IN I BÅSET. Väljare i Ukraina på väg att avlägga sin röst i presidentvalet den 25 maj, som kandidaten Petro Porosjenko vann stort. Foto: Gleb Garanich
IN I BÅSET. Väljare i Ukraina på väg att avlägga sin röst i presidentvalet den 25 maj, som kandidaten Petro Porosjenko vann stort.  Foto: Gleb Garanich

Vad väljer du? Bladet eller Expressen?

Publicerad

Aftonbladets skribent Martin Aagård anklagar Expressens kulturchef för att försköna utvecklingen i Ukraina.
Karin Olsson undrar varför han låter som ett eko av propagandan från Ryssland.

Aftonbladet eller Expressen? Den gamla sketchen där Tage Danielsson ska sälja en kvällstidning till en köpsugen Gösta Ekman är en klassiker, som visar hur villrådig man kan bli när två produkter till ytan är ganska lika. Vad är det för skillnad, egentligen?

Martin Aagård.Foto: Suvad Mrkonjic
Jag kom att tänka på den när jag hade läst Aftonbladet Kulturs redaktionsmedlem Martin Aagårds anklagelser mot Expressens kultursida och mig (9/6). När Ekman ställer ängsliga frågor om vad som skiljer de båda tidningarna åt, fantiserar jag om vad man borde ha svarat i dag:

- Jo, förstår du. Aftonbladet är den tidning som har en kulturchef som beskriver Lenin som en stor kulturradikal, in absurdum har försvarat en artikel som vidarebefordrar antisemitiska föreställningar och som tycker att man inte ska välja sida när Ryssland folkrättsvidrigt annekterar Krim, utan förespråkar en "tredje ståndpunkt".

- Om du är riktigt intresserad skulle jag kunna tillägga att Aftonbladet Kultur är en sida vars kultursyn har blivit så genompolitiserad att det är hart när omöjligt för fritänkande människor att verka där. Mer renodlande esteter utan särskilda vänsterpolitiska preferenser, eller som i alla fall saknar intresse av att torgföra dem i varje recension, göre sig inte besvär. Väljer man Expressens kultursida får man något annat.

 

Jag avstår från att recensera mitt eget redaktörskap, men den aspekt som Martin Aagård angriper måste jag ändå ta upp. Särskilt eftersom han anklagar mig för att dela världsbild med två av de främsta Östeuropakännarna, Anne Applebaum och Timothy Snyder, vilket kan vara den finaste komplimang jag någonsin har fått. Aagårds stora poäng är att jag skulle ha mörkat det faktum att en "fascistledare" som heter Oleg Lyasjko fick över åtta procent i ukrainska presidentvalet nyligen och att jag i stället ägnar mig åt att romantisera upproret på Majdan. Kort sagt: att jag blundar för fascismen i Ukraina och därmed sviker Expressens stolta historia av antinazism.

I ett flertal artiklar har jag skrivit om ukrainarnas breda folkresning, Euromajdan, som tvingade bort president Janukovytj. Jag har noterat det stora i att demonstranterna har använt EU-flaggor som ett slags frihetssymbol. Aldrig har jag låtsas som om att det inte har funnits högerextrema element på Majdan och i interrimsregeringen.

Liksom många andra noterade jag dock att de fascistiska partierna, Svoboda och Högra sektorn, tillsammans fick mindre än tre procent i presidentvalet. Medan Kreml pumpar ut propaganda om att upproret i Ukraina var en fascistkupp, är verkligheten att de flesta bara var vanliga ukrainare som vill bli kvitt korrupta och repressiva ledare i Putins ledband.

 

Skandalpolitikern Oleg Lyasjko och hans Radikala partiet är ingen självklar del av det fascistiska gardet. Den ukrainske statsvetaren Anton Shekhovtsov, specialiserad på just dessa rörelser, slår fast att han inte är högerextrem men väl en utstuderad populist som skamlöst går in för att skaffa sig vänner i alla läger, även de allra brunaste, där han kan hämta missnöjesröster. Hans oväntade framgång i valet är ett orostecken, som förstås måste följas noga.

Att Aagård kommer att göra det är jag övertygad om, men jag tvivlar dessvärre på hans engagemang för resten av ukrainarna, den förkrossande majoritet som kämpar för värdighet, demokrati och en fungerande ekonomi.

 

Den kampen, för ett närmande till väst, passar helt enkelt inte socialister av Aagårds sorgliga slag som hellre låter som ett eko av den ryska verklighetsbeskrivningen.

Aftonbladet skriver som rubrik och ingress till Aagårds artikel att Expressens geting är "utan sting" och har "tappat gadden". Om vi nu ska uppehålla oss vid djurmetaforerna, så brukar jag faktiskt tänka på en hund när jag tar del av Martin Aagårds aktiviteter. En renlig, trofast och innerst inne rätt sympatisk jycke, men som också har en stark jaktinstinkt och en matte som heter Åsa Linderborg, skicklig på att dressera sin kennel. Mitt menageri består tack och lov av ett mer ouppfostrat gäng, där åsikter bryts och korsbefruktar varandra.

Så, vad ska man välja. Aftonbladet eller Expressen?

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag