Evangelístriakyrkan på ön Tinos är en symbol för det moderna Greklands födelse. Foto: Hans Peter Schafer/Wikimedia Commons
Evangelístriakyrkan på ön Tinos är en symbol för det moderna Greklands födelse. Foto: Hans Peter Schafer/Wikimedia Commons

Politisk utmattning lyder diagnosen

Publicerad

Efter en kaotisk sommar går grekerna till nyval.

Hynek Pallas rapporterar från ett samhälle där tecknen på förgiftning blir allt fler.

Vissa platser är gjorda för att en dag bli metaforer. Den grekiska eländessommaren 2015 är det svårt att hitta en mer passande sådan än Evangelístriakyrkan på ön Tinos. Eller rättare sagt: den årliga pilgrimsfärden hit. Den 15 augusti – samtidigt som Alexis Tsipras parti Syriza på allvar började falla samman – kravlade tusentals ortodoxa från hamnen upp till kyrktrappans blodröda matta.

På knäna.

Målet är en ikonbild av Jungfru Maria upphittad dagar efter att det moderna Grekland grundades. Således är Vår fru av Tinos landets skyddshelgon.

Mina grekiska vänner är dock kallsinniga till mina metaforspaningardär vi sitter och dricker morgonkaffe intill Evangelístria. Politisk utmattning lyder den självställda diagnosen.

Tinos, kykladernas tredje största ö, omhuldas med sina karaktäristiska byar som en av de mer genuina. Landskapet är kargare än Fårö, tuktat av hårda vindar. Antikens greker trodde att vindguden Aiolos levde här. Om nätterna perforeras svärtan av neonblå kors från 2000 kyrkor och partyljus från Mykonos grannön.

I 10 års tid har jag arbetat i Grekland. För varje år har vännerna blivit fler. De är ungefär som jag: medelklass, välutbildade, några bor utanför landet. Maria är jurist men arbetar med kultur - när jag landade i Aten firade vi hennes nya barnbok. Hennes man är musiker och jonglerar andra jobb för att hålla sig flytande. Thanos är kriminolog vid ett universitet i England. Yorgos, uppväxt på Tinos, driver advokatbyrå i Aten. Ännu en vän, en kvinna i 30-årsåldern, arbetar på en EU-institution i Beneluxländerna med ansvar för strukturstöd till Grekland.

De kan lika lite som någon annan ge svar på krisens lösning. Men jag vill höra om deras rädslor och förhoppningar. De är inte radikaler - hyllar varken Syriza eller trojkan. De ser sig som européer i en politisk mitt. Alla utom en röstade ja i sommarens folkomröstning, eller skulle ha gjort om de varit i landet. I den mediala brännboll där Grekland blivit slagträ åt debattörers agenda saknar jag deras röst.

Vilket inte betyder att de varit högljudda på hemmaplan. Maria berättar om ett bröllop där hon som enda ja-röstare behandlats "som leprasjuk". Föga förvånande. "Tv-kamerorna tog in överklasstanterna som demonstrerade första gången i sitt liv. Men där var ju vi, jag och min mamma, medelklassen som vill ha stabilitet". Dessutom anser hon att ja-kampanjen bara fokuserade på det negativa och inte på vad det innebär att vara europé. Skyldigheterna och vinsterna.

Greklands premiärminister Alexis Tsipras avgick efter att ha skrivit på nya tuffa lånevillkor.Foto: Milos Bicanski

Thanos, forskaren, instämmer. Han hade i och för sig röstat oxi, nej, om han varit i Aten men påpekar att det är en meningslös fråga. "Det var ett hån. Formuleringen är som om man vänt sig till folk och frågat: vill ni betala fem kronor för ett äpple, eller tio? Vad ska de svara?"

När jag följde Syrizas samtal med EU och såg formuleringskonsten på röstsedlarna tänkte jag på den grekiska filmen "Dogtooth" från 2009. Idag visionär i sitt budskap. Ett föräldrapar håller vuxna barn inlåsta, ljuger om världen utanför och lär dem medvetet fel ord på saker.

Inte bara blir det absurda normalt i hushållet, rädslan för omvärldens intentioner är grundmurad.

Man behöver inte kunna grekiska för att se den utvecklingen. På fjolårets dokumentärfilmfestival i Thessaloniki satt jag häpen inför propagandastycket "Gudmodern". Ett groteskt, foliehatts-konspiratoriskt, porträtt av Angela Merkel: misstänkliggörande av uppväxten i DDR kopplas till hur hon förrått Grekland, precis som hon förrådde Helmut Kohl. Akta er! För den kvinnan är inget heligt! Filmen, tonsatt med musik ur "Gudfadern", är regisserad av en framstående politisk journalist som idag sitter i Europaparlamentet för Syriza.

