”Israel ockuperar/med terror och tortyr/Sen snackar dom om fredsprocess/Ja, det är nästan så man spyr/Medan Västbanken och Gaza/hålls i schack med militär/kan israeler spela tennis/Men dom ska jävlar inte spela här/Stoppa matchen ...”
Så lät det när Mikael Wiehe, 63, nyligen i Sydsvenskan uppdaterade Hoola Bandoolas gamla klassiker ”Stoppa matchen” från 1975, då Chile skulle möta Sverige i Davis cup i Båstad.
Demonstrationerna där – och de förgående i samband med matchen mot Rhodesia 1968 – tycks ha skapat ett slags retorisk mall, enligt vilken delar av vänstern kan kalkera sina föregångare och hitta hemtama former för sin protestiver. Och vad passar då bättre än tennis?
Kritik mot Israel följer dock – som bekant – sina egna mallar. Då, 1975, var det mer eller mindre otänkbart att ledande makthavare skulle sanktionera demonstrationerna eller till och med medverka i dem (vilket måste ha varit en lättnad för den tidens aktivister).
Annat är det nu: inför demonstrationerna den 7 mars har ordföranden i Malmös kommunstyrelse, Ilmar Reepalu, deklarerat han helst hade sett att matchen inte spelas alls och att han inte kommer att delta på den efterföljande banketten för de israeliska tennisspelarna. Även socialdemokratiska kvinnoförbundet står bakom kraven på att matchen ska stoppas.
Jag tror – som sagt – att detta snarare återspeglar staten Israels särställning som hatobjekt i offentligheten än en allmän radikaliseringsvåg bland svenska politiker.

Sanktionen från högsta ort stoppar dock inte uppladdningen på kampanjsajten Stoppa matchen, där man i kommentarfältet nu entusiasmerar varandra som småbarn inför tomtens besök på julafton. ”Äntligen! Nu jävlar stoppar vi matchen!”, skriver ”Hebash” och tillägger: ”PS: dessutom är tennis reaktionärt”. Signaturen ”Lena” sammanfattar stämningen av uppspelt förväntan: ”Det ska bli så gött =)”.
Man ska nog vara tacksam för att de – och andra demonstrationssugna Israelkritiker – inte i större utsträckning har noterat den israeliske författaren Amos Oz närvaro i Sverige; i torsdags deltog han på Internationell författarscen på Kulturhuset i Stockholm och i går kväll medverkade han i Skavlan i SVT. Till skillnad från tennisspelarna har Oz dessutom personligen uttryckt åsikter i frågan om Israels krig mot Gaza, bland annat i Expressen (4/2).

Det cirkulärmejl som kallar Oz besök ”ett propagandajippo för staten Israels falska humanistiska image” och anklagar författaren själv för att låta sig ”användas som instrument av staten Israels propagandamaskineri” tycks dock inte ha lett till vare sig brända flaggor utanför tv-huset eller krav på Skavlans skalp.
Men det är klart. Livet är en fest. Och litteratur är svårare än tennis – i synnerhet om man får chansen att slå en smash i fädrens spår.