Karin Olsson. Foto: Cornelia NordströmKarin Olsson. Foto: Cornelia Nordström
Karin Olsson. Foto: Cornelia Nordström
KRIM. En ukrainsk militärbas övertagen av ryska soldater. Foto: Jonte WentzelKRIM. En ukrainsk militärbas övertagen av ryska soldater. Foto: Jonte Wentzel
KRIM. En ukrainsk militärbas övertagen av ryska soldater. Foto: Jonte Wentzel
Kalle Kniivilä. Foto: Thomas LöfqvistKalle Kniivilä. Foto: Thomas Löfqvist
Kalle Kniivilä.
 Foto: Thomas Löfqvist
Bill Browder. Foto: Peter LindberghBill Browder. Foto: Peter Lindbergh
Bill Browder. Foto: Peter Lindbergh

Karin Olsson: De avtäcker putinismen

Publicerad

Två aktuella böcker kastar ljus över maktstrategierna och mygelmentaliteten i Kreml.

Karin Olsson gläds åt Kalle Kniiviläs och Bill Browders rafflande reportage om putinismens innersta kärna.

På Expressens och Aftonbladets kultursidor har det i en månads tid rasat en debatt om historieskrivningen kring Stalins och röda arméns insats under andra världskriget. Den andra tidningens kulturchef Åsa Linderborg har med en dåres envishet hävdat att Stalin var en antifascist vars kamp vi bör minnas med stor tacksamhet, medan en lång rad namn - däribland historieprofessor Kristian Gerner - i Expressen har kritiserat henne för en befängd historiesyn, kryddad med färsk Putin-propaganda.

Läsarintresset har varit stort. Det beror nog inte på ett hysteriskt intresse för Molotov-Ribbentrop-pakten, även om andra världskrigs-nördarna förvisso är många, utan på att inställningen till Ryssland har blivit en definierande fråga i vår tid. Viss vänster förenas till exempel i dag med de högerpopulistiska i sin försonande syn på Putins agerande i Ukraina.

 

Vi har ett krig i Europa där Ryssland är aggressor, och såväl kritikerna som "tredjeståndpunktarna" har ett stort behov av att förstå landet. Den rysktalande Sydsvenskan-reportern Kalle Kniiviläs "Krim tillhör oss" och den amerikanske finansmannen Bill Browders "Mitt krig mot Putin" är två högaktuella böcker som båda på ett rafflande sätt beskriver den roffarmentalitet som präglar det moderna Ryssland.

Kniivilä har följt upp sin hyllade reportagebok "Putins folk" med att nu åka till Krim och tala med de annekterade. Eller "befriade", beroende på perspektiv. Intervju för intervju benar han ut hur det gick till när Putins män som tjuvar om natten smög in och tog halvön. "De artiga" kallas soldaterna, då de var lågmälda och knappt sa något. Några yviga gester behövdes heller inte, eftersom processen gick snabbt och enkelt.

Kniivilä gör jobbet, som man ofta säger om journalister ute på fältet. Han träffar såväl oroliga krimtatarer, vars historia med Ryssland präglas av pogromer och övergrepp, som entusiasterna. De senare gläds åt att få "komma hem" och talar varmt om det gamla Sovjet och superhjälten Putin. Inte sällan kryper det fram att deras löner som statsanställda har fördubblats eller tredubblats efter annekteringen.

 

Kalle Kniivilä.Foto: Thomas Löfqvist

Många berättar också om fruktansvärda saker de hört om på rysk tv, om "fascistkuppen" i Kiev och blodiga massakrer, som Kniivilä bedömer bara har ägt rum i Kremls propagandamaskineri. Intressant är också hur många av de rysslojala som talar sig varma för snävare livsramar och begränsad yttrandefrihet. Direkt komiskt blir det när låg tolerans mot mutor tas upp som argument för Rysslands förträfflighet i relation till Ukraina.

I Bill Browders "Mitt krig mot Putin" handlar det nämligen inte om mycket annat än den våldsamma mut-och mygelkultur som genomsyrar Rysslands politiska och ekonomiska maktelit. Browder blev under den hyperkapitalistiska epoken efter Sovjets fall den störste utländske investeraren i landet, men hamnade i onåd efter att ha gått för långt i sin jakt på förskingring och korruption.

Bill Browder.Foto: Peter Lindbergh

Hans unge advokat Sergej Magnitskij dog under svåra omständigheter i fängelse efter att han avslöjat tjänstemän som fifflat med miljarder av skattepengar. Sedan dess kretsar Browders liv om upprättelse för Magnitskij och kampen mot Putins gangsterstyre.

 

Kniivilä berättar på en effektiv och jordnära reporterprosa, medan Browders - spökskrivna? - politiska thriller till sin natur är mer dramatiserad. Men båda borrar sig från var sitt håll djupt in i Rysslands politiska och ekonomiska liv.

Förstås har såväl Browder som Kniivilä fått magsura anmälningar i Aftonbladet. Carsten Palmaer uppskattade visserligen att Rysslandspatrioterna kom till tals, men tyckte inte att Kniivilä tog dem på allvar och kritiserade honom för att torgföra "konventionellt västliga uppfattningar". Martin Aagård avfärdade i sin tur Browder som en alldeles för rik skojare. Frågan är om dessa böcker kommer att kunna få en enda recension som inte är färgad av en stark politisk uppfattning om Ryssland och säkerhetssituationen i Europa, denna artikel inkluderad.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag