Kampenhet. Soran Ismail driver med SD. Foto: Jan Wiriden
Kampenhet. Soran Ismail driver med SD. Foto: Jan Wiriden

Motståndaren Soran Ismail har mål i mun

Publicerad

Soran Ismail bekämpar SD genom att äta lunch med Jimmie Åkessons stabschef.

Anna Hellgren hör en dokumentär om en komiker vars mod fler borde ta efter.

Jimmie Åkesson och Linus Bylund.Foto: Sven Lindwall
Det är en gammal historia vid det här laget. När konflikten mellan komikern Soran Ismail och Sverigedemokraterna blossade upp på nytt efter Expressens så kallade järnrörsavslöjande inleddes en ovanlig serie samtal. Ismail och Linus Bylund, Jimmie Åkessons stabschef och pressekreterare, tillika ordförande för SD:s Stockholmsavdelning, började ses för att diskutera politik och äta lunch.

Särskilt den senare försitter sällan en chans att twittra om vilken fin vän Soran är, även om han "i politiskt hänseende är helt ute och cyklar". Att vara kompis med en av Sveriges mest kända och omtyckta antirasister är guld värt för den som vill framstå som en helt vanlig kille i ett helt vanligt parti.


I dokumentären "Sorans kamp", som sänds i Sveriges Radio P1 på söndag, får andra än Soran och Linus för första gången lyssna till deras möten. Deras samtal löper genom hela programmet, medan bakgrunden till Sorans antirasistiska engagemang fördjupas och förklaras genom närgångna intervjuer.

Trots, eller tack vare, Soran Ismails inställning att möta varje människa utan hat, men hens rasistiska åsikter med motstånd ("om jag inte tolererar det intoleranta, då är jag dom"), framgår det med all önskvärd tydlighet att SD inte är ett parti som andra - oavsett Bylunds idoga försök att hävda att det inte går att vara rasistisk mot muslimer eftersom rasism uteslutande handlar om ras.

Linus Bylund är heller ingen vanlig kille, snarare den perfekta sverigedemokraten. Där Jimmie Åkesson maler fram sina ståndpunkter med förorättad entonighet växlar Bylund mellan att vara den glada gamängen som aldrig bangar för ett skämt (roligt är exempelvis att likna skillnaden mellan invandring och massinvandring med den mellan mord och massmord och/eller att kalla människor för "idiot och bonnläpp och rasist") och den hårda stabschefen som utesluter oviktiga medlemmar som gjort bort sig.

 

Ingen kämpar hårdare än Bylund för att komma in i värmen. Den som följer honom på Twitter vet att parallellt med utfall gentemot så kallade "hjon" och politiska motståndare - som blockas och förolämpas utan pardon - lägger stabschefen ner stor möda på att skriva kamratliga lustigheter till medie- och kulturprofiler.

Bylund myskonverserar till exempel regelbundet med Timbrochefen Markus Uvell, den borgerliga debattören Rebecca Weidmo Uvell, skribenter som Ivar Arpi och Södermalmspolisens Twitterkonto. När Magnus Betnér uttrycker ångest över att betala räkningar rycker Bylund ut och peppar, när komikern Peter Apelgren ordvitsar försöker han (förgäves) bygga vidare på skämtet.

 

Vore det inte för att Bylunds agerande sannolikt är en del av en genomtänkt normaliseringsstrategi för de tjattrande klasserna vore uppmärksamhetstörsten nästan rörande.

På sin blogg skriver Bylund hur han som 14-åring vaknade en morgon som gangsta-rappare och gick och la sig som nationalist efter att ha drabbats av kraften från det högerextrema rockbandet Ultima Thule.

Samma band lyssnade Soran Ismails rasistkompisar på i uppväxtens Knivsta. Ibland heilade de framför en svensk flagga. I dokumentären berättar Ismail hur det var på fester med rasister han lärde sig att skämta: om han själv till exempel spelade på fördomen att invandrare stjäl avväpnades de andra. Bara när äldre och alltför hårdföra rasister dök upp var han tvungen att lämna festen.

 

"Mot mig har de varit snälla, jag är en bra invandrare liksom /.../ Men jag är ändå den där blatten, fast i några andras ögon som inte känner mig", förklarar han sin antirasism i programmet.

Mot slutet säger han att han hoppas att "Linus ska förstå att han har fel", men att han saknar större förhoppningar om att så kommer ske.

Han är modig, Soran. Det är mer än vad man kan säga om många andra.

 

FOTNOT. "Sorans kamp" sänds i Sveriges Radio P1 klockan 15.03 på söndag.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag