ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Syndafloden. Är det den värld som väntar oss inom en snar framtid? Foto: Mike Groll
Syndafloden. Är det den värld som väntar oss inom en snar framtid? Foto: Mike Groll

Tio år kvar

ANNONS:

FN:s klimatmöten har inte gett mer än tom retorik. Snart kan stora delar av planeten bli obeboeliga.
Lars Gustafsson diskuterar framtidsutsikter med forskarna på Potsdams institut för klimatforskning.

"Vi har, med avdrag för mindre sannolikhetsvariationer, tio år kvar", säger Hans-Joachim Schellnhuber. Matematikern och fysikern Schellnhuber är inte vem som helst. Han är, kunde man säga, "Mr 2 Degrees". Det vill säga en av de forskare som inför FN:s klimatmöten i Kyoto, Köpenhamn och nu inom kort i Qatar, stadfäste målet för varje framtida klimatöverenskommelse: en medeltemperaturhöjning på mer än två grader får det inte bli.

Ungefär samma dag som författaren till dessa rader fick tillfälle att diskutera de filosofiska – det vill säga etiska – aspekterna med Potsdaminstitutets grundare vid ett till sista stolen utsålt evenemang i Deutsches Theater i Berlin, kom Världsbanken med en ny jobspost: om ingenting görs – och i praktiken har hittills Kyoto och Köpenhamn inte åstadkommit mycket mer än tom retorik – står vi inför en direkt hotfull situation.

Ett badkar som strax kommer att rinna över. Eller en pistol med sex kammare och en skarp patron i en av dem, i rysk roulett riktad mot spelarnas tinning? Vilken bild ska vi göra oss av dilemmat?

Både och, säger Potsdaminstitutets grundare. En okontrollerad temperaturhöjning till fyragradersnivån kan framkalla helt överraskande effekter – i stånd att göra betydligt större delar av planeten obeboeliga än de som redan är det.

 

Institutet som är en del av det som numera kallas Forschungspark Albert Einstein, är inhyst i en fascinerande historisk miljö. Här grundades världens första astrofysikaliska observatorium år 1874, det första ställe där den nya vetenskapen spektografi gjorde det möjligt att undersöka, inte bara stjärnornas avstånd och lägen, utan också deras fysikaliska och kemiska egenskaper.

 

Här i en skog av mäktiga refraktorkupoler finns än i dag det instrument där den interstellära materien upptäcktes. I källaren till det som numera kallas Michelson Building, utförde den polskfödde fysikern Albert Michelson det interferensexperiment som slutgiltigt bevisade att ljushastigheten är oberoende av rörelseriktningen.

Den sinnrika apparaten, interferometern, ett fantasieggande mästerstycke av speglar, prismor, mässingstuber och optik finns att beskåda i källaren. Det är första steget, taget år 1881, på den väg som ledde till relativitetsteorin.

En brant trappa upp finns det arbetsrum där Albert Einstein under några politiskt oroliga 20-talsår var en motvillig direktör och på väggen hänger inramad Karl Schwarzschilds eleganta lösning av den allmänna relativitetsteorins ekvationer. Då var det redan 1916 och de flesta potsdamare hade annat att oroa sig för. Schwarzschild var en legendarisk, men alltför tidigt bortgången direktör.

Nu är det inte de oerhörda distanserna i rum och tid som är i centrum för uppmärksamheten här uppe på kullen. De stora refraktorerna – de som inte bortfördes av de ryska ockupanterna i slutet av 40-talet är dock delvis i gång när höstdimmorna från traktens alla sjöar lättar.

 

De 150 medarbetarna i Potsdams institut för klimatforskning som nu tillsammans med en jättelik underjordisk computer arbetar med detta: att varna för det värsta, är inte bara fysiker. Att klimatproblemet, som ju i sista hand är en fråga om de levandes ansvar inför de ännu inte födda, också är en social, politisk och kanske framför allt etisk fråga har inte undgått forskarna i Potsdam. Här skapar professor Jobst Heitzig spelteoretiska modeller för möjliga koalitioner och allianser, som ligger en bra bit framför de gamla vanliga – fångarnas dilemma och allt vad de heter – dessa spel där kortsiktig vinst kan bli långsiktig förlust.

Men hur ska det nu gå med dessa påkostade FN-konferenser som alltid slutar i fiasko och tom retorik? Ska Qatar bli som Kyoto och Köpenhamn?

Det beror, säger forskarna i Potsdam, på hur länge värdländerna till dessa konferenser tänker fortsätta att kräva konsensus. I stället för det enda realistiska: majoritetsbeslut. Som dock kräver en delvis annan syn på de hundratals deltagande nationernas suveränitet.

Tio år kvar. Tio år kvar till de stora livsmedelskriserna, de stora folkvandringarna, de nya krigen. Erfarenheterna från 70 års fredsmäklande i Mellan­östern är ju inte direkt uppmuntrande.

Dock. Det kalla kriget kom till ett lyckligt slut. Det blev ingen kärnvapenkatastrof – men det var knappast FN:s förtjänst.

Vad bevisar det?

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
Anmäl till Pressombudsmannen
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
MITT EXPRESSEN - FÖR INLOGGADE
Mest lästa om kultur
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: