MOSKVA. Efter att domen mot Pussy riot har fallit hoppar en av de unga kvinnliga demonstranterna vid Chamovnitjeskij-domstolen upp på stängslet till den närliggande turkiska ambassaden. Hon håller upp en violett - konstnärskollektivets inofficiella färg - sjal och låter den vaja för vinden.

"Ryssland utan Putin!" ropar hon och möts av folkmassans jubel.

Drar sedan på sig en så kallad balaklava - ett slags huvmössa av den typen som de tre kvinnorna i kollektivet hade på sig under sin aktion i Frälsarkatedralen - och ropar: "Frige Pussy riot!"

Polisen låter henne ropa uppmaningen en, två, kanske tre, gånger. Men någonstans måste ju gränsen gå. En konstapel klättrar klumpigt upp för att gripa kvinnan. Hon hamnar längre och längre ut på stängslet. Han sträcker sig efter henne, får tag i armen. Åskådarna dånar och busvisslar. Och då: hon hoppar ned på ambassadens gård.

Sent i går kväll var det fortfarande oklart vad som hände efter detta - scenerna utanför rätten var bitvis tumultartade.

Metaforiken är, oavsett vilket, komplett. I fallet Pussy riot tycks överreaktionen på vad som, ur ett västeuropeiskt perspektiv, ser ut som en bagatellartad provokation, ansträngningen att med rättsväsendets fulla kraft utkräva vedergällning för en skitsak, närmast som absurdistisk.

Följaktligen pladdrade domaren Marina Syrova i går på som en commedia dell'arte-jurist i vad som kändes som ett halvt dygn. I trappan utanför rättssalen satt pimpinetta programledare för tv-program och sminkade sig i handspegel. I säkerhetskontrollen till rätten undersöktes mitt medhavda paraply så ingående och länge att det var svårt att hålla sig för skratt.

Men på gatorna utanför det absurdas nattsvarta klangbotten: en växande folkmassa som ropar "Ryssland utan Putin!" och "Frige Pussy riot!", som tillsammans och i trots skanderar performancegruppens punkbön, ord för ord.

Det är svårt att inte beundra denna ansamling. Flera av de mest högljudda demonstranterna visste redan när de öppnade munnen i går att de skulle gripas av den testosteronstinna ryska polisen. Tjogtals av människor släpades fäktandes över asfalten till de inkörda bussarna, ibland av fyra, fem poliser på en och samma gång.

Men de valde likväl att ropa. Och en av dem klättrade alltså upp på den turkiska ambassadens stängsel och fick en representant från det statliga våldsmonopolet att framstå som en clown.

Det är människor som hon som Putin har anledning att frukta på allvar nu när Nadezjda Tolokonnikova, Maria Aljochina och Jekaterina Samutsevitj, med lagens goda minne, dömts till två år i arbetsläger.