ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Kvinna försöker undkomma klimatkatastrofala krafter i The day after tomorrow. Foto: Canal Plus
Kvinna försöker undkomma klimatkatastrofala krafter i The day after tomorrow. Foto: Canal Plus

Tim Jackson: Välfärd utan tillväxt.

ANNONS:
FAKTA

SAKPROSA
TIM JACKSON | Välfärd utan tillväxt. Så skapar vi ett hållbart samhälle | Översättare Stefan Lindgren | Ordfront, 270 s.

Visa merVisa mindre
Myten om den eviga tillväxtens välsignelser äventyrar vår överlevnad.
Anita Goldman efterlyser andra synsätt på mänskligt välbefinnande.
Tillväxtmyten har svikit oss. Den har svikit en miljard människor som fortfarande för-söker klara sig på hälften av priset för en kopp kaffe om dagen. Den har svikit de sköra ekologiska  system som vi är beroende av för  vår överlevnad. Den har grovt svikit sina egna mål om att tillhandahålla ekonomisk stabilitet och  trygga människors utkomst.
Denna bredsida presenteras av författaren till Välfärd utan tillväxt, brittisk professor i miljöstrategier och medlem i den brittiska regeringens hållbarhetskommission. Boken försöker undersöka och svara på den fråga som förlagsreklamen med rätta kallar vår tids viktigaste: i kölvattnet av en ekonomisk kris som tycks ropa efter ökad konsumtion måste vi försöka rädda världen undan ett kollapsande klimat. Kan vi verkligen förena evig tillväxt med minskad miljöpåverkan?
Hur kan välstånd se ut i en ändlig värld med begränsade resurser och en befolkning som inom några årtionden väntas överstiga nio miljarder? ”Har vi en anständig vision av välstånd för en sådan värld?” frågar författaren. ”Är den visionen trovärdig med tanke på vad vi idag vet om ekologins gränser? Hur bär vi oss åt för att förverkliga en sådan vision?”

Jacksons gedigna och välmatade genomgång av dessa brinnande frågor är tyvärr inte skriven på ett språk och i en form som passar den bredare publik som jag antar att förlaget tänkt nå ut till.
Själv har jag svårt att följa Jacksons ekonomiska resonemang och det alltför rikhaltiga citerandet ur referenslitteratur och presenterandet av grafer och kurvor – i och för sig intressant men på en nivå och med ett språk som bättre passar den akademiska miljön. Det är synd på ett så livsviktigt ämne.
Intressantast blir för mig de sociala, etiska och psykologiska resonemangen kring tillväxtens problematik. Hur formas vi som människor av marknadskrafter som kräver till synes ständig ökad tillväxt som kräver en oupphörlig och aldrig sinande konsumtion?
Är vi födda till att shoppa? frågar författaren. Hur kommer det sig att materiella ting fortsätter att vara så viktiga för oss, långt bortom den punkt där våra materiella behov uppfyllts? Ja, även till den punkt där de inte endast blivit skadliga för vår planet utan för den egna kroppen, som i den globala fetmaepidemin.
Med hjälp av resultat från många forskare från olika discipliner visar han hur vi tillmäter materiella ting sociala och psykologiska innebörder.

Konsumtionsvaror tillhandahåller ett symbolspråk som vi använder för att kontinuerligt kommunicera med varandra, inte bara om materiella saker, utan om vad som är viktigast för oss: familj, vänskap, en känsla av tillhörighet, gemenskap, identitet, social status och mål och mening med livet. Författaren kallar detta varornas språk.
Själv, språkmänniska som jag är, fastnar jag i funderingar kring detta varornas språk som har accelererat så – in i ständigt nya domäner och sammanhang – under den korta tidsrymd jag levt. Jag har tampats med detta språk under hela mitt liv, ibland bejakat det, ibland känt självförakt, ibland dragits till askes, ibland ohöljt njutit av köpandet.
Under de senaste åren har jag erfarit en stigande trötthet, ett slags uttunning eller platthet inför detta språk. Jag kan stå med en galge i handen på H&M eller i en välfylld Coopbutik och plötsligt liksom tappa det inre fotfästet, undra vad det är jag gör där, förlora all lust att handla.
Jag  upplever alltmer varornas språk som ett  ständigt pladdrande som tränger sig in i alla de tomheter och ihåligheter som det moderna livet skapat: brist på mening i arbetet, brist på meningsfullt deltagande i samhällslivet, brist på djupa kontakter i boende- och arbetsmiljö, brist på ett värdigt och meningsskapande förhållande till naturen, brist på kontakt bakåt mot den egna familjehistorien.
 Och brist på kontakt med den egna själen eller som  det med ett fint ord benämns – brist på tillfredsställelse av transcendenta behov.
Marknadskrafterna och tillväxtmotorn är beroende av att vi fortsätter att föra denna konversation på varornas språk. Så hänger ett globalt frosseri och överkonsumtion ihop med den djupaste tomhet! Och detta har lett till vad forskarna kallar lyckoparadoxen, det vill säga att livstillfredsställelsen inte stiger med ekonomisk tillväxt, sedan väl de grundläggande behoven av mat, husrum och sjukvård mötts.
 
Vår ekonomi är nu fem gånger större än 1948 – sex årtionden av en exempellös tillväxt. ”Denna extraordinärt forcerade ökning av den globala ekonomiska aktiviteten saknar inte endast historiskt motstycke, den strider även helt mot vetenskapliga kunskaper om vår ändliga resursbas och den bräckliga ekologi som vi är beroende av för vår överlevnad.”
Under denna tid har vi mätt välstånd i termer av BNP per capita. Men trots anmärkningsvärda framsteg och i en tid av oöverträffat välstånd för vissa är 54 länder nu fattigare än de var för ett årtionde sedan. En meningsfull syn på välstånd måste ta i beaktande att en miljard människor i världen lever på mindre än en dollar om dagen – halva kostnaden för en cappuccino på Starbucks, skriver författaren.
Detta är inte endast oacceptabelt ur mänsklig synpunkt, menar författaren, utan de verkliga umbärandena för de mest missgynnade får verkningar som spiller över hela samhället. Man tänker på flyktingströmmar, epidemier, social oro och fundamentalism.

Men brist på rättvisa är bara ett av skälen att ifrågasätta den konventionella formeln för att uppnå välstånd, skriver Jackson och introducerar ytterligare ett slagkraftigt begrepp: social lågkonjunktur. Människor upplever en verklig och fruktad skörhet i förhållande till sin utkomst, de känner sig inte delaktiga. Att känna delaktighet i samhället visar sig – när de grundläggande behoven tillfredsställts – vara den enskilt viktigaste variabeln på lyckobarometern.
 Samhället står inför ett grundläggande dilemma, skriver Jackson.  Att motsätta sig tillväxt är att riskera ekonomiskt och socialt sammanbrott. Att hänsynslöst eftersträva tillväxt är att äventyra de ekosystem som vi på sikt är beroende av för vår överlevnad.
Han argumenterar för att en omläggning av ekonomin, bort från tillväxttvånget, är möjlig inom kapitalismens ramar. Det gäller då inte endast att presentera ekonomiska lösningar eller grön teknik utan att föra ett offentligt samtal som går in mer direkt på moraliska och även andliga frågor.
En trovärdig vision av hur det mänskliga samhället kan blomstra utan att vi behöver överskrida vår planets ekologiska gränser kräver att vi börjar tala ett annat språk än varornas.    
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
MEST LÄSTA ARTIKLARNA PÅ KULTUR
ANNONS:
ANNONS:
PODCAST: LUNCH MED MONTELIUS
Podcast: Hämndens timme
ANNONS:
PODCAST: EN VARG SÖKER SIN POD
BARNKONVENTIONEN 25 ÅR
ANNONS:
Per Olov Enquist 80 år
UKRAINA
ANNONS:
BLOGGAR
Mest lästa om kultur
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: