Jonas Hassen Khemiri. Foto: Anna Rehnberg/Scanpix
Jonas Hassen Khemiri. Foto: Anna Rehnberg/Scanpix

Klickdöden

Publicerad

SISTA ORDET

Efter 50 år läggs anrika radioprogrammet "Obs" ned, efter att inte ha varit tillräckligt tongivande i den dagliga debatten.
Björn af Kleen inleder här en artikelserie om hur nedskärningar och trycket från sociala medier utarmar journalistiken.

Onsdagen den 13 mars i år, när Dagens Nyheter publicerade Jonas Hassen Khemiris artikel "Bästa Beatrice Ask", toppade radioprogrammet "Obs" i P1 med en reflektion om Sveriges relation till Tyskland.

Knappast en raket på sociala medier. Margareta Flygts betraktelse var personlig men saknade tydlig måltavla. Den knöt inte an till en inhemsk nyhetshändelse utan till europeisk idédebatt. Ingressen tog avstamp i "Pang i bygget".

Även under den kommande veckan förbisåg redaktionen i Malmö konsekvent Khemiri. Produktionsbolaget Umami kämpade på med inlästa essäer om indiskt jordbruksstöd, Dominique Strauss-Kahn, bokmässan i Leipzig, Riodeklarationen.

 

Ett medvetet val. Denna gång skulle dock "Obs" demonstrativa distans gentemot Stockholmsdebatten få ödesdigra konsekvenser. Den 31 januari 2014 sänder Umami sitt sista "Obs". Nu byter programmet skepnad. Ett halvt sekel av publicistisk självständighet är äventyrad.

I våras, när "Obs" fyllde 50, kom Sveriges Radios tidigare kulturchef Mattias Berg förbi Umamis kontor på Exercisgatan i Malmö. Berg hade fått P1-chefen Cecilia Bodströms uppdrag att utreda kulturdebattens genomslag i Sverige Radio.

Berg identifierade vad han ansåg vara de viktigaste kulturdebatterna i Sverige just då. Bland annat Lilla Hjärtat, Tintin, "Call girl", jävsanklagelsen mot Svenska Akademien, Jonas Hassen Khemiri. Och studerade stridernas genomslag i "Obs", "Nya vågen" och "Kulturnytt".

- Och det han kunde konstatera om "Obs" - det var att dessa debatter inte hade varit uppe. Vilket de heller inte hade...

Fredrik Pålsson, "Obs" programledare, brister ut i ett malmöitiskt garv. Muntert, lite uppgivet.

- Vi på "Obs" har inte fått lov att ta del av Bergs utredning, men fått förklarat vad den kan tänkas innehålla. Och den verkar handla mycket om Khemirieffekten. Och om att Sveriges Radio inte syns så mycket på sociala medier. Hans slutsatser bidrog till nedläggningsbeslutet.

 

Är "Obs" klickkulturens första dödsoffer?

När redaktionen i våras anade varthän det barkade lanserade man en kritisk serie om samtida kulturjournalistik.

Om redaktioner skräddarsyr sitt utbud för sociala medier kan kulturdebatten snart strömlinjeformas efter givna kriterier: åsikt framför analys, känsla framför förnuft, aktualitet framför allmängiltighet.

Varningarna bet inte på radioledningen. Den 2 oktober meddelade cheferna i Malmö att "Obs" har fyra månader kvar i sin nuvarande skepnad.

Sveriges Radio är förtegen om ersättaren - en syntes av debattinslagen i "Obs", "Kulturnytt" och "Nya vågen".

Men i en arbetsplatsannons söker SR i Malmö nu en producent för ett nytt direktsänt program med "starkare närvaro i kulturdebatten som förs på webben och sociala medier". Producenten ska ha "erfarenhet av webbjournalistik och aktiv användning av sociala medier som t ex Twitter och Facebook är ett krav".

 

- I min utredning konstaterade jag att kulturdebatten är oerhört viktig, säger Mattias Berg. Den är viktigare än vad vi tycker på radion i dag. Den är ett konkurrensmedel, morgontidningarnas ledande konkurrensmedel. Ett strategiskt område som plötsligt kan locka en mycket stor publik.

När han närläste kulturartiklar slogs Berg av en ny 68-anda. En pånyttfödelse av ett "intressant och ofta politiskt färgat" samtal.

Sveriges Radio, konstaterade Berg självkritiskt, stod utanför.

- Vi är inte riktigt med i det allmänna kretslopp där folk i dag utbyter åsikter. Inte i den digitala världen men heller inte forskningsrapporter och dylikt. Alltför få utanför radion tar upp innehållet i våra debattprogram.

 

Det upplevda utanförskapet blir kännbart i Bergs kala rum; linoleummatta och utsikt över Norra Djurgården. Vem känner sig inte övergiven på Gärdet?

- Saker och ting sitter i väggarna här. Vi har en tradition av reflektion: Är detta verkligen värt att säga något om? Det kan vara välgörande. Ofta har det varit en kvalitetsmarkör att avstå. Men i högre utsträckning bör vi då antingen tala om varför vi avstår eller så bör vi ge oss in i debatten. Agendasättande är världens mest komplicerade begrepp. Men allt handlar ju om kampen om intresset. Är det vi säger tillräckligt intressant för att man ska vilja lyssna på det och prata om det på webben?

Liv, programledaren Fredrik Pålssons dotter på nio månader, kryper över ett vitt tidningsark indelat i fyradagarsveckor.

Rubrikord fyller rutorna. 20 år sedan krigsförbrytartribunalen för forna Jugoslavien inleddes. Peter Fröberg Idling om tribunalen i Kambodja. Per Gahrton om Georgien.

 

Pålsson bubblar om tre program om EU:s strukturfond. Ett uppslag så provocerande torrt att en Stockholmsredaktör med klicksug riskerar abstinensklåda. Men det gäller hälften av EU:s budget, påminner Pålsson, 800 miljarder kronor.

- Vi hade förstås kunnat ge oss in i alla de debatter som Berg undersökt - men på bekostnad av annat material. Vi höll oss medvetet utanför eftersom vi definierat vårt uppdrag annorlunda: alla publiceringar i "Obs" ska ha ett internationellt perspektiv, vi ska introducera internationella verk, som vi gjorde med "Jämlikhetsanden" när den kom i England. Sedan vi förstod vinken från Stockholm har vi börjat ansluta oss lite mer till debatten i Sverige, med risk för att bli publicistiskt ängsliga.

"Obs" - i etern sedan den 1 april 1963 - producerades inledningsvis av redaktionen bakom "Tidsspegel", som öppnade sig för 1960-talets vidgade kulturbegrepp och värld: man använde utrikeskorrespondenter för att frigöra sig från det "snedvridna Stockholmsperspektivet som så ofta förrycker den s.k. kulturdebatten".

 

- Tidningarnas kulturdebatt handlar ofta om vad andra skrivit, vem som uttryckt vad och hur, säger Pernilla Ståhl, programmets producent. "Obs" försöker undvika personkonflikt för att i stället gå direkt på idéerna. Vi hade intrycket att "Obs" lyssnare var trötta på personpolemik, också i kölvattnet av SVT:s stora satsningar. Vi renodlade programmet mot utlandet. Tidigare kunde "Obs" ha 20 inlägg om läget för kultursidorna i landsortspressen uppblandat med rapporter från Tunisien.

Att så hårdnackat ignorera Stockholmspressen var dock ett dyrköpt misstag. SR:s kulturchef Mattias Hermansson delar företrädarens avundsamma blick på Dagens Nyheter. Hermansson rekryterades från den bastion som Berg och Hermansson betraktar som "agendasättaren".

 

- Som traditionellt medium står Sveriges Radio jättestarkt, säger Hermansson. Digitalt är det väsenligt tuffare. Ett talat program har inte samma klickispotential som ett skrivet debattinlägg. Det är svårare att studsa med 140 tecken på ett radioinslag, om man ska vara krass. Vårt mål är ju heller inte publikmaximering. Men vi måste skapa kännedom om våra program bland nya grupper för att bevara vår legitimitet.

"Obs" har uppåt 170 000 lyssnare. Hur många av dessa som tillhör en "ny målgrupp", säg 25-åriga kvinnor i Rosengård, kan inte Sveriges Radios statistiker bryta ned. Men enskilda "Obs"-medarbetare, som författaren Per Wirtén, vittnar om att responsen är mer heterogen än efter kultursidesartiklar.

- Klåfingriga chefer i Stockholm har försökt lägga ned programmet vart åttonde år, säger Lena Brundenius, redaktör under 27 år. Det är tråkigt om "Obs" ska förlora sin självständighet och drunkna i ett pratflöde. Det speciella med "Obs" är upptagningsområdet. När Ingrid Elam flyttade till Malmö och började medverka sa hon alltid att hon nådde ut på ett annat sätt än när hon var kulturchef.

Att chefsgardet på Gärdet nu vill bredda lyssnarkretsen genom att modellera kanalens debattutbud efter DN Kultur, kan verka som att gå över ån efter vatten.

 

- Jag fattar inte hur radion ska lyckas konkurrera med kultursidorna i mediechefernas ängsliga agendasättardesperation, säger författaren och "Obs"-medarbetaren Magnus Linton. Kultursidesdebatterna har varit bra och viktiga - men många inlägg är främst affektiva: nyckeln till agendasättande är enskilda skribenters upprördhet. En tidning kan framkalla reaktion med spektakulära utgörningar, Bengt Ohlsson över tre sidor. Ska P1 göra samma sak? "Ring P1" kan reta upp folk ute i busken, men ska kulturprogrammen bli motsvarigheten på Södermalm?

Daniel Sandström, kulturchef på Svenska Dagbladet, konstaterar att DN:s roll som agendasättare är "självgenererande" i kraft av tidningens storlek och historia.

- DN är debattörernas förstahandsval sedan Olof Lagercrantz dagar. Det nya är naturligtvis att många tror sig kunna mäta inflytandet genom antal delningar i sociala medier. Alla redaktörer drömmer om att vara agendasättande, men Khemiri-effekten riskerar att bli en Pyrrhusseger för kulturjournalistiken. Artikelns genomslag är ett undantag. Gör man den till norm finns det väldigt mycket kulturmaterial som kan avfärdas som verkningslöst.

 

Sandström minns ett mindre uppmärksammat inlägg i Tintindebatten. I Sveriges Radio.

- Gunnar Bolin gick in på Kulturhuset som vandrande reporter och gav en egen och delvis motstridig bild av DN:s nyhet om utrensningen. Man satte inte agendan, men man problematiserade nyheten och man gjorde det mycket bra.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag