Gunnar Ekelöf (1907-1968) var svag för pekoral. Foto: LÜTFI ÖZKÖKGunnar Ekelöf (1907-1968) var svag för pekoral. Foto: LÜTFI ÖZKÖK
Gunnar Ekelöf (1907-1968) var svag för pekoral.  Foto: LÜTFI ÖZKÖK
Daniel Möller är docent och forskare i litteraturvetenskap. Han utkommer i vår med antologin "Tre sekler av svenska pekoral".Daniel Möller är docent och forskare i litteraturvetenskap. Han utkommer i vår med antologin "Tre sekler av svenska pekoral".
Daniel Möller är docent och forskare i litteraturvetenskap. Han utkommer i vår med antologin "Tre sekler av svenska pekoral".

Sveriges åtta bästa pekoral

Publicerad

Vilka är Sveriges allra fånigaste dikter genom tiderna?

Marcus Bornlid Lesseur pratar med litteraturforskaren Daniel Möller, som ger ut en samling med klassiska svenska pekoral.

Våren är på väg att ta Sverige i besittning, och som en följd därav löper vi alla förhöjd risk att undslippa oss mer eller mindre poetiskt färgade klichéer om väder och sprittande känslor

Många av oss gör vårt yttersta för att lägga band på oss själva, för att inte övermannas av det ibland tvingande behovet av att "uttrycka oss". Somliga saknar dock den spärren. Dessa av poesin besjälade personer struntar i konvenansen och ger till fullo luft åt sina vårkänslor, oaktat risken för social skam.

För att hylla dessa uttryck har vi hört av oss till docenten och litteraturforskaren Daniel Möller, som är verksam vid Lunds universitet. 

Han gav tillsammans med Niklas Schiöler ut antologin "Svensk poesi från år 500 till år 2015" i fjol, och som ett slags appendix till denna volym kommer i vår en uppföljande samling släppas: "Tre sekel av pekoral". 

Enligt Daniel Möller kan man urskilja tre olika former av pekoral. Till att börja med det klassiska pekoralet, som i sin brist på innehålls- och formmässig kvalitet kan vara direkt förödande för läsarens själsliga välmåga. 

I kontrast till denna variant finns ädelpekoralet, som i uselhet är direkt njutbar för läsaren att ta del av, och det medvetna pekoralet – eller pastischpekoralet som den kallas. 

Här är åtta av Daniel Möllers favoriter från de två senare kategorierna – de njutbara pekoralen.  

 

Oscar M. Bjers: "Skymningsstund” (1928)

 

Du sitter på mitt knä

Se så där! Ha, ha, ha!

Ha, ha, ha!

 

Du vilar vid mitt bröst

Se så där! Ha, ha, ha!

Ha, ha, ha!

 

Två armar vid mitt bröst

Se… så där! Ha!

Ha, ha!

 

Vi kyssas så… så där!

Rött och svart… Ha!

Ha, ha!

 

Vad nu! Är det slut

med ljuset här i rummet?

Vi brinner ej din låga längre?

 

Visst brinner jag! Men du somnat!

 

Jag är så sömnig. Bort med dig!

Jag vill sova…

Ha, ha, ha…

 

Daniel Möller: Den är härlig, alltså. Det här skrattet, man vet ju inte varför det finns där, och det gör att man som läsare blir förvirrad. Dikten är så oregerlig och ofokuserad att den blir oemotståndlig. Den spretar iväg åt alla håll och man har ingen aning om vad han vill ha sagt; man vet inte om diktjaget är förälskad i eller föraktar personen han riktar sig till. 

 

Karl Krüger-Hansson, "Sparrisdikter" (1939)

 

Vita skepnad, så du prålar.

För mitt ögas ljusa blick!

Ja, du alltid där skall stråla,

Om också sol och måne förgick.

 

Giv hit din bastanta kropp,

Som så gärna springer opp!

För långt härnere du dig dolt,

För länge jag ditt tystnad tålt.

 

Du är smärt och smidig, du!

I mina händer som en ål.

På huvudet i korgen nu!

På stund jag täpper till ditt hål.

 

Daniel Möller: Författarens sparrisdikter har blivit berömda eftersom författaren är så aningslös om sin behandling av det här ämnet, han har inte tänkt på vilka konnotationer sparrisen kan ha. För honom är det bara en sparris. Vilken annan diktare som helst hade ju tänkt på det uppenbara, att sparrisen även symboliserar en fallos. Man skulle kunna tro att han driver med oss, men jag tror inte att det är så; författaren är bara aningslös. Det är stor konst att kunna skriva erotisk poesi utan att veta om att man gör det. 

 

Gustaf Dahlin, "Våren" (1954)

 

Våren av Grieg

brusande sav

porlande bäckar

natur, pastoral.

 

Majvårens grönska

Brådmogen knopp

Pippi som jublar

i lindarnas topp

 

Bejakande vår

dunlätta skyar,

smekta av lustgårdens vind

detta är våren, av Grieg.

 

Daniel Möller: Den innehåller en massa klichéer om våren. De här väldigt naiva rimmen som ”knopp” och ”topp”, och det väldigt oväntade uttrycket "pippin jublar" är bra exempel på vad som gör vissa pekoralister till genier i miniatyr: de upptäcker nya språkliga uttryck. Sedan finns det vissa erotiska undertoner dikten, som att våren blir smekt av "lustgårdens vind". 

 

Gustaf Dahlin, "Katten" (1954)

 

Katten är bohemén

han tillhör inte denna världen, 

på charmen blott han lever

 han struntar blankt i flärden. 

 

Men Misse skänker sällskap

i mången ensamhet

han har en del att lära oss:

 om lugn och pietet. 

 

En gammal kisse minns jag

från mina unga år

hon lärde mig om lugnet

som i naturen bor.

 

Daniel Möller: Han går från att beskriva en allmän beskrivning av katten och dess kynne, till ett ungdomsminne, där han kommer ihåg en gammal kisse som lärde honom om "lugnet". Och det får ju läsaren att tänka på något som har med en erotisk upplevelse att göra. Men det tror jag inte att han är ute efter, även om det – av dikten att döma – låter som om han förlorat oskulden till en något åldrad kvinna.

 

Tekla Dahlén, "Karl Johan" (1939)

 

"Karl Johan" i kappa

han står vid parken

han står vid torget

han står vid gatan

han står vid ön.

Och vid Örebro slott!

Han som var Sveriges pappa.

Vid popplarna så väna,

med grenar och blad,

runt stammen i rad,

som prakt oss förläna!

 

Daniel Möller: Det som gör det här till ett bra pekoral är dess överdrivet servila hållning gentemot kungligheterna, men framför allt författarens uppsåt att uttrycka sig högtidligt, vilket misslyckas eftersom hon kallar kungen "pappa", vilket klingar väldigt komiskt.

 

Erik Ofvandahl, "Simuppvisningen" (1902)

 

Kling, klingeliklang,

Jag vill ta mig en tjang: 

En flicka som står där på badhustak!

Som man kan skåda både fram och bak!

 

Hå, hå håjamän!

Knäpp spydigt min sträng:

Ej vill jag ha’

En flicka, som alla med ögon kan ta’

Väl har hon en slöja på,

Men kontur af svart strå

Genom vattendränkt slöja man ser!

Som humbug såd’na seder sig ter!

 

Daniel Möller: Erik Ofvandahl var Uppsalas stora ädelpekoralist. Jobbade som konditor. Ja, vad ska man säga om "Simuppvisningen" – den är helt obegriplig. Vad försöker han egentligen åstadkomma: Vill han beskriva en simuppvisning, eller är det något annat? Jag har ingen aning. Och sedan badhustak som rimmar på bak, det är ju hemskt roligt. Det är någon som har sagt att pekoralister har känsla men saknar stilkänsla, och det är träffande.

 

Gunnar Ekelöf, "Rolös kväll" (1948)

 

Jag står och ser å en högrest tall,

så fast så rotad i skogen.

Han står så ensam och känslokall

men fyll sin uppgift i alla fall

så snart en kotte blev mogen.

 

Ej rörs hos dig mellan sav och bark

Eros grymma komplexeri!

Du endast står där, så rak, så stark

i hundra på din egen mark

och bara växer och växer…

 

Jag driver rolös i kvällen kring

Med feberpärlor på pannan!

Du, fur, du känner ej någonting

– ej slår dig tanken, vid hjärtats sting:

"i kväll hon kysser en annan"

 

Jag vill ej vara den som jag är

– jag ville vara som tallen!

Ej brydde älskog, ej karriär

– i sekler, rofylld, jag stode där

tills jag för yxan blev fallen!

 

Daniel Möller: Nu kommer vi till en pekoralpastisch. Gunnar Ekelöf, som var väldigt förtjust i pekoral, skrev under namnet Alfred Västlund. Och som vanligt med Ekelöf är allting bra, men här leker han med orden så att "rolös" blir "rotlös". Det är ett avsiktligt försök att skriva naivt och aningslös. 

 

Gunnar Ekelöf, "Kisse-Kisse-Liten" (1948)

 

Kisse kurr

Kisse kurr

Hvar du ett litet murr

Kisse – Kisse – liten???

 

Kommentar: Det är ju en ren liten nonsensdikt, som står ut som något helt eget i Ekelöfs diktning. Jag tror att han vill anspela på schlager- och vistexter som inte betyder något, som bara låter. Det är ett slags försåtlig kritik av dålig populärmusik, kan jag tänka mig.

 

Se Gunilla Brodrejs och Marcus Bornlid Lesseurs samtal om poetiska pekoral på Expressen Kulturs Facebooksida

Marcus Bornlid Lesseur
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag