40 år sedan.

Några konservativa nytänkare träffades på en restaurang på Washington Hotel. Dick Cheney var där, Donald Rumsfeld var där, ekonomen Arthur Laffer var där.

Laffer klottrade ner en enkel, halvcirkelformad kurva på det mjuka vita papperet. Den visade skattesystemet.

Problemet var, menade han, att skatterna var så höga att staten fick in mindre pengar än om skatterna skulle ha varit lägre. Att sänka skatten, främst för de rikaste, skulle gynna alla eftersom fler skulle ha motiv att tjäna in pengar – och betala mer skatt.

Början på det som snart skulle bli Reaganomics var född. Lägre kapitalskatter, lägre inkomstskatter och minskade regleringar.

Men det nya var inte idén om lägre skatter och färre regleringar, utan att det framställdes som en reform i allmänhetens tjänst. Enligt Laffers kurva skulle det ju bli mer pengar till skolor, poliser och brandbilar om de mer välbärgade samhällsskikten fick lägre skatter. Floden lyfte alla båtar.

Det var en bra berättelse.

Modern kapitalism

Hur det gick vet vi nu. Någon gång under 1970- eller 1980-talen slog världsekonomin in på ett nytt spår. Under i stort sett hela 1900-talet hade den rikaste procentenheten av befolkningen i USA och långsamt sett sin del av kakan minska.

Nu drog toppskiktet ifrån igen.

I Sverige avreglerades finanssektorn och bankerna fick friare spelrum. I Storbritannien smälte det in i Thatcherismen. Andra kallade det för nyliberalism.

Man skulle lika gärna kunna kalla det för modern kapitalism – ett system i vilket makt långsamt förflyttades från producerande företag till finansiella företag.

Vid 1900-talets slut stod finanssektorn för över 40 procent av vinsterna i hela den amerikanska ekonomin.

Ta en stund och begrunda den siffran. I några kvarter i New York, men också Charlotte, Chicago, San Francisco, Los Angeles och några andra storstäder roffade man alltså åt sig nästan hälften av allt värde som anställda och chefer på General Electric, Apple, IBM och tiotusentals andra företag skapade under ett år.

 

LÄS MER: Donald Trumps självbiografi – verklighetens "American Psycho"

 

Det här var en världsordning som världens vänsterrörelser inte riktigt kunde hantera. De fortsatte sitt dammiga snack om arbetare mot företag, när konflikten lika mycket handlade om en viss typ av företag mot en annan.

Av pengarna som Goldman Sachs, Lehman Brothers och de andra finansföretagen tjänade använde de en liten del till att köpa politik. Genom donationer såg de till att nödvändiga regleringar aldrig blev av.

Finansdepartementet blev i sin tur en Wall Street-enklav i Washington. Finansministrar och tjänstemän hoppade fram och tillbaka mellan New York och Washington.

Det fördrogs med jämnmod eftersom de flesta åtminstone fick det lite bättre – stora företag, små företag, arbetare, tjänstemän.

 

Occupy Wall Street

Men i september 2008 tog samförståndet slut. Finanskrisen slog till och alla blev plötsligt medvetna om de inkomstskillnader som byggts upp.

Det skedde inte på en gång. Men i november 2011 började arga demonstranter barrikadera sig i Zuccotti Park på Manhattan.

Arga vänstersocialister? Nja. När akademiker senare studerade Occupy Wall Street-rörelsen noterade de överraskat att nästan hälften av dem som tagit över den lilla parken i New Yorks finanskvarter på ett eller annat sätt hade jobbat med Obamakampanjen.

För den som ville se fanns där en första föraning om att missnöjet mot det amerikanska etablissemanget inte gick att avfärda som några marxister på vänsterkanten och några vit makt-predikanter på högerkanten.

Året efter – 2012 – var det presidentval igen. Och eftersom demokraterna satt på presidentmakten blev republikanerna först att ömsa skinn i den nya verkligheten.

Mitt Romney vann nomineringen. Men först efter att motståndaren och förre talmannen Newt Gingrich skadeskjutit honom och utmålat honom som en samvetslös företagspirat som flyttat arbetstillfällen till Kina. En Gingrichanknuten kampanjgrupp producerade en 30 minuter lång kampanjfilm som började med orden “Capitalism made America great” men fortsatte som en enda lång anklagelseakt med budskapet att Romney hade blivit rik på bekostnad av andra.

Det var långt från det republikanska grundbudskapet om att rikedomar droppar neråt. Det var långt från tanken om att frihandel gynnade alla.

Det var tydligt att det fanns en spricka i ideologin.

Ur en synvinkel var det ironiskt att just en New York-miljardär, som blivit rik på spekulation, avslöjade det republikanska etablissemangets balansakt. Ur en annan var det helt naturligt. Här fanns en person som med trovärdighet kunde säga att politiker alltid var till salu.

Hur visste han det? Eftersom han hade köpt några själv.

 

Trump mot Clinton

När Donald Trump efter primärvalet ställdes mot Hillary Clinton var metamorfosen fullbordad. På vänstersidan stod nu en kandidat som fått 250 000 dollar för att hålla tal hos Goldman Sachs och som hyllat frihandelsavtalet TPP. På högersidan en kandidat som ville straffbeskatta outsourcing, utlovade ett stort infrastrukturprojekt för att skapa jobb och hävdade att roten till allt ont var frihandelsavtalet NAFTA.

Var det därför han vann? Man bör vandra försiktigt genom siffrorna. Inte minst eftersom Donald Trump trots allt fick färre röster än Hillary Clinton. Inte minst eftersom valet präglades av en rasistisk retorik som inte förekommit i USA på decennier.

 

LÄS MER: Synligare rasklyfta med Obama

 

Men en sak går att säga om valet 2016: en stor andel vita arbetarklassväljare i Michigan, Pennsylvania och Ohio som valde om Barack Obama hade något emot Hillary Clinton.

De lär inte få se någon förändring de närmaste fyra åren. Republikanerna i kongressen, som nu har majoritet i båda kamrarna, svär fortfarande trohet till den ekonomiska ideologi som Donald Trump strimlade sönder i primärvalet. Om talmannen Paul Ryan överlever kommer han att motsätta sig all form av protektionism. Kanske kommer han också lyckas hyvla ner några skattesatser här och där.

Men den som försöker spå vad Donald Trump kommer göra de närmaste fyra åren, missar en viktig lärdom från maratonvalrörelsen 2016. För vilken slutsats ska man dra när Donald Trump vinner det republikanska primärvalet i opposition mot den republikanska ideologin? När han sedan vinner mot den kandidat som Wall Street-etablissemanget stöder?

Vad säger det om hur man vinner ett val i framtiden?

Den moderna kapitalismen kommer att överleva i fyra år till. Men dess berättelse dog i tisdags.

 

Johan Anderberg är ekonomiredaktör på nyhetsmagasinet Fokus och medarbetare på Expressen Kultur.

Johan Anderberg
Johan Anderberg
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag