Titta, en tavla!

Publicerad
Uppdaterad
Världskulturmuseet har plockat ner ytterligare ett konstverk från väggen.
Mårten Arndtzén undrar vad staten vill med sina museer för världskultur.
Tanken svindlar. Världskulturmuseets beslut att plocka ned ännu en målning av Louzla Darabi, vars "Scène d’amour" censurerades efter muslimska protester för en månad sedan, öppnar hisnande perspektiv. Att den nya tavlan, enligt gårdagens Metro, bara hann visas i några timmar, innan någon skarpögd intendent upptäckte att ordet "allah" nog låg och lurade i det understa färglagret, indikerar också en enastående handlingskraft. Den som ännu inte besökt det nya Världskulturmuseet i Göteborg får skynda sig på. Snart kan allt vara borta. Med en sådan hermeneutisk effektivitet är det nog fullt möjligt att hitta lömskt dolda budskap i de flesta av museets föremål. Att Darabitavlan kanske kommer upp igen, om det efter grundligare studier (röntgen?) visar sig att det i själva verket står "allan" eller nåt, gör ju inte saken sämre. Men allvarligt talat. Den första "tavlan" var ändå möjlig att diskutera. Museichefen Jette Sandahl gjorde sitt bästa, genom att sätta konflikten mellan yttrandefrihet och sårade, religiösa känslor i ett maktperspektiv. "Scène d’amour" upplevdes kränkande, menade hon, av en redan utsatt minoritet med begränsad tillgång till offentligheten. Kan en institution med uppdrag att verka för kulturell mångfald och jämlikhet bara köra över ett sådant perspektiv? Visst inte. Men hur meningsfull blir en verksamhet som måste undvika allt som kan såra "fel" minoritet? Som låter minoritetsperspektiven avspegla sig i det man inte visar? Ett sånt museum kan bara fungera som ett tempel över den storsvenska välviljan, som ideologisk dimridå framför samhällets reella konflikter och strukturella förödmjukelser. Att systermuseet Östasiatiska i samma veva refuserar ett verk om den förföljda Falungong-rörelsen i Kina vidgar frågan: vad vill staten egentligen med sina museer för världskultur? Idka diplomati? Hemska tanke. Men kanske handlar det bara om kompetens. Som i det här fallet också betyder förstahandserfarenheter, det vill säga ursprung. Att Världskulturmuseet inte har en mer mångkulturell personalsammansättning än andra svenska kulturinstitutioner är rätt pinsamt. Och bevisligen farligt. Hade museet haft bättre koll på, varit tillräckligt förankrade i samtida islam – och konst – hade "Scène d’amour" aldrig hängts upp. Eller hängt kvar, trots protesterna. För då hade man haft en tanke med att visa målningen, och därför kunnat försvara den. Men jag ställer nog siktet lite högt nu. Först måste man ju lära sig att titta på tavlorna innan man hänger upp dem. Inte efter.
Mårten Arndtzén
Mårten Arndtzén
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag