Kollektiv. De personer som stöttar nya projekt blir själva delaktiga i verkets tillkomst. Foto: Hasse Holmberg / Tt
Kollektiv. De personer som stöttar nya projekt blir själva delaktiga i verkets tillkomst. Foto: Hasse Holmberg / Tt

Strån till stacken

Publicerad

Gräsrotsfinansiering är det nya sättet att skapa ekonomiska garantier för bokutgivning och filmproduktion.
Johan Norberg gick ut på nätet för att samla in pengar för ett nytt bokprojekt och fick ihop 100 000 på 30 timmar.

Jag fick en idé till en bok. De krafter som utmanar det etablerade i näringsliv, kultur och politik blir starkare i en öppnare värld där allt fler har tillgång till de starkaste produktivkrafterna. Vad händer när alla dessa personer kopplas ihop och kan utnyttja varandras kunskap och idéer? Hur långt kommer vi att se när vi kan stå på inte bara giganters axlar, utan även varandras?

Etablerade företag och institutioner skakas i grunden när medborgare möts online för att underhålla varandra, hyra ut bostaden, låna ut pengar, utveckla programvara och finansiera varandras affärsidéer. Och när makers med 3D-printers och öppna innovationssystem erövrar industriproduktionen från fabrikerna.

 

Om denna gräsrotskraft är så viktig slog det mig att boken om den borde skapas på just detta vis, eller inte alls. Därför lade jag ut en beskrivning av boken på crowdfinansieringssajten Fundedbyme. Jag behövde få in 100 000 kronor på en månad, annars skulle jag tolka det som att marknaden sagt åt mig att jag borde göra något annat.

I put my book where my mouth is, helt enkelt.

Gräsrotsfinansiering blir allt vanligare. Vid filmfestivalen i Cannes överraskade hämndhistorien "Blue ruin". Den hade inte pengar från någon stor studio eller generöst kulturdepartement, men den rätt okände amerikanske regissören Jeremy Saulnier trodde på idén, tog sina besparingar och bad om stöd på finansieringsplattformen Kickstarter.

På tre veckor hade han pengarna och kunde börja filma. "Blue ruin" hyllades i Cannes och fick pris från International federation of film critics.

 

Via Kickstarter donerade tre miljoner människor förra året en halv miljard dollar till 20 000 olika projekt. Det är tre miljoner individer som tillsammans räddade gamla biografer, startade fotoutställningar och finansierade uppfinningar. En grupp crowdfinansierade uppskjutningen av en satellit.

För många författare kan detta vara möjligheten att ge ut boken som förlagen ratade. I stället för att vara beroende av ett par personers omdöme, kan de utnyttja de stora talens makt. Om man frågar alla är chansen stor att några nappar.

Själv har jag etablerade förlagskontakter och har skrivit både för fast lön och mot förskott och royalty, och ibland för inget utom hoppet om att den ska sälja, men detta är ett spännande experiment då det ger mig total kontroll över hela processen och ändå gör att jag har något att leva av medan jag skriver.

Det är ett mecenatskap, men det är massans mecenatskap. Skaparen blir inte beroende av en enskild välgörare som kan ställa villkoren, utan av många människor som inte känner varandra och inte har en gemensam agenda. Det är löftesrikt för den skapare som vill vara fri från allt utom läsarens krav, även om det också innebär att hon måste ta ansvar för allt från att välja redaktör till att sköta marknadsföringen. Ett enkelt sätt är att ta pengarna och återigen ta ett samtal med det etablerade förlaget, nu i en något bättre förhandlingssits.

 

Det är inte så nytt som det verkar. Beethoven finansierade redan "Opus 1", tre pianotrior, genom att sälja prenumerationer på verket till 123 personer. Mark Twain finansierade sitt författarskap genom dörrförsäljare som visade utdrag med illustrationer och erbjöd en färdig bok i det utförande kunden ville betala för.

Nätet i kombination med bredare välstånd har gett sådan crowdfunding vingar. Nu är de potentiella uppbackarna inte längre begränsade till 140 adelsfamiljer i Wien eller till de dörrar man hinner knacka på. De är inte begränsade alls. Idén skickas i alla riktningar och kan finna intresserade var de än gömmer sig.

 

Efter min förfrågan tog det inte 30 dagar att få in 100 000 - det tog 30 timmar. I skrivande stund har jag fått in drygt 170 000 från 325 personer. Det är större än något förskott jag någonsin har fått. Av många jag aldrig har träffat.

Det är omtumlande. Och det mest spännande är att hundratals personer känner att detta också blir deras bok. Bidragsgivarna har redan överöst mig med idéer och exempel och jag ser framför mig en dialog där jag skickar utkast och frågor till donatorerna och på så vis utnyttjar deras kollektiva intelligens, inte bara deras kollektiva köpkraft.

Jag kanske går omkring i ett romantiskt töcken, men det känns som att jag därmed kommer närmare mina läsare, och lär mig vad de vet, tänker och efterfrågar - och för övrigt också vad de inte efterfrågar. En person frågade om jag kunde låta bli att skriva om jag fick 50 000.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida