Nina Lekander störs av språkröran i Tove Lefflers debutroman Den kärleken.
Efter ett fint radio-program om släktingen Anne Charlotte Leffler (1849–92) debuterar nu Tove Leffler med en roman om henne – författaren och dramatikern som på 1880-talet drog mycket mer publik än Strindberg och som skrev i feministisk dialog med såväl honom som Ibsen. Hon var en centralfigur i ”Det unga Sverige”, som först på senare tid har uppmärksammats efter förtjänst.
Så sent som på 70-talet tilldelade manliga auktoriteter henne blott ”historiskt intresse” och underströk ”torkan och fantasilösheten i hennes författarskap”.
Det är inte sant. Leffler var rafflande både politiskt och personligt. Efter ett långt, barn- och kärlekslöst konvenansäktenskap förlöpte hon hemmet för Italien, Neapel och Capri där hon förälskade sig i den liberale hertigen Pasquale de Cajanello.
Det är där T Lefflers roman rör sig. Fram och tillbaka, fram och tillbaka: AC Leffler ligger för döden bara några månader efter att den efterlängtade sonen fötts, packar i Stockholm och tar tåget söderut över Köpenhamn, T Leffler gör i korta avsnitt samma resa 130 år senare och noterar kolonialism, världskrig, förintelse och vad allt som skett däremellan.
AC kämpar för kärleken på flera fronter. I Italien med sina tvivel på äktenskapet; i Sverige med maken Gustaf Edgren som lovat att skriftligen intyga att äktenskapet icke fullbordats och med ideologiska motståndare. Vännerna är dock många, särskilt relationen med Sonja Kovalevskij skildras fint.
Men trots att jag är skitintresserad hela tiden rycks jag inte riktigt med. Det flyter inte som det borde, och en huvudorsak är språket. Kan man i slutet av 1880-talet eller ens i dag skriva ”lämna” som intransitivt verb, ni vet på det där fula nymodiga sättet, hela nio gånger, ibland inom loppet av ett par sidor?
Störande är också myllret av parenteser, kursiver, halvfetningar och halvfeta kursiver utan skönjbar ordning. När är det fråga om autentiska citat ur brev och böcker, till exempel?
Detta är bara ett par exempel på en stilistisk röra och tondövhet som lätt kunde ha åtgärdats – men de läskunniga redaktörerna har tydligen lämnat. Ögonen hemma.