Sådant skrämmer. En allt hätskare stämning när även medelklassen trycks mot social desperation och att landet kan hamna utanför Europa. Framgången för Syriza gjorde ingen av vännerna lugnare. De enas i förakt för den förre finansministern Yanis Varoufakis, såg häpet på hur han blev affischpojke för vänstern i länder som Sverige.

"Kommer du ihåg Pinky & the Brain?" frågar Yorgos när vi är ute och kör. Den tecknade tv-serien om två labbråttor som försöker ta över världen. Hjärnan är självupptagen och smider ränker, Pinky är trög. Deras planer går i stöpet på grund av Hjärnans arrogans och Pinkys dumhet. Skämtet, att de är Tsipras och Varoufakis, har dragits förr - alla i bilen hånskrattar.

Klyftan mellan öst och väst har spelats upp i många skepnader i Grekland. Varje år, samma datum som pilgrimsfärden, hedrar man i Tinos hamn minnet av fartyget Elli som sänktes av en italiensk ubåt 1940. Men på Tinos har det ortodoxa och det katolska också en ovanligt sammantvinnad historia. Vi kör till berget Exomvourgo som i skymningen ser ut att platsa i Tolkiens Mordor. Där står ruinerna efter ett venetianskt fort. I slutet på 1300-talet hamnade ön under Venedigs styre och är fortfarande delvis katolsk. Landskapets vackraste historiska spår är tusentalet ornamenterade duvhus. De venetianska handelsmännen, dåtidens överklass, betraktade duvungar som delikatesser.

Från baksätet berättar Maria att hon arbetat på en teaterpjäs efter den grekiske 1800-talsförfattaren Alexandros Papadiamantis roman "The merchants of nations". Den utspelar sig i konflikten mellan Venedig och Grekland, i Egeiska havet, och försvarar det ortodoxa öst. En ambitiös uppsättning av ett slag det blir färre av.

"Jag förstår att kultur skärs ner i kristider. Men blir rädd. För vad ska vi lära av? Ska vi fortsätta göra samma misstag?"

Misstaget, enas de, är att man undvikit reformer. Oviljan att skära i offentliga sektorn på grund av klientelismen. Istället lägger man nya skatter på egenföretagare. "I ett land utan industri är det galenskap" säger min vän som arbetar som EU-tjänsteman och ekar en annan film ur den så kallade "weird wave" som "Dogtooth" inledde. I "Attenberg" blickar en man ut över stängda turistkomplex och konstaterar: "Det här är ett land som hoppade över den industriella revolutionen - byggde fabriker på fårakullar och trodde att det skapade sin egen lilla revolution."

EU-tjänstemannen är inte ensam om att utmåla klientelismen som roten i det onda. Men hon har med sitt yrke en unik inblick. En dag när vi besöker den byn Pyrgos - marmorn härifrån användes vid bygget av Louvren - berättar hon om problemen med fonderna: Många grekiska byråkrater har inte kunskap att söka de tidsbegränsade strukturbidragen som tillåts förfalla. "Rumänien och Bulgarien fungerar bättre."

Det har påpekats att de forna kommunistländerna har genomgått reformer som dem Grekland värjer sig mot. Jämförelsen är bra, men det finns en avgörande skillnad: de hade en brytpunkt att förhålla sig till efter 1989. Ut med det gamla! Dessutom kvarstår en omfattande korruption på platser som mitt andra hemland Tjeckien. På Transparency internationals lista ligger Sverige på fjärde plats i världen, Tjeckien på 53:e, Grekland på 69:e.

Jag tror det är därför jag fungerar så väl med grekiska medelklassvänner ur mittenfåran: de förstår att det inte finns en quick fix. De har av utbildning i andra länder sett att det kan vara bättre. Att öppenhet och reformer är smartare än revolution. Och de fattar när jag förklarar hur små ting förgiftas och förgiftar i ett korrupt samhälle, något jag i Sverige med sin långa stabilitet har svårt att förmedla. Hur hastigt extremism kan ta över i en ung demokrati. Lika giltigt för det allt mer rasistiska, slutna, Tjeckien som för dem som vill förstatliga banker och återinföra drakmer i Grekland.

Det är fortfarande någon vecka kvar till nyheten att Syriza splittras och omval utlyses. Ingen önskedröm för vännerna som vill se stabilitet i form av en bred koalition. "Jag ber att de ska hålla saker flytande och göra så liten skada som möjligt. Så att nästa generation, de som fått sin första lön i euro, tar över. Men det vi ser är hemskt. Allt mer extremism i stället för centrism. Mer cafésnack om marxism av människor som inte är politiker, som börjar bråka om spelteorier vid varje beslut. Vi är värda något bättre".

När jag väntar på båten från Tinos, intill monumentet för de omkomna på Elli, tittar jag upp mot kyrkan på höjden. Tänker att det vi använder som metaforer och ideologiska slagträn, det är livsvillkor för andra.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag