ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Ur Trettondagsafton. Foto: Anders J Larsson
Ur Trettondagsafton. Foto: Anders J Larsson

Trettondagsafton:
Lyran, Bredäng

ANNONS:
Teater

TRETTONDAGSAFTON | Av William Shakespeare | Regi Patrik Bergner | Teater Iris, Lyran, Bredäng | Speltid ca 2.15 t.

Visa merVisa mindre

Margareta Sörenson ser Trettondagsafton över en god räkmacka.

Den överdådiga sommarvillan i schweizerstil byggdes 1867, och en stor lyra av trä - en hyllning till skalden Carl Gustaf af Leopold – i trädgården gav den dess namn. Huset är lika charmigt som trädgården är stämningsfull och räkmackorna goda. Normalt är Konditori Lyran mål för stockholmarnas söndagspromenader utmed mälarstrandens södra förstäder.

Men litterära och kulturella aftnar är sannerligen det rätta på Lyran, där det under några decennier på 1800-talet hölls salong med kändisgäster som Jenny Lind och Henrik Ibsen.

Förra sommaren spelade man Oscar Wilde på Lyran, och i år anländer teatertruppen på cykel och frågar: vad är det här för land? Ilyrien, förstås.

 

Det största rummet på Lyran har blivit en intim teatersalong, med den stora verandan som vetter mot Mälaren som bakgrund och salongsgolvet som scen. Det känns mysigt och lite trångt som hemma hos Shake­speare, med ett hemmahörn hos Olivia till höger och hemma hos Orsino till vänster. Tjänstefolk och snyltare drar ut och in. Verandabordet står dukat med flaskor och tomglas, Maria (Erika Blix) fixar och servar, piggt och retfullt.

Leken med förväxlingar och identiteter, syskonskap och parbildning blir något av fond i Patrik Bergners regi, medan den brokiga kvartetten Maria, Andreas Blek af Nosen, Tobias Raap och den inbilske hovmästaren Malvolio tar störst – och roligast – plats i förgrunden.

Även om Frida Liljevall, gruppens konstnärliga ledare, som spelar Viola gör det mycket bra och distinkt, finns det inte riktigt plats och tid för textens djupare skikt om manligt och kvinnligt, deras utbytbarhet och den verkliga osäkerhet envar kan känna inför sitt jag.

 

Uppsättningen spelas på drygt två timmar och har bearbetats av regissören utifrån Carl August Hagbergs gamla översättning från 1840-talet, den första till svenska.

Dess ålderdomlighet klingar friskt mot nutidssvenskan och Tobias Raap (Bo G Lyckman) och Andreas Blek af Nosen (Dick Eriksson) blir ett riktigt komikerpar där den tomt lysande dumheten lyfter mot härligt tramsiga höjder i en lite rörig men roligt karnevaliskt berättad historia om att hitta sig själv och andra.

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: