Foto: Amr Abdallah Dalsh
 Foto: Amr Abdallah Dalsh

Störtat monopol

Publicerad
Uppdaterad
En informationsrevolution triggade resningen i Egypten. Aron Lund skymtar en hoppfullare framtid i horisonten.
Jag tittar på al-Jazira: tårgasen driver i tjocka, vita moln över Nilen. Demonstranter har intagit den stora Sjätte oktober-bron, Kairos pulsåder. Här brukade jag promenera ibland, när jag en tid bodde i Egypten, på väg hem från fester eller kafébesök. Nu sitter jag i ett vintrigt Uppsala, oändligt långt från Kairos varma nätter, men ändå nära nog att följa det egyptiska upproret i direktsändning på min dator.
På bron haglar stenar genom luften, dunkar mot polisbussens pansarplåt. De sårade bärs bort, medan nedsinglande granater ritar sina böljande rökstreck över aftonhimlen. Uppe i Ramses Hilton-hotellet trycker sig turisterna mot fönstren. De måste ha en vidunderlig utsikt där uppe, över en av jordens största och märkligaste städer: umm el-dunya, världens moder, dränkt i tårgas.
Någonstans här i myllret, bland Kairos ungefär 20 miljoner människor, gömmer sig Hosni Mubarak, diktatorn som efter 30 år plötsligt fick veta att han styrt två veckor för länge.
När Zine el-abidine ben Ali flydde sitt presidentpalats i Tunisien den 14 januari såg Kairoborna det ske i direktsändning, i hemmen och på kaféerna, på datorer och
i mobiltelefon. De såg hur ett arabiskt broderfolk drev sin diktator ut ur landet, av egen kraft, utan att vare sig kräva västvärldens stöd eller bry sig om dess protester. Och när de höjde blicken från skärmen, mot affischerna av sin egen åldrige despot och hans hånsmilande son, kronprinsen Gamal Mubarak, var det en måltavla de såg.

 Det som nu håller på att ske i arabvärlden är den fördröjda effekten av den våldsammaste strukturella chock som diktaturerna någonsin upplevt, inräknat murens fall: det är
al-Jazira-effekten, och den har äntligen börjat riva den rådande ordningen.
När satellitmottagare i början av 2000-talet blev allmän egendom i Mellanöstern var konsekvenserna lika dramatiska som omedelbara. De gamla propagandabulletinerna och informationsministerierna förvandlades i ett slag från huvudsaklig informationskälla till hopplös anakronism. Den offentliga debatten erövrades av ocensurerbara, konkurrerande kanaler – först pionjären al-Jazira, sen dess många efterföljare.
Statens informationsmonopol, diktaturens verkliga grundval, vittrade bort inom loppet av ett par år och kan aldrig återkomma.
I dag har alla, från Mauretanien i väster till Irak i öster, hundratals tv-kanaler att välja på. Diktaturernas brister kan debatteras och kritiseras, alternativ kan föreslås. Dystra domedagsprofetior och vilda drömmar har slagit rot, och tyrannernas legitimitet ångat bort som vatten på spisen.
Också om den rör sig sakta och ryckvis, befinner sig därför arabisk politik sedan flera år
i en revolutionär, avgörande fas, där både diktaturerna och den traditionella oppositionen
kämpar för att återfå fotfästet från 00-talets informationsströmmar.
Med Tunisien och Egypten rusar Mellanösterns historia ytterligare ett steg framåt, hur den konkreta kamp som nu utspelar sig på Kairos gator än ska sluta, mot en okänd, kanske livsfarlig men helt säkert hoppfullare framtid.
Det går inte att göra ogjort, för alla har med egna ögon sett det hända.
The revolution has been televised.

Aron Lund
kulturen@expressen.se

Aron Lund är skribent och Mellanösternkännare. Förra året kom hans bok Drömmen om Damaskus (Silc förlag). För närvarande arbetar han på Upsala Nya Tidnings ledarredaktion.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag