Ledande rysk prosist. Michail Sjisjkin lever i schweizisk exil sedan 1995, där han arbetar som tolk åt ryska asylsökande. Foto: Jevgenija Frolkova
Ledande rysk prosist. Michail Sjisjkin lever i schweizisk exil sedan 1995, där han arbetar som tolk åt ryska asylsökande. Foto: Jevgenija Frolkova

Tolken berättar världen

Publicerad

Kriser är avgörande för litteraturen. Det är hemskt att tänka så, men jag är ganska övertygad om att det är sant.

Utan att romantisera tror jag att verkligt angelägen litteratur är mer sällsynt i kulturer eller länder där trygghet, frihet och säkra framtidsutsikter är standard. Michail Sjisjkin - bredvid Svetlana Aleksijevitj den just nu viktigaste och största ryskspråkiga författaren - har i en essä argumenterat för att litteraturen är det enda sättet att rucka på, söndra, den totalitära medvetandeform som det ryska språket är.

Om, som filosofer säger, språket är sättet vi är på i världen, är ryskan ett härskat språk, kontrollerat av propaganda och censur. Sjisjkin bor i Schweiz, i fysisk exil men litterär asyl. Det tillåter en viss frihet. "Venushår" som nu kommer på svenska (i imponerande översättning av Elin Parkman) är en roman som konfronterar hemlandets trosdoktriner utan att vara affekterad eller direkt politisk. I stället är den just det som hemlandets språk och tankar inte tillåts vara - disharmonisk, mångröstad och i spillror sorgsen.

Till att börja med finns det ingen som berättar för oss om vad vi läser. De tre rader som inleder förvirrar på ett sätt som talar för hela boken. De första två är inledningen till ett antikt persiskt släktträd som jag tror är hämtat ur Plutarkos biografi över Artaxerxes, eller Xenofon. Det sägs dock aldrig. Utan förklaring eller egentlig paus, utöver ett radbrott, kliver den tredje raden genom rum, tid och fiktionsnivå till en samtida schweizisk immigrationsmyndighet.

En namnlös berättare och tolk filtrerar ett förhör (som kallas "intervju") som hålls med flyktingar som söker asyl. Frågorna är aggressiva och misstänksamma. Varför söker ni asyl? "Jag har bott på barnhem sedan jag var tio. Jag blev våldtagen av rektorn." Varför gick ni inte till polisen? "De skulle ha dödat mig." Vilka? "De är likadana allihop."

Det är en storartad inledning, som inte bara griper tag om en av vår tids mest brännande frågor, utan också - mycket effektivt - suggererar en likhet mellan de anonyma strukturer som de asylsökandena flyr och dem som de anländer till. De är likadana allihop.

Snart mångfaldigar sig berättelserna. Som ett knappt bestämbart centrum står tolken. Det är han som läser om hellenernas krig med perserna; det är han som skickar de knäppa breven till sin son Nebukadnasarius. Det är också han som berättar den intima, direkt hjärtskärande berättelsen ur sitt eget liv, om en kvinna han levde med, Isolde.

Som hörs är det en vild bok, som också i den bästa författares händer riskerar att bli alldeles, alldeles för mycket. Är den det? Ja, kanske. Men det är inte nödvändigtvis dåligt. Sjisjkin kliver sömlöst mellan berättelserna, vi kastas fram och tillbaka, utan en snäll författarhand som visar oss vägen. Man måste vara uppmärksam för att inte tappa bort sig.

Detsamma gäller romanens människor. De förlorar, gång på gång, sig själva. I förhörsrummet blir berättelserna om asylsökandenas motiv allt mer osannolika och overkliga. Förvandlas till myter och redan färdigskrivna historier, som påtvingas de asylsökande av förhörsledaren och ibland tvärtom. På ett ställe skriver Sjisjkin: "Historierna väljer ut en människa och ger sig ut i världen." Liksom för läsaren finns det ingen författarhand som visar dem vägen genom den.

I en tid när det ryska imperiet åter sväller, kan vi räkna med en allt strängare censur och konstnärliga förbud. På ett ställe i romanen ristar en fånge in en bild av en båt i cellens vägg. En dag kliver han in i bilden och seglar i väg. Som metafor för Sjisjkins projekt är det en slående passage. Litteraturen kommer aldrig att störta Putin, men den kan härbärgera människan, bilda en ö där hon får tänka fritt, ensam, bortom totalitarismens verklighetsförfattande hand.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag