En ny Svansjön har premiär på fredag. De fångna svanflickorna lär i denna version vara instängda i en bordell och dansstilen är street. Svanarna fortsätter att fascinera och baletternas balett från 1895, är ännu en referenspunkt till vilken koreo-graferna återvänder om och om igen.
Mats Eks omläsning av
Svansjön som ett familjedrama och en reflektion över den fysiska åtrån var en kritik av romantikens syn på män, kvinnor och kärlek. Den gjordes 1987 och sedan dess har fältet varit fritt för nytolkningar: med enbart svarta dansare, med enbart manliga svanar.
Det senaste tillskottet att beundra för en svensk publik har varit Åsa Unander-Scharins robotsvan som var en del av installationen ett "mytopoetiskt landskap" som kunde upplevas (interaktivt) på Dansmuseet tidigare i höst. Robotens långa hals som försiktigt rullade ihop sig och ängsligt spanande efter faror sträcktes ut påminde om den tunga fågelns bräcklighet. Vilket i sin tur leder tillbaka till det klassiska verkets kärna: unga kvinnors utsatthet och unga mäns identitetskris.
Svanar är stora och tunga, dramatiskt glittervita och stillsamt dekorativa när de med halsarna i snygga S vilar på vattnet. Brutala och starka i älskog och strid. Märkligt sjungande när de flyger.
Foto: Tomas Leprince
I myternas värld förekommer de lika tätt som på Stockholms ström om vintern, när staden bjuder på fågelmat. Alltings skapare och herre enligt hinduismen Brahma färdas på en svan. De fallna hjältarna som ska transporteras till Valhall förs dit av valkyrior i svanars skepnad. Tuonelas svan är i den finska mytologin dödsrikets fågel, och inom kristen symbolik har svanen använts som bild för Kristus, framför allt den döende och lidande Jesus. Svanen sägs vara orädd inför striden, och, för att tala med Bo Bergman: "Svanar sjunga bara när de dö".
I sagans värld är svanen oftast en kvinna som förtrollats till svan och som fångats in i sin bländande vackra skrud. Men myterna bjuder på alternativ, som antikens Leda och svanen. Där är det Zeus som i en svanskepnad förför den unga grekiska prinsessan, och bildkonsten har utan tvekan tolkat den långa svanhalsen falliskt. Som ormen i Bibelns paradis.
Efter detta udda tidelag födde Leda bland annat Kastor och Pollux, som vi känner igen både som stjärnbild och stjärntecknet tvillingarna. Stjärnbilden Svanen hänger förstås samman med denna berättelse. Det är en av de största stjärnbilderna, sammansatt av flera nebulosor och delad i två av Vintergatan, som två utslagna svanvingar.
Natalie Portman i Black swan. Foto: Planet Photos
Precis som miljömärkningens svan som drar fram över nordbons toapappersrullar, en garant för renhet och hänsyn till naturen. Hänger det samman med att svanen var alkemisternas symbol och därför ett vanligt namn på apotek förr?
Baletten Svansjön bygger på en tysk saga så som den återberättats i Ryssland. Den åldrige balettmästaren Marius Petipa tillsammans med den yngre och snitsige Lev Ivanov skapade baletten. Därför heter trollkarlen som håller flickor fångna Rothbart och den unge prinsen Siegfried, precis som hos Wagner.
Gracil, bräcklig och i behov av skydd är den vita svandrottningen Odette. Hennes dubbelgångare Odile är svart och spelar ut erotisk laddning och ett dramatiskt temperament. Att filmen
Black swan handlar om förväntningar på kvinnlig sexualitet är tydligt: den strävsamma ballerina som Natalie Portman spelar i filmen kritiseras av den manliga balettmästaren för att hon inte kan dansa den svarta svanen tillräckligt utmanande och lockande.
Filmen ruvar, tyvärr, på samma manligt formulerade syn på kvinnlig sexualitet som originalkoreografin från 1895. Det är betydligt mer upprörande än att filmen ger en felaktig bild av livet i ett danskompani.
Men det eviga återvändandet till denna balettklassiker beror förstås på dess symbolvärde, både för scenisk dans och för sin drömbild på svandun om en kärlek som kan befria. Färdigplockad blir visst aldrig denna sällsamma fågel.
