Anna Jörgensdotter. Foto: SARA MAC KEY / ALBERT BONNIERSAnna Jörgensdotter. Foto: SARA MAC KEY / ALBERT BONNIERS
Anna Jörgensdotter. Foto: SARA MAC KEY / ALBERT BONNIERS

Till försvar för kärleken och Gävle

Publicerad

I "Solidärer" skildrar Anna Jörgensotter kärlek och klasskamp i 1930-talets Gävle och Spanien. 

Valerie Kyeyune Backström lyfter på hatten.

Den här boken känns på något sätt så omodern. Inte på grund av ämnesvalet nödvändigtvis: det handlar om förändringen, revolutionen: alla de svenskar som frivilligt åkte ner till Spanien för att slåss mot fascismen på 1930-talet, de som blev kvar, Joe Hill. Jag ska återkomma till det omoderna. 

I Gävles hamn jobbar Ingemar med att lasta kaffesäckar. På fritiden engagerar han sig i Syndikalisterna, och sällskapar med Klara, som jobbar på Makaronifabriken. Men deras kärlekshistoria slutar innan boken börjat, och även om boken kretsar kring den är det på avstånd: Spanienfrågan bränner, och Ingemar ger sig av. 

Av ödet är han märkligt sammanbunden med Joe Hill, den syndikalistiska agitatorn som avrättades samma dag Ingemar föddes, och som lyser som en ledstjärna i Ingemars bröst. Kvar går Klara, ensam och bärande hans barn, pulsar genom snödrivor till fabriken och hem. 

LÄS MER – Therese Bohman ser inte romanen för alla Jörgensdotters dimridåer 

 

Inga politiska poänger

Men om andra författare skulle ha skrivit om detta som en förevändning för att förstå vår egen tid, att använda 1930-talets brinnande värld och ofantliga förändringsiver som dränktes i blod och jord, görs inga sådana anspråk här. I stället lyfter den sig liksom över det där, är intresserad av helt andra frågor, mer eviga: att utforska solidariteten, kampen, och kanske framför allt kärleken – snarare än att plocka lättköpta politiska poänger. 

Det är som att "Solidärer" fått sjuda länge, länge i den klassiska svenska arbetarlitteraturen, som att det är en slump att den kom ut nu: den skulle lika gärna kunna ha publicerats för 40 år sedan, eller om tio. En klassisk roman i ordets sanna bemärkelse, fri från ängsligheten att vara nutida och därmed självklar, och helt njutbar. 

Och vemodet, truligheten, alla de karga människosjälar som bär på så mycket de inte vet, får eller kan ge uttryck för, mejslar Jörgensdotter fram så ömsint. Och Klaras egna emancipation, hur hon sitter uppe på nätterna och läser tidningarna, lär sig allt hon kan om inbördeskriget, hennes och Ingemars ouppklarade historia, är lika gripbar som otillfredsställande. 

LÄS MER – Aase Berg: Anna Jörgensdotter är skicklig som en gammal ryss 

 

Gevalia och Läkerol

Här finns inga stora, suveräna filmscener, bara vemodiga violer. Lyckan lika skör och försumbar som den svenska sommaren. Det för tankarna till Cora Sandels Alberte-serie: även om de förstås skiljer sig åt i vilken klass de skildrar. Men den där vemodiga ambitionen att berätta om att bli kvar, eller att leva vid sidan om, att ha så många drömmar och behov man som kvinna aldrig får ge utlopp för är gemensam. Att trots allt försöka hitta sin väg, eller åtminstone lyckas karva fram ett litet andrum.

Men "Solidärer" är också, och så ljuv, en kärleksförklaring till Gävle. Och till en tid då staden inte räknades främst i sin närhet till Stockholm, utan som en svensk storstad i sin egen rätt. Beskrivningarna av den som vacker, möjlig: Boulognerskogen på sommaren, hamnen och kobbarna, Gavleån, Gevalia och Läkerolfabrikens dofter som lägger staden i ett förtrollat skimmer. 

Så skimrar också denna roman. Som en karamell. 

 

ROMAN

ANNA JÖRGENSDOTTER

Solidärer

Albert Bonniers förlag, 376 s.

 

Valerie Kyeyune Backström är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.

Relaterade ämnen
Valerie Kyeyune Backström
Valerie Kyeyune Backström
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag