I skrivande stund kan jag inte hitta ett ord på Svenska Dagbladets hemsida om planerna att totalt göra om tidningen. Kanske är det sådant som en satsning på "digital ­kompetens" kunde avhjälpa.

Fast chefredaktör Lena K Samuelsson påstår i en floskeltät intervju i Dagens Media att allt i själva verket handlar om ett fokus på fördjupning. En som inte verkar tro på det är Martin Jönsson, som nyligen lämnade redaktionschefsrollen i protest mot besparingarna för att istället bli kulturchef. Fast hur kul kan det vara att basa över en redan nedskärningsdeppig kulturredaktion som ledningen nu vill minska med ytterligare 33-50 procent? Endast marginellt roligare än att vara på sportredaktionen som ska bort helt och hållet...

Till synes kan förändringsplanerna delas in i två delar: en konkret och en vag. Konkret är allt som ska bort: budgetpengar, anställda, den separata kulturdelen. Vagt är allt tal om satsningar och vad det är för ett slags "helt nytt kanalöverskridande koncept" och "helt nya sätt att tänka" som ska komma istället. Att man sätter häftklamrarna på ett annat ställe framstår liksom inte i sig som en ­imponerande framtidsstrategi.

Mina tankar går i dag till det som SvD brukar kalla sina "kärnläsare". Såna som alltid har prenumererat. En riktig svenskanläsare vill ha många och långa kulturartiklar, om inte annat så för att få höra av sig per telefon eller pappersbrev och klaga på dem. En riktig svenskanläsare har svårt att acceptera att varken Levertin eller Böök längre är kvar på tidningen.

Enligt uppgift är understreckarens existens inte i dagsläget hotad. Pensionerade professorer kräver ju gubevars så lite betalt. Kanske kan det även rädda kritiken. Men utöver det? Varken läsarnas eller de hunsade med­arbetarnas lojalitet är oändlig. Att staten ska tröttna på att finansiera Schibsteds vinst­marginaler via presstödet har man däremot kanske redan räknat med.

MALTE PERSSON

kulturen@expressen.se

Svenska Dagbladets kulturbilaga går i graven under 2013. Den tredelade tabloiden har funnits sedan den 16 november år 2000.