Ett genomstylat, kakelblänkande och urtråkigt Sverige har tornat upp sig i årets Sommar-program. Mina damer och herrar! Svenskarnas framgångssagor! Från uppblåsbar kanot i kanalen till kajak i Stilla oceanen. Från två tomma händer till famnen full av hotell. Från tråkigt ekonomjobb till Sveriges mest lästa deckarförfattare.
Med monoton berättelse och opersonlig musik utgör Camilla Läckbergs Sommar essensen av sommarens populäraste radioprogram. Helnöjda och urtråkiga är de kändaste svenskarna, med en musiksmak hämtad från Lugna favoriter. Så ser Sverige ut. Så är det i Reinfeldtland.
Samtidigt fortsätter P1 sin rörande raid efter de unga lyssnarna. Medan kulturknaprarna undrar vad det är för mening med ”Howlin’ Pelle” Almqvist och Salem al Fakir är ungdomarna upptagna med desamma, fast på en helt annan plats i mediebruset.
Jag vet en massa fjortisar som skulle gilla att höra Peter Settman prata om att vara närvarande i det man gör och andra plattityder, men jag kan för mitt liv inte föreställa mig dem framför radioapparaterna. Där trängs ju det grånande korsordsfolket, romanläsarna och svampplockarna. Möjligen också de unga bloggarna, men vem orkar förstå sig på dem? Inte P1.
Det råder en sövande allsångsvänlig stämning över Sommar, uppblandad med hurtigt kickofftänk från managementvärlden och föredragssvängen. Följ med längs en sommarstig i framgångslandet.
Medan jag tillryggalägger en sträcka på E4:an mellan Trelleborg och Stockholm berättar Renata Chlumska i bilradion hur hon ensam genomförde en 1 820 mil lång resa runt USA, på cykel och i kajak. Enorma Stilla oceanvågor vräkte henne in mot land, medan vi andra inte hade en aning när vi hojade till Ica. Hon har verkligen lyckats. Ändå verkar inte berättelsen tangera någonting djupare än antalet lager gore-tex.
Med mindre klädsam fascination över de egna bragderna kvittrar Lars-Åke ”Babsan” Wilhelmson om alla fantastiska människor han mött, men vi inte får lära känna ett dugg. Jag har sällan hört en människa som låtit så övertygad om att alla radiolyssnarna är hans mormor och unnar honom varenda härlig ny kontakt i kändis-Sverige.
Kortväxte Peter Martinsson blev utvald till lyssnarnas sommarvärd, och hans kamp för ett normalt liv 133 centimeter över marken är både roligt och personligt beskriven, men bryter egentligen inte från mönstret: du kan om du bara vill.
Hotellägaren Bicky Chakraborty berättar om sina smarta hotellklipp och Pernilla Wahlgren om sina helt sjukt underbara vänner. Filippa Reinfeldt om sin retoriska förmåga redan vid köksbordet hemma i Bromma och Christer Fuglesang om själva tyngdlösheten.
Ingenjören och företagsledaren Michael Treschow predikar om nödvändigheten av att ha ingenjörer som förebilder, och menar samtidigt att han är lat av naturen. Från Treschows lågadliga Helsingborgsdialekt pyser det upphöjda lugnet av att ha sitt på det torra. Nöjd, nöjd, nöjd.
Inte ens Martin Kellerman lyckas dölja sin glittrande framgångssaga, trots att han ägnar nästan hela sitt sommarprogram åt att låta uttråkad och spela amerikansk rapmusik med depressivt tonläge. Med nerdragna mungipor pratar Kellerman om hur han använder de jobbiga delarna av sin barndom för att göra det bättre. Hur dystert det än låter så slutar sagan lyckligt. Och hans liv verkar strängt taget inte roligare än paret Reinfeldts i Täby.
På väg mellan Blekinge och Skåne händer det äntligen någonting nytt i bilradion. Det är Peter Rost som inte (!) berättar den kronologiska historien om hur han blev chef på läkemedelsföretaget utan strängt och pedagogiskt upplyser lyssnarna om hur de stora läkemedelsbolagen blåser svenskarna på miljarder. Äntligen lite action.
Den enda egennyttan jag märker med hans program är att han nästa år vill sälja sin thriller Vargflocken, där han drar ner brallan på läkemedelsindustrin.
Annars är det ju narcissism och självbespegling som är Sommars signum. I bästa fall kan det bli som i Margareta Strömstedts program, med frän distans, ord vägda på guldvåg, viktigt på riktigt. Eller som Rigmor Gustafssons, med en låtlista never-heard-ofs som jag har kopierat i beställningslistan till Amazon.
Den här sommaren har lyssnarna fått åtskilliga tomma inblickar i ointressanta barndomskök. Som om mysteriet finns i frukostflingorna. Ett liv blir inte per automatik intressant för att det levs av en kändis. Inte ens om han heter Michael Nyqvist och gråter framför kylskåpet. Sommar behöver bra berättare.
Snart kommer boken, Sommarpratare 2007. Ödets ironi att den kommer just det här året när yta regerar. Snygg, limegrön och tämligen innehållslös.
