Första numret av Ordfronts litterära magasin har drag av ambitiös inventering.
Annina Rabe muddrar bokutgivningen på politiska tendenser (21 titlar nämnda). Carl-Michael Edenborg tar sig igenom samtliga svenska litteraturtidskrifter (46 titlar nämnda). Jan-Erik Pettersson undersöker frihetsbegreppet i nyutkommen fackprosa (7 titlar nämnda). Stefan Carlén granskar utbudet av ekonomiböcker (9 titlar nämnda).
Läsaren kan dessutom roa sig med 6 årsbästa-listor (35 titlar nämnda) och biblioteks- och försäljningsstatistik (16 titlar nämnda). I en rolig artikel om Bonnierarkivet, bland dess ”dryga 100 000 volymer”, identifierar OLM ytterligare 12 titlar.
Litteraturkritikens kris brukar förklaras med det massiva utflödet av nya böcker. En översikt är inte längre möjlig att skaffa sig och därför existerar inte längre Kritikern med
stort K.
I ovan nämnda artiklar förekommer – om jag räknat rätt – sammantaget 146 bok- och tidskriftstitlar. Man måste beundra OLM för att den på dödsföraktande Super Size Me-manér inleder sin verksamhet med att äta sig igenom hela menyn. Angreppssättet är rejält och journalistiskt och befriat från skönandlig beröringsskräck. Sedan är det en annan sak att all inclusive-bufféer sällan bjuder de mest minnesvärda kulinariska upplevelserna.
De vackra insikterna kring litteratur och skrivande får jag i Alan Bennets översatta artikel ”Stirrande ut genom fönstret”. Den har sin utgångspunkt i skrivkramp, den fullständiga oförmågan att skriva böcker.