Nästan alla skribenterna i antologin gick vidare till andra mediejobb. Foto: Mattias Bardå
Nästan alla skribenterna i antologin gick vidare till andra mediejobb. Foto: Mattias Bardå

Slutstimmat

Publicerad

I kväll gör Belinda Olsson upp med feminismen i SVT:s "Fittstim - min kamp".

Linda Skugge minns sin egen kamp, och hur feministerna övergav henne.

När jag för 13 år sen skrev identiska krönikor som Fredrik Virtanen gör i dag om Vab, dagis och delad föräldraförsäkring så var det fel.

Belinda Olsson.
Då för 13 år sen var det fel av en massa olika skäl: sluta tjata om bebistjafs, det är sååå ointressant, kan du skriva om viktigare saker, etcetera. Varför det plötsligt är rätt vet jag inte.

Min första tanke när jag träffade Belinda Olsson första gången 1998 ("Fittstim" kom 1999, jag började skriva krönikor 1992) var: vilket fynd! Vilken pärla, smart, rolig, söt som en pralin. Henne måste jag göra nåt med!

 

Jag är så bra på att hitta fynd, men sedan är det som att de alla springer ifrån mig. När jag ser dem alla i medierna (för jag umgås inte med nån) så känns de så annorlunda, så ... vuxna! Medan jag känner mig som en efterbliven.

De är alla så extremt smarta och säger rätt saker. De kan paketera.

När mina fynd pratar om sin bakgrund som förortsbrudar så blir det en sanning, men när jag säger liknande saker så passerar det bara. För bilden av mig är satt, jag är nåt slags borgarbracka, trots att jag liksom Belinda gick i en extremt utsatt förortsskola och trots att jag dessutom stal pengar från kaféet där jag jobbade för att kunna köpa de märkeskläder jag trodde skulle göra mig mer populär (vilket aldrig hände).

Mitt liv kunde (och kan) sammanfattas med: i norrort skulle man ha Henri Lloyd-jacka för att vara nån, men när Linda skaffade en (för stulna pengar) så var det ändå fel.

Belinda Olsson känner inte längre igen sig i feminismen, hon ska svära i kyrkan, säger hon i sitt nya tv-program "Fittstim - min kamp" och ser pillemarisk ut. Belinda känner sig som en trist nunna när hon topless i en simhall i Malmö undrar vem som har nytta av toplessupproret om ingen sen nyttjar det? Dagens feminism är hen och man ska vara skild och glad.

 

Hon har gått vilse i feminismen. Själv har jag bara gått vilse. Liksom desillusionerad. Hen är väl bra ... för att det tar mindre tid att skriva hen än "han eller hon". Man sparar tecken.

Belinda säger att hon och "Fittstim" skapade en feministisk utopi men ändå så firar hon inte. Det är tack vare "Fittstim" som vi i dag har hen-dagis som får besök av medier från hela världen. Vi skapade ett monster.

Och allra mest bråkade vi med Lundell, säger hon. Men ... vi bråkade mest med varann. Fast det vill ingen av författarna kännas vid för återigen: paketering. Det är inte smart att tala om det faktum att ett gäng unga kvinnor bakom en feministisk bok inte kunde hålla sams. Gänget delades snabbt upp i olika fraktioner, de coola, de ocoola, de smarta (paketering) och de osmarta. Det var ett jävla tjafs för att ens lyckas få med alla på en gruppbild för vissa dök inte upp. Jag minns att jag personligen betalade en av fittstimmarnas taxi för att hon hade missat tåget.

Vi bråkade inte alls med Lundell, vi utnyttjade honom bara i PR-syfte. Vi var jättetacksamma för att han började bråka med oss. Det är sanningen. Men PAKETERING!

 

Ebba Witt-Brattström säger att dagens feminism är jättesplittrad och att det knappast är kvinnorna som vinner. De viktigaste frågorna är arbetsmarknadsfrågor och pensionen. Vi är på väg in i ett enkönssamhälle och Ebba vill inte längre kalla sig feminist, utan kvinnokämpe. Hon är feministiskt deprimerad. Själv är jag bara deprimerad.

 

Jag blev helt utfryst när jag slutade kalla mig feminist och dödsstöten kom efter att jag ironiskt kallade mig själv för KD-are. Jag har aldrig röstat på KD och kommer aldrig göra det. För något år sen träffade jag en förläggare på ett stort förlag, jag berättade om alla böcker som jag vill skriva. Hon bara wo wo wo, vänta! Jag kan inte ta ställning till nåt av detta innan jag vet statusen på kristdemokraten Linda Skugge.

Jag blev inte antagen.

Kommer nån förläggare att fråga Belinda om hennes politiska hemvist eller hur statusen är med hennes feminism nu när hon säkert kommer att få förfrågningar om att skriva Sveriges svar på Caitlin Morans "How to be a woman"? (Den bok som jag hade velat skriva men mitt synopsis fick nobben av ett annat stort förlag eftersom ingen kan känna igen sig, för vem får jobb på Sveriges största tidning som 18-åring?)

Att Caitlin Moran själv fick jobb på en av Englands största musiktidningar som 17-åring hör säkert inte till saken, och är det bara jag som har svårt att relatera till att hon och hennes sju syskon var hemskolade i Wolverhampton? Fast det är klart, Caitlin är ju inte kristdemokrat.

Jag som jobbade nära Belinda under arbetet med "Fittstim" kan berätta att hon verkligen förde en kamp: hon ville förändra världen, göra skillnad. Min egen kamp handlade mest om mitt dåliga självförtroende och att försöka förstå livets märkliga spelregler.

 

Varsågoda, ni kan få ta över monstret som "Fittstim" krystade ut. Själv tänker jag fortsätta min egen kamp lika ensam som Siv i Hanne Ørstaviks roman "Hyenorna". Siv ser världen bakom en skärm av glas, utan att nå fram, utan beröring, utan att några möten uppstår. Jag sitter här på skuggsidan och försöker förstå livet.

Kommer Belinda och Ebba också hamna på skuggsidan nu? Antagligen inte.

På grund av paketeringen.

Jag har tappat humorn, glädjen, hoppet, självförtroendet. Varför är allt fel? Varför är allt en trasa?

 

Linda Skugge

kulturen@expressen.se

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag